Året hann bara börja innan allt drog igång. Jag minns hur jag hela tiden tänkte att jag hade ju det där som egentligen borde vara en dröm. Jag vågade i alla fall tro på det. De som till och med inte ens känner mig väl skulle kunna se och säga, att det där borde vara himmel över jord för Andreas. Men ack, jag hade fel. Den synen var så väldans, väldans fel. Så började årets första månader med ett fiasko och helt plötsligt var jag singel igen. För er som vet, blev det fem och ett halvt år för mig totalt i förhållandets värld. Även om det nu inte handlade om så lång tid denna gång, så blev det i alla fall totalt det. Jag svor och lovade mig själv att jag behövde singellivet nu och att jag inte skulle fördjupa mig på ett tag i just "förhållande-delen" framöver. Senare skulle det naturligtvis sättas på prov ordentligt.
Det dröjde inte länge förrän nästa bomb slog ner. Kära farmor lämnade oss och allt annat som fanns kring en vägde helt plötsligt inte lika mycket.
Varför inte fortsätta med det bedrövliga när vi ändå håller på?
Sverige blir ägda av Finland i VM-finalen med 6-1. Leksand missar kvalet efter att ha kollapsat helt i play off. Inte ens i sportens värld fanns lycka att hämta.
Sommaren stod helt plötsligt, efterlängtad som den alltid är och har varit, utanför dörren och jag hade förhoppningar att en skön semester (som jag heller inte haft på många, många år) skulle lugna ned det som vart och kanske vända den sega trenden. Lite mer än två av fyra veckor regnade näst intill bort. Min semester dominerades av nöjen man annars gör under vinterhalvåret och det hände absolut ingenting. Det var nu man verkligen fick svar på hur jävla dött det egentligen är här i Hallsta. Nog har det vart så mer eller mindre hela tiden. Men nu var det extremt.
Sommaren blev alltså också den, inte som jag riktigt hoppats på. Lagom då jobb och sådant ting som hör hösten till skulle dra igång, stramar kommunen till det ordentligt i vikariepoolen så ekonomin blev lik den jag en gång haft då jag hade socbidrag. Tack och lov fanns ändring på det runt hörnet. En ljuspunkt att notera i alla fall! Sen vill jag också lägga till en sak på tal om jobb. Jocke rör sig allt smidigare fram och hans framgång detta år blir den att han går i "gå-barren" helt själv. Antalet varv ökas hela tiden. Keep up the good work!
Det börjar dra ihop sig nu, som alla har förstått. Detta år ska inte hyllas med varken dricka eller fest, raketer eller tomtebloss. Ska bara dra en lättnadens suck att den är över. Nu följer några kategorier jag tänkt placera lite saker i. Där det också kommer nämnas saker som inte fått uppmärksamhet ännu i denna text. Kategorierna får detta år bli följande:
"Årets knall" - Syster Emelie och Daniel får en liten son.
Mer om det finns från mitt tidigare inlägg. (Öppnas i ett nytt fönster) http://lundiish88.blogspot.com/2011/08/det-blev-en-liten-pojk.html
"Årets mysterium" - För den står en söt filur vid namn Simone för.
Mitt i sommarens händelsefattiga dagar hittade jag på dig från ingenstans. I skrivande stund förstår jag fortfarande inte hur det kommer sig vi aldrig hunnit träffats ännu.
"Årets plattfall" - Leksands IF.
Utöver också en mycket tråkig bortgång får också Leksand denna bemärkelse detta år igen från min sida.
"Årets skräll" - Sebbe skaffar flickvän.
Efter att ha gjort en pakt med Jocke att för evigt vara singel och ungkarl, sprack den bubblan relativt snabbt.
"Årets besvikelse" - Uppslutningen kring jul.
Nu när farmor inte kan vara med mera och fira, ville inte många andra det heller helt plötsligt.
Sist men inte minst...
"Årets fotografi"- Sebastian Andresson him self!
Så nu tackar jag för mig. Ännu en liten "årskrönika" är nu i hamn.
Andreas L.
