Försmak av vår!

Februari månad har snart passerat så där fort som jag hade på känn den skulle göra. I alla fall att man skulle uppleva den som så. Läste på aftonbladet igår då de skrev att nå mer vinter finns nog inte att hämta för den här gången. Hur underbar läsning var bara inte det?

Det är snart vår i vårt avlånga land och man är lika lycklig varje år. Även om hockeyn ständigt står för andra känslostormar, känns allt ändå en aning lättare då. Det är nog jag och Jocke av någon i vår kära släkt som jublar mest då i alla fall. Idag till exempel, då vädret gav en försmak av det som nu ligger runt hörnet, drog jag och Jocke en extra vända med hans bil bara för att få uppleva mer av det vi kände och såg. Det är sjukt hur man lägger märke till såna små detaljer nu mera än vad man gjorde förr. Man kanske lärt sig att ta vara mer på det man får chansen till. Även om det nu så är vädret eller inte.

Om man nu ska lämna väderleksrapporten åt sidan en stund och notera ned lite saker man bland annat pysslar och funderar på just nu kanske.

* För en vecka sidan gjorde jag en fin tabbe på min parkering genom att backa på ett äldre par då de kom åkandes med deras silvriga Volvo s60. En trasig blinkers, sönderslagen kapsel, fint märke på däcket (dock ingen punka) och en fin intryckt buckla blev resultatet för dem. 1000 kr fattigare via självrisken och något lurt som vibrerar under min bil nu mera samt trasigt plastskydd på dragkrogen blev resultatet för min del. Som det känns nu, kom jag undan rätt billigt.

* I evig- och ivrig längtan på lön, kommer beskedet att mina kära extrapengar man väntar på, inte kommer denna månad heller. Den som väntar på nå gott, väntar alltid för länge.

* Nå innebandy i Hallsta blir det inte mer för den här gången. Allt känns tryggare och roligare att lira vidare i Västerås och korpen. Nå seriösare än så behöver det inte vara.

* Dags att träffa Simone snart? Det har ju nämligen aldrig hänt ännu, trots flitig kontakt sedan juli månad förra året...

* Hockeyn är ju något Simone också lever- och har humör därefter för. Inte omöjligt Leksand och Linköping möts i kvalet till våren. Kan man kalla det nå slags dilemma oss emellan?

* I sommar händer det en del då det är bland annat EM och OS. Vore nå på sin plats om man också kunde få spika Tylösand och kanske en utlandsresa så snart som möjligt.

12/2-12

Redan här kunde man känna av att våren var på väg. Och ja, mer snö än så här blev det inte denna vinter, så tack för det!

Ett möte för första gången med ett medium!

Igår blev det en lördag lite utöver det vanliga. För några veckor sedan bokade vi in en seans hos Jocke och nu var det alltså dags. Det var jag, Jocke, Jörgen, Sebbe Holmkvist och så Danne (efter att Sebbe fegat ur). Det kommer bli svårt att återberätta precis vad som hände men kortfattat kan jag sammanfatta det hela som att det mesta gick ut på att ta emot tips för den kommande framtiden. Tips som ska hjälpa en orka mera, kanske själva bli bättre medmänniskor. Jag har valt ut att bara återberätta den upplevelse och kontakt just jag fick. Annars finns det risk inlägget blir tok för långt.

Direkt fick mediet kontakt med en hon beskrev som ivrig att vilja träda fram. En man med bakåtkammat, grått hår med kammen i bakfickan. Hade mycket energi och satt sällan stilla. "Nästan så han äter ståendes vid diskbänken för att hinna med det som ska göras". Han gillade att vara ute och promenera och ville vara där man också kan sitta vid vattnet, vad jag uppfattade det som. Jag kände igen allt hon sa, som om jag känt honom hela mitt liv. Efter att ha klurat ut att det måste vara min kära farfar helt enkelt kom goda råd som faktiskt överträffade en lite. Mediet började få fram hur jag är som person i detalj, där vad jag uppfattade det som att tyngden låg mest på att släppa min "lilla ram" jag annars så hårt håller mig inom. Det som jag sällan släpper in som för mig är främmande. "Börja våga följa magkänsla och hjärta igen utan att låta hjärnan ta alla beslut". (Nyligen har jag samtalat mycket med Rasmus hur jag ska börja att bara gå på beslut hjärnan vet och inte vad själen kanske önskar). Jag vet också sen en tid tillbaka att folk tycker jag är väldigt inrutad i rutiner. Att jag grubblar för mycket på allt. Så att få höra det från ingenstans via en främmande människa som tycks kommunicera med min farfar, var en speciell känsla måste jag säga. Mer än så där blev det inte, men det hon fick fram blir ändå svårt att vara skeptisk till. Jag skulle kunna fortsätta i evigheter kändes det som. Är i alla fall jättesugen på göra en mer personlig seans där det just blir fokus kring en själv. Men vi får se när det kan bli av med det. Jag är i alla fall sugen på att fixa det så snart som möjligt.

Till sist då. Min farfar har inte vart med under min uppväxt som min farmor var. Han dog i januari 1992 och jag har inget speciellt minne alls som jag kan säga att vi delar. Jag har bara fått allt återberättat och har direkt känt ett slags band till honom. Hur han var som person, humöret, sportintresset, synen på det ekonomiska med mera. Sen är också hans födelseår 1919 speciellt för mig. Precis samma som när Leksands IF grundades, för er som inte visste det! Jag har också alltid haft en undran om han skulle vara stolt över mig och om han följer mitt liv idag. Det kändes inte riktigt som alla dessa punkter lyftes fram. Men jag tror det viktigaste blev sagt och sen var det faktiskt en bit som fastnat djupt inom mig. Det var hur han beskrev att jag har positiva egenskaper som han själv saknade under sin tid här på jorden. Även om jag inte förstod vad det speciellt handlade om för egenskaper, så tyckte jag i alla fall det bekräftade en hel del. Att han tycker om det jag gör helt enkelt.

Lite sommarlängtan, trots en ganska het hockeyperiod.

Det går inte en dag då jag inte drömmer om sommaren just nu. I alla fall så räknar jag ner flitigt till den underbara våren! På senaste har det vart så där snuskigt kallt igen som det var förra vintern. Det kröp ner till -22 här om natten och jag vet inte om jag ska skylla på min feber jag har just nu angående det eller att vikariepoolen gett mig mer jobb igen efter en trög start nu i januari. Hur som haver. Har i alla fall krafter att vara uppe och sitta här så det har nog kunnat vara värre som sagt.

I onsdags innan min kära hälsa gick mot det lite sämre, fick i alla fall själen en kick som skulle kunna hålla en uppe i himlen i evigheter. Leksand vann mot VIK med 8-3! Efter att ha legat under med 1-3 en bit in av andra totalexploderade Leksand och resten kan ni lista ut själva. Det var overkligt och det var länge sen sist man såg Leksand live göra åtta mål!

Det finns ju också en liten filur vid namn Mikaela som nyfiket följer Leksand varje gång de spelar. Givetvis är det lite för att hon just själv håller på VIK. De senaste gångerna, kanske 3-4 gånger i rad har hon skrivit då Leksand precis i samma sekund gjort mål. Bland annat då Leksand dundrade upp kvitteringen mot Mora i krysset, då Leksand börja ösa in mål mot VIK. Detta skriver jag inte för att håna eller något sånt. Det gör jag bara för att hon, efter att hon själv nämnt det, kanske för tur med sig! Naturligtvis må detta bara vara tillfälligheter. Detta är bara något som vi båda skrattade lite åt. Vore det så att du förde tur med dig hade jag tagit med dig upp varenda match i vår ifall det blir en kvalserie kan jag i alla fall säga redan nu.

Att Leksand kanske hittat det vi sökt hela säsongen som kan ta oss direkt till kvalet återstår som sagt att se. Även om jag älskar hockeyn som jag gör, vill själen ha juni, juli augusti!