Minns ni den där bilden som jag valde till förra årets krönika? Bilden med de där filurerna som stod lite nervöst på avstånd med en lång pinne och petade upp dörren till året 2022. Vad var de rädda för? Man vågade inte säga det högt i fjol, men en förhoppning om bättre tider fanns där. Nu skulle väl allt vända till det bättre. Allt skulle blomstra och alla bekymmer skulle blåsa bort med vårens vindar. Sommaren skulle vara varm och evig. Hösten skulle vara en ny fräsch start på ett nytt läsår med förhoppningen att sjukdomarna inte skulle dominera mer. Nja. Riktigt så där naiv var man kanske inte, men ni fattar säkert vad jag menar. När hotet från coronaviruset tonats ner och restriktioner lättade fanns det en strimma hopp trots allt. Men så kom trololol-gubben in och skrattade åt oss alla lite si så där lagom utspritt under årets gång, kanske ibland för dig och lite då och då för mig. Men likt en svensk sommar sken solen ibland ändå, men under ett begränsat utbud. Mina damer och herrar. Med denna inledning kan vi åtminstone alla äntligen få säga att år 2022 äntligen är över.
Allting började så här. Det nya året 2022 skulle firas in med covid-pass och begränsad rörelse för mingel på en restaurang centralt i Västerås. Ett bisarrt koncept som senare skulle visa sig bli en minst lika bisarr start på året. För mig och Sandras del blev det inte många dagar in på det nya året innan ett positivt corona-test satte oss båda i karantän över våra födelsedagar. Cirkusen av året 2022 var invigd.
Med en viss tacksamhet ändå efter dagarna med covid-19, att den var en mild sådan för oss båda, ville vi bara se framåt. Det fanns mycket att se fram emot. Sandra var äntligen klar med sin utbildning med godkänd c-uppsats och en nyanställning väntade. Letandet efter hus skulle fortsätta. Varningar om pris-ras och räntehöjningar kanske skulle kunna gynna oss och ge oss fördelar. Vi var försiktigt optimistiska. Jag skulle senare också förstå hur bra beslut det var att ta ut min undansparade handpenning från börsen innan detta år började, då Putin passade på att skapa nya oroligheter i världen när äntligen covid-hotet dämpat sig. Börsen rasade igen, men jag hann ducka det denna gång. Ett stort, stort tack till den herre som stått med tips och råd under denna period. Tipsen har vart till mycket stor hjälp på vägen dit jag och Sandra tagit oss idag. Jag kommer att vara evigt tacksam för det!
Den där cirkusen som jag nämnde om tidigare hade klivit in i ett nytt nummer under våren. Krig i Europa, skyddsrummen i Sverige skulle återställas, svindyra el-priser och inflation incoming. Jag försökte ändå tänka positivt, det var ju trots allt ändå vår ute igen. April var kommen och vinterdäcken var utbytta mot sommardäck. Då skulle man senare bli trollad ordentligt av vädret istället. Den förbannade snön vräkte ner som aldrig förr. Inte bara en gång kom detta bakslag utan två, för att toppa den där känslan av att bli trollad riktigt ordentligt. Bakslaget var det värsta på säkert 30 år och jag skriver det helt utan överdrift. Den där snön låg sedan kvar och täckte gräsmattorna flera veckor framåt. En del herrar i släkten fick fira sina födelsedagar i vinterväder eller i spår utav den. Ett 30-årsfirande och 50-årsfirande de sent kommer att glömma bara sett till det, antar jag.
När sommaren äntligen kom hade jag och Sandra tappat räkningen på hur många gånger hon sjukskrivit sig hittills sen hon började jobba i slutet av januari. Givetvis hade en annan också slagit något form av rekord inom den kategorin men Sandras var dubbelt så mycket värre. Leif GW Perssons ord om att “barnbaciller skulle kunna användas som biologiskt stridsmedel i krig” kändes så bekräftat att citatet nästan var värt en tavla inramad i guld. Det fanns dock äntligen tid för andrum och återhämtning från mycket av det vardagen erbjudit första halvåret denna sommar. Ett utav årets vackraste dagar var i mitten av juli när jag och Sandras lyckades boka in oss helt själva på en liten båttur ut till Borgåsund. Inte ett moln på himlen, runt 25 grader varmt och vindstilla. Helt perfekt och bekymmersfritt. Mot sensommaren fortsatte den positiva trenden med bröllop i Eskilstuna. En mycket trevlig tillställning och jag önskar er (Tim och Linnea) ännu en gång all lycka i livet! Det var också fantastiska nyheter att senare få höra att ni dessutom snart flyttar lite närmare!
Året har också erbjudit dop för Sebbe och Sophies lilla filur Iris senare in på hösten. Att Sebbe en dag skulle bli farsa såg man inte komma. Inte heller för "Norris" del som också numera stoltserar sig med samma titel. Stort grattis även till er och jag önskar era döttrar all lycka man kan få i livet! Allt från tur i det mesta till fritt från väderbakslag i april.
Plötsligt hände det också något när sommaren sakta började blekna bort. Dagen som jag väntat på i 19 år var äntligen här. Det var i september jag och Sandra skrev på kontraktet men jag vågade inte fira ordentligt förrän vi slutligen fick flytta in. Turerna fram till vi skrev på kontraktet var allt annat än smidigt. När vi väl skulle få ett godkännande av objektet från banken (efter en också väldigt udda budgivning) gick de inte att få tag på. Vi ringde hit och dit och ingen visste något eller kunde göra något. För handläggaren som vi mejlat med var inte på plats eller anträffbar av diverse olika anledningar. Det var som att försöka få tag på kungen själv eller självaste statsministern. I “elfte timmen”, efter diverse påtryckningar från mäklaren, så godkände en annan herre objektet åt oss. Det mesta löser sig med tiden har jag lärt mig, men det ska minst sagt sällan gå smidigt. Detta fick vi också erfara natten mot julafton, när samtliga element i huset tvärdog med 12 horribla minusgrader ute. Nu trollade väl livet med en ordentligt som ger en denna julklapp tänkte jag och det var nog länge sen jag kände mig så totalt slut i huvudet och förbannad på samma gång som då. Hur det sedan löste sig? Instruktionsfilmer från Youtube. Varför elementen dog? Skruva inte av elementen i sovrum du inte använder, särskilt om du har den uppvärmning i huset som vi har. Herregud vilken cirkus. Vi är jätteglada att vi äntligen fått landa i huset nu efter alla dessa turer. Men nu önskar vi inge annat än lite lugn och ro en bit framöver. Humör och psyket behöver vila nu.
Året är timmar ifrån över nu. Jag vill avsluta denna årskrönika med att också skicka ett stort tack till samtliga som hjälpt till under flytten samt för den hjälp vi fått för att iordningställa diverse ting i huset. Även ett stort grattis till syster Emelie och Daniel som fått sin sjunde (!) lilla filur sista dagarna av detta år! Sedan önskar jag och Sandra artigt men bestämt att få slippa svara på frågor när det är dags för våran del framöver!
Förhoppningsvis väntar nu nya lugna, positiva och stillsamma tider som husägare. Men jag är på min vakt, man vet aldrig när livet vill trolla lite med en igen för att sätta ens fantastiska Lundström-humör på prov ännu en gång. Gott nytt år på er och med det säger vi i sedvanlig ordning, over and out 2022!
