Söndag.

Som om det inte redan vore nog, ska bedrövligheterna fortsätta ramla in som gör att detta år allt mer glider åt ett håll som ett av det sämsta någonsin. Jag må fortfarande ha hopp. Det har dykt upp ett och annat. Men det känns rätt så svalt i nuläget så drar ner mycket av förhoppningarna för att slippa ännu en törn.

Tänk, när det man längtat efter sedan sommaren ännu en gång susat förbi bakom en, slutligen kommit. Så känner man sån besvikelse att man nästan svär på att aldrig mer komma tillbaka. Då blir man samtidigt rädd att det som alltid hållit en sysselsatt under vinterhalvåret, inte längre kommer finnas kvar. Vad finns det då som ska ersätta?

Men visst, livet är så mycket mer än bara så. Gissa om man längtar dit. Medeltiden is still running. Så bara härda sig ytterligare en stund till.

So small.

Fan vad ItaloBrothers är bra alltså. Men inte förrän nu har jag fastnat ordentligt för deras låt "So small". Kanske har det att göra med att allt stämmer in just nu för mig i den låten.

När man är i kärlekens underbara fördelar, känns inget annat lika tungt längre. Absolut ingenting som sagt. Sen listar man faktiskt ut med tiden, att "kärleken ändå väger tyngst trots allt". Trots ett kanske ganska lätt och spännande singelliv.

Snälla, för mig inte till det nu, om det inte finns ett gott syfte bakom det.

Tänk vad jag levt upp till mycket på senaste för att jag ska kunna vinna på saker som gengäld då jag själv vart god, snäll, generös eller annat liknande som hör där till. Karmans underbara värld dvs. Även om det infaller oftast mig naturligt, känns det som att det enda jag kan säga just nu är att jag gör det i ett enda syfte. Om jag sköter mig bra kanske jag aldrig får veta eller ens kommer märka av. Det enda jag vet är att man oftast får det man förtjänar med tiden.

Åka bil, är väl kanske inte alltid så kul.

Nattens ljuva småtimmar. Det känns allt att jag sov till kl 13.00 idag. Tror jag kanske körde den mest meningslösa rundan igår och den kommer nog vara oslagbar ett tag framöver gissar jag på. Det hela handlade i alla fall om en "impulsrunda" till Örebro med start kl 02.50 här ifrån Hallsta. Då kan man lätt räkna ut att man kommer hem rätt sent.

Jag var hemma igen strax före kl 05.00 och sängen har aldrig vart så efterlängtad. Med min kära rygg som värkte satan, hoppades jag sömnen ändå skulle väga tyngst och ge en så ostörd sömn det bara gick.

Angående det där med min rygg då. Jag är inte van att sitta vid en laptop helt enkelt. Har aldrig haft så ont på länge tror jag.

Resterande av natten och de övriga sovtimmarna blev i alla fall det jag hoppades på. Ryggen är lite bättre nu och energin är på toppnivå. Det börjar bli tråkigt att vara nattmänniska för jag får ändå inte ut något längre av den. Skulle lätt klara en bilrunda till på ca 16 mil om det vore så.

Men ja. Snart blir det åka många mil igen! Hockeysäsongen ligger blott två veckor bort.