VI ÄR TILLBAKA!

Dagen efter den stora älskade dagen, då vi vunnit kvalseriens skitiga krig! Leksands IF är tillbaka i elitserien igen och jag har nog inte varit lyckligare i hela mitt liv. Kan i alla fall inte minnas den senaste dagen som går att jämför med vad jag kände efter slutsignalen mot Rögle då vi alla stod upp och sjöng "vi är tillbaks". Har drömt om detta i större delen av mitt liv att få vara på plats när Leksand vinner något stort. Äntligen fick jag det. Äntligen är Leksands IF tillbaka!

Att vara djupt insyltad i sportvärldens känslor så här bygger mycket på gemenskap där man tillsammans bygger upp mål som man just tillsammans ska nå. En tävlingsmänniska hatar att förlora och det är då lätt att fastna i en läktarkultur när man möter annat folk som försöker mäta sig med det vi gör och tror på. När man vet i allmänhet att man har folk som avskyr en, försöker trycka ner en eller bara allmänt vill säga nåt skit, så vill man inge annat än hävda sig och kriga arslet av sig för att slå tillbaka på det. Det är väl just det som gett oss styrkan detta år, en styrka likt skänkt från ovan makter. De tände våran eld, de stod för grunden till våran glöd. Leksand slog tillbaka när alla trodde vi var svaga och låg ned för räkning. Istället reste sig laget igen... och vann!

Jag vill speciellt tacka Andreas Lundgren, Victor Werner, Oliver Werner, Joakim Åman och Linda Bäckgren för att jag denna säsong fått dela denna underbara resa med er. Ni får just detta speciella tack för att ni vart med mig på de flesta resorna på senaste. Underbart var det också att få fira detta med Sebbe, Don och Fanny. Nu är även Don en del av vårt fin fina blåvita gäng! Stort tack också till Niklas Larsson och alla andra störtsköna Mälarmasar! Ni är fan bäst!

Idag ställde vi om klockan till sommartid igen. Av allt själen älskar så är sommaren en av det jag värderar högst. Utan Leksand och alla dessa sköna människor man träffar under hockeysäsongen hade jag aldrig klarat av vinterhalvåret. Ska njuta varenda minut nu och ta vara på allt av vad sommarhalvåret har att erbjuda för att sedan känna att hösten kommer vara mer välkommen än någonsin! Leksand är hemma igen, i elitserien!

Jag med några av alla dessa sköna Mälarmasar. Kvalseriens absolut bästa resa. Timrå borta!

Uppdaterar nuläget så här en fredagskväll.

Solen skiner om dagarna med isande vindar. Solen gör en del gott, trots kylan, med humöret. Trots man gått snorig och hostat i drygt tre veckors tid har jag en skön känsla i kroppen. Det har väl helt enkelt med att göra det inte längre är kolsvart ute när man slutat jobba och att solen smälter snön trots att minusgraderna krigar in i det sista för att behålla vintern. En helt vanlig effekt vi alla går igenom år efter år, men som är (och kommer säkert så förbli framöver) fortfarande lika underbara att uppleva. Men jag tror också det är nåt mer runt hörnet som jag inte lika lätt kan sätta finger på.

Snart börjar kvalserien. Då jävlar ska det krigas! Fortsättning följer...

Att sitta och dra ner ett inlägg så här dags på en fredagskväll hör inte till det vanliga. Mycket annat kring mig och mitt levnadssätt har också på senaste hamnat under samma kategori. 

Det är i skrivande stund en lugn fredagskväll hos Jocke och femte helgen i rad med jobb här har börjat. Trots att det är högtryck i vikariepoolen och att inte en hel ledig helg på en månad skymtat, vill jag inte klaga i onödan. Mina jobbuppdrag måste man påminna sig om då och då att det faktiskt bara är på "lånad tid". Nästa vecka är det också dags för att lämna över mina torsdagar till Emelie. Syftet med det är att det är önskat från Jocke att Emelie ska få mer tid så jag gav det ett första försök med att skänka den tiden och göra mig istället nästan 100% tillgänglig dagtid i vikariepoolen.

En del är på gång allt. Klickar allt åt rätt håll nu för en gångs skull, kan det bli den lyckligaste tiden jag upplevt på mycket, mycket länge!