Det är i en något föråldrad blogg jag i denna stund, ännu en gång, skriver ner en numera obligatorisk årskrönika. En årskrönika vars innehåll denna gång ska belysa ett år som jag inte bara kan sätta ett ord på. Det har vart ett år som slagit många rekord på så många plan. Ett år där jag med utan minsta tvivel skulle vilja säga är det mest minnesvärda jag vart med om hittills i hela mitt liv.
Sist jag satt här och skrev framför denna laptop, som förmodligen också sjunger på sista versen, var det runt 30 grader varmt ute - i maj! Alla vet vid det här laget att det inte bara handlade om enstaka dagar med den värmen närvarade. Jag kan tala om för er att det kändes något surrealistiskt att skriva examensarbete i den värmen och jag tror min kompanjon under examensarbetet kände samma sak. Jag hade smått panik. Jag trodde att jag skulle få minnas sommaren 2018 och dess värme från ett köksfönster med gam-nacke och med en rädsla att inte hinna få klart arbetet i tid. Nu vet vi att sommaren stannade kvar längre än så, nu vet vi också att det där examensarbetet dessutom seglade i hamn godkänd på utsatt tid. Den bästa stunden 2018 var att få det bekräftat att utbildningen var klar. Jag kände en sådan obeskrivligt underbar känsla den dagen och jag känner den fortfarande. En sådan (nu svär jag) riktig jävla krigarseger var det på ren svenska! Aldrig mer ska livet benämnas med titeln 'studerande' igen.
Jag minns så väl januari. Jag fyllde 30 år och funderade mer än någonsin på vad i hela friden tiden håller på med. Jag var ju nyss... 22? Jag kan dock inte minnas en känsla av åldersnoja den dagen och har väl för den delen inte det nu heller, så här nästan 1 år senare. Jag lever fortfarande på att många tror att folk som är födda 95 är äldre än mig. Att fylla 30 år är hur som helst en siffra som många väljer att firar sin födelsedag lite extra på och det gjorde jag. Tack ni alla som kom den dagen, allt från sköna människor från Norrköping, Stockholm och så klart charmiga H-town med omnejd!
Den vanligaste frasen i början av året innehöll en svordom följt av "vad det är kallt ute". Förbannat kallt var det minst sagt. Min själ grät varje minut jag var utomhus men väl inomhus dödade jag Sandras blommor med att elda på elementen på högsta möjliga effekt. Tror det var 24 grader varmt inne då i snitt. För mig var det som rena rama paradiset, för sådana här temperaturer inomhus har jag aldrig uppmätt i modern tid.
Vintern flög dock förbi, som allt annat här i livet. Våren levererades aldrig. Det blev sommar inom loppet av kanske 2-3 veckor så fort minusgraderna slutade existera på nätterna. Mitt i allt detta, mellan vintern och sommaren blev även denna tid minnesvärd med kontraster av "sött och surt". Jag vet att 'salt' brukar vara det vanliga i den benämningen men jag vill kalla det för 'surt'. I gott och blandat-påsens innehåll hittar vi ännu ett VM-guld till Sverige och ännu en bedrövlig förlust för Leksand som föll (även de för andra året i rad) mot Mora om en SHL-plats. Ska man plågas som Leksing, varför inte plågas så där riktigt ordentligt med dessa utgångar?
Sommaren 2018. Är det något som kan beskriva ren lycka så är det denna sommar! Vilken fantastiskt underbar sommar! Får näsan nypa mig i armen. Hur kan det ens vara möjligt? En sommar som dessutom innehöll fotbolls-VM som bara den blev minnesvärd med kvartsfinal, ja det är i princip för bra för att vara sant. Jag vet att sommaren i det stora hela inte var så charmig för många andra som den var för mig. Men somrar som denna finns egentligen inte. Jag kunde inte riktigt ta till mig dess baksidor som många flaggar för, där det påstås att detta ska bli allt vanligare i Sverige med dessa varma och torra somrar. Jag blundade och stängde öronen. Det kan inte stämma. Denna sommar var en ren och skär tillfällighet och det kommer säkert dröja 30 år till innan det blir så här varmt igen. Eller? När kärleken till detta är så pass starkt, blundar man, lutar sig tillbaka och reser sig inte från brasse-stolen förrän det är dags för att sola ryggen. Något annat vill man inte ge tid till. För vem vet egentligen när en sådan fin sommar kommer igen?
Den här sommaren blev också den sommar då jag lämnade Norrköping och tog Sandra med mig. Att flytta under förhållanden som denna sommar erbjöd skulle de flesta kalla för "ett rent helvete". Men här väljer jag att göra som politikerna och kalla det för en "utmaning". Jag anser alltså i detta fall att det är för min del fult att skylla på vädret när det egentligen är bärandet av möbler som orsakat värmeslag och kraftiga svettningar som tveklöst kunnat fylla upp ett helt badkar. Det tog helt enkelt emot väldigt mycket att klaga på det varma och vackra vädret. Flytten gick dock galant och hade aldrig kunnat slutföras så pass snyggt som den gjorde utan hjälp från underbara själar som vänner, släkt och familj! Ni förtjänar allt gott och ett stort tack sänder jag er ännu en gång!
I augusti månad var det plötsligt dags att börja jobba igen och äntligen handlade det om ett jobb som inte hamnar under titlar som 'sommarjobb' eller 'vikarie'. Numera är titlen fritidslärare och fastanställd 100%. När jag var liten såg jag knappast denna dag komma. Målet på den tiden var att jag skulle bli brandman vid det här laget men livet gav mig en annan väg att vandra på och jag kan säga det att jag inte ångrar mig en sekund jag hamnade på just den vägen. Men herregud säger jag bara, vilket första läsår jag fick uppleva. Här snackar vi inte liknelser som speglblank sjö en sommarkväll med fiskebåten direkt. Jag skulle själv vilja kalla det en Finlands-färja som på ett stormigt hav är på väg att ramma den där fiskebåten. Men jag och mitt team har styrt den där båten i rätt kurs och undvikit en smärre katastrof. Vid jul kom lugnet och vi alla kunde klappa om varndra och faktiskt se tillbaka på hur sanslöst snyggt vi styrt upp det hela. Nu väntar en vårtermin som jag kommer bemöta med ett ännu större självförtroende och arbetet med att göra Lindboskolans fritids till ett av de mest attraktiva i landet kan fortsätta. Det är stora ord jag kläcker ur mig nu och kanske inte direkt i balans med jantelagen, men jag kan i alla fall utan tvekan säga att jag inte sitter här och överdriver.
Året 2018 är till enda med anmärkningsvärda årstider, med slitsamma kval till det som senare skulle kallas för 'förändring' och 'det nya' inom meriter i utbildning, yrkersliv och sambolivet. Året har även bjudit på cermonier av olika slag och många nya mil i min humörberikande Volvo S40, som gärna är inne på verkstaden mer än vad vad ungarna nämnt spelet Fortnite under det här läsåret. Den trivs väl där antar jag. Eller så får jag kallt räkna med sådant när jag flänger runt som jag ofta gör. Året 2018 blir också året jag sett Leksands IF som allra minst live och bara det har sina olika orsaker. När året haft med sig så mycket intryck redan behöver inte själen stå ut med ishockey när just ishockeyn med Leksand vart som allra sämst på mycket länge. Kanske har år 2019 lite ljusare tider att erbjuda där. Något mer positivt inom samma kategori är hur Hallsta HK bara kör i div 2. Fortsätter detta tugg kanske det vankas deby mot Sura i vår och bara det vore ju helt fantastiskt! För att också byta kategori men behålla det positiva så bjöd hösten också på ett fadderskap till syrrans fjärde guldkimp, Inez. Nu ska vi inte favorisera syskonbarnen här men det här året har Inez bjudit på så mycket positiv energi. En så alltid glad och fantastiskt fin tjej! Och nej, jag och Sandra ska inte skaffa egna barn ännu. Jag har redan runt 60 barn att ta hand om under arbetstid. Sist men inte minst ska så klart Sandra också få en massa kärlek utnämnt som står ut med mig och som också ger så mycket bra och positiv energi! Nu är det hennes tur att möta studentlivet och jag lovar att stå vid din sida som hjälp och stöd när du den dagen också känner för att kasta ut datorn genom fönstret. Om jag inte glömt något nu så säger jag det klassiska - over and out 2018! Det var trevligt att råkas. Om det är lugnt så tar jag med allt bra från året till det nästkomande. Gott nytt år 2019!
// Andreas L.
