Over and out 2014!

År 2014 har vart ett märkligt år. Varken skyhögt underbart eller till grund och botten värdelöst. Skönt balanserat kanske man tänker då? Skulle inte vilja säga det vart så riktigt heller. Det har vart ett år där jag mer än vanligt känt av obehag men samtidigt känt en slags nyfikenhet kring det som vart i fokus i media. Det har vart ett år jag med avsky bevittnat i hur folk gått över lik för sin egen fördel. Det har vart ett år jag verkligen känt att det behövs stora förändringar i mitt liv. Mer tid finns inte att låna för att skjuta upp det mera.

Det är med en snabb återblick jag vill minnas detta år hur Leksand på ett ovanligt och märkligt sett lade sig på en sjunde plats i våras som nykomlingar med en målskillnad på minus 37! Hur våren också innehöll en resa till Gran Canaria och försommaren i maj gav mig en helt ny tidsuppfattning när det var 10-års-jubileum med en kär gammal klass. Jag minns hur sommarens väder gick från cirka 12+ till 30+ på en vecka. Hur en skogsbrand senare höll på att ställa till det för en herrans massa människor och som även mycket tragiskt också krävde en människas liv. Jag minns när röken från den nästan lamslog hela Västmanland för en dag. Jag vill också minnas det politiska, när man jagat ryska ubåtar och flygplan. Hur plötsligt landet hamnat i en situation med omval inför 2015, som sedan togs tillbaka. Jag kommer också för evigt minnas (kanske årets mest udda) hur en man i kalsonger på ett märkligt sett lyckats kliva in hos Jocke 05.00 helt utan vetskap själv varför han ens var där eller varför han lämnat den lägenhet han hälsade på överhuvudtaget.

Märkligt många i min närhet har under detta år mött allvarligt djupa svackor i sitt liv. Hur kan ens vissa av dem förtjäna det? Vissa har tagit sig ur det, medan vissa andra befinner sig i det fortfarande mer eller mindre. Från livet allmänt i vårat land, mitt egna privata och kring de i min närhet, tycks detta fenomen vart det dominerande i ett år jag gissar på många säkert känner är skönt att det äntligen är över.

Men ur allt, finns också minnesvärda ljusglimtar som jag är glad över att kunna få lyfta fram. Tänk att en arbetsplats gett mig mer positiv energi än vad det gjort när jag vart hemma detta år. Jag kan inte tänka mig många upplever detta när man går till sin arbetsplats. En väldigt unik känsla. Jag pratar givetvis om Fredhemskolan och ännu ett långvik jag fått där. Jag skulle vilja säga det blivit en morot som lett mig in på att läsa in engelska 6 till mitt slutbetyg, som jag dagarna före jul fick veta satt som ett smäck. En så oerhört skön känsla och det var länge sedan man kände just en sådan där känsla sist. Nu är allting fixat. Högskoleprov och ett uppgraderat slutbetyg. Bara en liten ansökan kvar nu till våren 2015 och därefter väntar förhoppningsvis en helt ny tid i mitt liv, som är så välbehövligt mer än någonsin.

Jag vill passa på att hylla folk i min närhet som detta år tagit sig igenom ett av livets mer hårda prövningar. Att ni visat det finns en andra chans värt namnet får en att rysa och tro på en framtid som bara kan bli ljusare och bättre än vad den kanske vart någonsin. Jag är verkligen glad för eran skull.

Nu väntar år 2015 och ännu en årskrönika är i hamn. Tidigare år har jag haft ett litet bildspel, men det fick bli ett inlägg utan det denna gång.

En dag av årets klart bättre dagar och givetvis blev det också då årets bästa bild!
Gott nytt år!

November med bilbekymmer.

Det råder skrivtorka utöver det vanliga just nu. För att inte låta det dö ut helt passar jag väl på att smälla in ett inlägg igen. Men vad i hela friden ska jag skriva om? När det är torrt på händelsefronten så är det. Jag får spontana i skrivandet och se vart vi hamnar.

November är väl då en för jävla tråkig månad. Lika grå och tråkig som den oftast är, har också månadens ekonomi vart den samma. Min älskade bils glada generator väljer att ge upp och efter en liten preliminär uträkning vad kalaset skulle kosta landade vi på cirka 5000 kr. Generatorn har jag lyckats paya själv, resten går till "dela upp skiten på fyra" med Volvo-kortet. Jävla skit. Inte nog med det i allt kaos började jag med att beställa hem fel generator av någon rolig anledning. Miss i kommunikationen låg bakom det antar jag. 2550 kr kostade den och för att skicka den tillbaka fick jag spy ut 315 spänn för det och får sedan veta de också tar 20% i "hanteringskostnad" när sådant här sker då de betalar tillbaka pengarna. Tack för det. Det där 865 åt kronorna åt helvete kunde jag lika gärna tryckt ner i koppen till en tiggare utanför ICA.

Nu blev det rekord i svordomar, då jag i princip aldrig använder dem när jag skriver. När det handlar om bilar får man svära. I alla fall i mitt fall.

I skrivande stund är klockan nu 01:15. Innan jag börjar jobba i morgon klockan 11:00 hoppas jag innerligt min bil är klar, med förhoppningsvis en generator som sitter som ett smäck och vill fungera i all oändlighet. Har vart utan bilen i drygt två veckor nu och i mitt "I-landsbekymmer" har livet som fotgängare vart hemskt med tanke på hur bortskämd man vart när bilen fungerar. Utöver det ska det i alla fall bli riktigt skönt med ledig helg! God natt!

Det som får dagarna att gå nu mera.

Nu går det undan om dagarna och jag hinner nog med dem till gränsfallet vad som är för mycket känns det som. Har ännu en hösttermin på Fredhem på 75% fram till jul samtidigt som jag kör Engelska B (Engelska 6 som det nu mera heter) med ungefär samma deadline. Det är något helt otroligt vad jag inte kan behärska det språket. Har blivit många kvällar nu jag sitter och dampar framför grammatik och glosor likt det vore hockey på TV, samtidigt som jag börjat hälla i mig Celsius för att hålla mig vaken. Lite kort sammanfattat hur vardagslivet tuggar på just nu.

Det blåser lite av förändringens vindar kring jobbet med Jocke och schemat där. Dels enligt Jockes önskemål och dels för att Jockes framsteg ska belysas ytterligare. Fortsättning följer där.

I sportens värld för att nämna något om det, finner vi Leksand sist i SHL och VIK sist i AS. Även i botten av AS hittar vi AIK. Det är skönt man inte är ensam om att uppleva bravadernas bravad om jag vill fråga annat folk i min närhet hur de själva mår i sportens värld just nu. Sedan köper jag syster Jennys teori att Leksand och Västerås alltid delar samma form. Nästan spöklikt lika. Kan inte komma på en säsong när Leksand sprang bra och VIK dåligt, eller vise versa. Det är skönt att kunna få gå och se Hallsta HK däremellan, som tvåla dit Hällefors direkt idag med 5-3 på tal om det!

Här har ni lite DJ Gollum förresten! Som då snyggt får avsluta detta inlägg denna gång.

Mina tankar inom det politiska.

Detta är kanske ett första försök jag gör här på bloggen då jag väljer att skriva om politik. Det må synas tydligt vart jag står men vill samtidigt göra det tydligt att jag inte tänkt skriva något revolutionerade eller sätta folk på plats och få dem att framstå som dumma eller mindre värda.

Kanske får ni en bild jag själv framstår som dum, kasst påläst eller annat liknande. Sånt som kan flyga ur folk när de samtidigt själva har svårt att förklara sig bättre vad det är de egentligen själva står för. Men återigen. Jag vill framföra åsikter. Jag sitter inte på fakta vad som är rätt eller fel.

Valet 2014 ligger runt hörnet. Lite över en vecka kvar dvs. Det som intresserat mig är hur utbildningar och jobb fortsätter mala på bland de punkter som det pratas om mest. Det som gjort mig sömnig likt en händelselös hockey-match som har ställningen 0-0 i 58.de minuten är all häxjakt på de som sympatiserar med SD och sen har vi också en riktigt 'ögonbryns-höjare' när Reinfeldt själv började prata om kostnaderna kring invandringen.

Men nu går jag över till yrket jag hamnat i mer och mer. Ett yrke inom skola och barnomsorg. Med alla dessa år som vikarie känner jag att jag fått mer och mer kött på benen. Så pass mycket att jag nu till och med vågar vara med och argumentera om dess punkter och innehåll. Jag har fortfarande dock ingen lika bra insyn hur det egentligen fungerar kring det privata skolorna och förskolorna. Frågor som gör att jag fortfarande inte gillar att just skolor/förskolor drivs privat är att man kan dra ner på kvalitén kring bland annat mat och material för att hämta ut lite extra till sig själv ekonomiskt. När det är privat ökar konkurrensens mellan skolorna och farhågor jag har kring detta är att betyg kan sättas felaktigt samt att man kan mörka att det förekommer mobbing. Allt för att på utsidan kunna måla upp att man är en bra skola som folk ska välja.

Jag jobbar bland annat som vikarie sedan en tid tillbaka och de som har hand om detta kallas vikariepoolen, som alla säkert redan vet. Just när det handlar om vikarier (som täcker upp när ordinarie inte är på plats) är ett bemanningssystem som är riktigt genialt! Jag är hur nöjd som helst hur allt har fungerat. Egna inloggningar på Internet där du själv styr över ditt schema och du ändå, trots att man är en "simpel vikarie" (som vissa vill kalla det) får en hyfsad kontroll på ditt vardagsliv. Detta måste flera kommuner ta efter. Vad jag förstått finns inte alls detta system i bland annat grann-kommunerna Surahammar eller Köping. Jag tror på bemanningsföretag som kan anställa folk som täcker upp frånvaro på ordinarie personal. Varför inför man inte detta på fler områden? Lek med tanken att en student som vill ta det lugnt något år eller två från pluggandet efter gymnasiet, skriver in sig på ett bemanningsföretag och att det finns ett hav av olika kategorier att välja mellan. Säg att Mc-Donalds/Max har ett som täcker hela stan, OK-mackar som täcker städer eller delar av ett län, hotellbranschen eller andra jobb där service är målet skulle köra med detta system. Det måste vara en kedja, så att upplärning på varje ställe inte kräver för mycket tid. När du kommer som vikarie ska du åtminstone kunna grunderna. Det skulle kunna få ut en hel drös folk i arbetslivet. Det är varierande och rikligt med erfarenhet att få komma till olika ställen som vikarie.

Man ska veta i förväg att jobben bara är tillfälliga innan man bestämt sig vad man senare vill bli. Att däremot industrier utnyttjar folk som jobbat i 40 år på samma företag som istället tas in tillbaka via ett bemanningsföretag när de inte dög som fastanställda är för mig (ursäkta uttrycket) ett jävla hån. Det måste bli bättre regler kring detta. Bättre regler hur bemanningsföretag egentligen får utnyttja redan kompetent personal. Har man inte kompetens, borde det vara enklare att kunna plugga upp sig till det. Bemanningsföretag bör vara för de unga i första hand och även för de som också vill prova något nytt då man kanske tröttnat på sitt nuvarande jobb. Inte ett syfte till att bolla med trygga anställningar och göra dem till simpla otrygga för att det är billigt.

Nu då till sömnpillret. Frågorna om rasism är viktiga och visa att man inte accepterar eländet är en självklar sak. Men att jaga folk och döma dem som man annars personligen inte känner är för mig bortkastad tid. Av någon anledning har jag aldrig gjort mig ovän med en enda invandrare av den enkla anledningen jag låter dem vara för den de är och vill fortsätta vara. Inte så konstigt då jag får samma bemötande tillbaka. Ska jag då jaga SD-anhängare med knivar och gafflar? Nej, det skulle bryta mitt beteendemönster helt vad jag anser vara schyst och vänskapligt. Stoppa rasismen när det är tydligt nog det handlar om rasism och lägg krafter på det. Rasism är inte för mig då man diskuterar vad vi kanske har råd med och inte. Vilket Reinfeldt också börjat nosa på, right? Finns det inte andra länder som annars är fega när det gäller denna fråga som kan hjälpa Sverige? Nu menar jag inte att flyktingar ska skickas dit. Utan de skulle kunna hjälpa oss med olika resurser och annat liknande. Om de inte vill ta emot några kan de alltid skicka bidrag så Sverige kan hjälpa fler än vad vi hjälpt idag. Vad vet jag egentligen. Min poäng är mest den Sverige är och kommer alltid vara ett vänligt land i denna fråga. Tycker bara fler borde ta efter. Framförallt våga!

Allt jag skrivit nu är infångat från det jag läst i media, egna uppfattningar och mycket väl intressanta diskussioner med mina nära och kära! Ni vet vilka ni är. Det ni säger är minst lika viktigt och har inspirerat mig, även om jag inte håller på samma lag. Tack för mig!

Andreas L.

Natten mot lördag.

Nu känns hockeysäsongen lite närmare när man tidigare idag spikade Brynäs - Leksand med Mälarmasarna. En resa som är lite utöver det vanliga med bland annat en förfest innan nedsläpp. Mycket trevligt! Säsongskortet ska payas på måndag sen är vinterhalvårets roliga tidsfördriv ännu en gång spikat och klart.

Roligt och bra fart på arbetsfronten har det vart hittills. Man kan aldrig gå runt och tro man sett allt kring vad barn hittar på och vad de tar sig till för att upptäcka världen. Som att ha grillkrydda och salt i spenatsoppan är ju en variant av många.

Det är i skrivande stund natten mot lördag och jag jobbar just nu vidare med Jocke. Händelsefronten denna kväll har haft det vanliga svaga vindarna. Det är så fruktansvärt svårt att hitta på något när det inte ska/får handla om utgång med följder av ångestladdade morgondagar. Tacka vet jag det som nämnts ovan. Men för Jockes del är det inte lika lätt. Det kan nog vara värt att ha det så här ett tag om framtiden tycks ha med sig det motsatta. Jag törs tro på det ganska så väl. Om inte annat så förtjänar vi det.

Lite allmänt surr.

Det blev verkligen en sommar värt att jubla åt till slut. Vädergudarna är sedan länge förlåtna. Medan vissa kämpar fortfarande i värmen har vi andra värmedyrkare upplevt rena paradiset. Enda jag själv kämpat med (om man måste klaga på något) är alla flugor likt de var sända från helvetet, som tydligen också tyvärr ingår i detta värmepaket. Men de stör inte tillräckligt för att man ska önska dem frysa ihjäl i 15 minusgrader.

Augusti månad och vikariepoolen väntar. Tre veckor av dem på Fredhemskolan dessutom. Någon höst-depression/jobbångest finns inte att hämta denna månad med andra ord. Har också som tidigare år, stängt av allt som har med hockey att göra sedan säsongen slutade. Nu börjar den sakta, sakta smyga sig tillbaka nu när Leksand gått ut på is, alla Twitter-inlägg och intervjuer haglar och bland annat intressanta bortamatcher nyligen släppts. Jag pratar givetvis om Djurgården - Leksand i globen! Med en viss förhoppning och nyfikenheten på laget kan det bli en riktigt fartfylld höst. En höst som också ska ge mig lite mer, inför det som senare kommer bli en aning större förändringar framöver!

Ute vid Sundbyholm. Klart en av de bättre badplatser jag besökt denna sommar.

Flopp-juni för oss semesterfirare.

Tror det vart världshistoriens absolut sämsta väder juni månad kan ha haft sen Jesus föddes. Näsan rinner och du får avbryta måltider för att gå och snyta dig. Svensken gnäller och går bananas - givetvis är också jag en av dem. Värmen ligger runt hörnet, sommaren är inte över. Men för i hela friden kära vädergudar, vad fan håller ni på med?

Det ljusa bakom alla moln, röda öron och vita fingrar av vad eländet gett oss hittills är sovmorgon och inga tider att passa. Man får inte glömma att en semester också innehåller sådant värdefullt.

I skrivande sund (med alla mina glada pauser man tar ifrån det) hittade jag mitt i Facebooks hav av inlägg ett av sommarhalvårets kanske bästa inlägg från Jonas Gardell.
"SJ:s reklamslogan på TV är "Sommarsverige börjar med tåget!" Jaså är det därför sommaren är så jävla försenad?" Hur skön var inte den?

Vad mer kan man säga så här efter halva semestertiden? Det finns hopp kvar om det bättre på väderfronten i alla fall under ledig tid. Annars har midsommar, Summerburst, city-festivalen och sällskapet utöver det stått för det mer positiva! Just det sistnämnda får mer än gärna fortsätta i alla fall.

Semster på inång!

Idag var det den sista dagen för denna termin jag hade ett vikarie-uppdrag på Fredhemskolan. Innan semestern drar igång i morgon väntar en sista jobbdag i Kolbäck. Jag sköt fram starttiden en halvtimme där så jag hinner se lite av Fredhems skolavslutning. Det kändes bara så självklart att göra så. Skulle varje år av ens liv bestå av ett sådant här klimat när man jobbar som jag nu haft på senaste, skulle varje ynka mörka höst aldrig dra ner mitt humör någonsin igen.

Nu väntar ännu en sommar. Tror det är första gången i mitt liv jag går in i den med blandade känslor. Jag kommer sakna det jag haft då jag jobbat så mycket på Fredhem, samtidigt som man ska njuta av att det äntligen är sommar. Utöver det vill jag önska dem alla, speciellt barnen i årskurs 2 som jag fått vara med mest, all lycka man kan få. Hoppas sommaren ger er mycket av den. Ni har inspirerat mig att se efter nya vägar i livet. Jag hoppas ni får höra ofta på vägen hur bra ni är.

Händelserna för min del i sommar får ännu en gång stå för vad impulserna leder mig. Eftersom resandet togs ut i april blir det ganska givet hemmaplan får stå för det mesta. För mig räcker det bara vädret är kanon som spelar det ingen roll vart jag är.

Med samma utklädnad som på drakbåtsfestivalen fick jag en minnesvärd och otroligt rolig sista dag för terminen på Fredhemskolan när jag var med detta sköna gäng och lirade fotboll mot eleverna. Seger med 4-2 i ena matchen och 5-2 i den andra!

En klassåterträff - som om tiden stått still.

Klockan börjar närma sig 22.00 i skrivande stund och jag sitter fortfarande ute på min balkong. Det är en sån där absolut helt perfekt kvällstemperatur ute och hela min själ har skrikit efter detta så länge, som så många gånger förr under vinterhalvåret. Man kan älska mycket i livet men vad mer finns det som är så enkelt som detta som samtidigt ger en så mycket glädje? Så. jävla. underbart.

Precis som detta inlägg började, som förra inlägget innehöll och som jag ofta uppmärksammar annars också, så tänkte jag återigen dyka ner i ämnet - tid. Det jag nu vill uppmärksamma är den gångna helgen då det var klassåterträff. Som sagt var det alltså 10 år sen vi gick ut 9:an. Med några enstaka frånvarande hade Linda Everland och Madelene Nordén lyckats skapa denna succé helt själva och även lyckats ordna dit de lärare jag själv personligen kommer ihåg bäst som de första lärare jag faktiskt tyckte om sedan jag lämnade lågstadiet. Nu vill jag inte såga de andra lärare som stått ut med mig till fotknölarna åren innan, men de var i alla fall de första som kanske såg mig på ett positivt sett fast jag inte presterade. Fast jag var rastlös och motivationen var riktigt kass. Jag lyckades i det som var viktigt och det var mycket tack vare att de är som de är, både som personer och hur deras pedagogik är. Att få träffa dem var klart bland det absolut bästa från den kvällen.

Det var som att åren aldrig passerat när man väl var där och träffade alla. Jargongen och personligheten på samtliga var absolut sig lik som den en gång varit. Utseendemässigt likaså. Vart fan tar tiden vägen? Den frågan ställde jag mig också när jag la märke till att jag vart där i 10 timmar utan att ens ha titta på klockan efter jag gick hemifrån vid 16:00. Man andades på något vis i någon slags tidszon där 10 timmar plötsligt gick hand i hand med 10 år.

Det var verkligen kul att se alla som var där. Givetvis speciellt ägnat åt gänget som man lallat runt med lite extra från den tiden årskurs 9 var aktuellt. Vissa av er har jag dock haft turen att springa på några gånger under dessa 10 år men vissa av er inte. Får hoppas bara det inte ska ta ytterligare 10 år innan man får springa på varann igen. Även om nu dessa år i och för sig tycks vara ganska kort.

Klass 291/292. Som den en gång var, som den för alltid kommer vara.

Hittills kalla råa maj har mycket att erbjuda!

Ca en månad kvar på arbetsfronten. I år blir det också ganska så tidig semester med tre veckor i juni och två veckor i juli. Längtar dit men just nu känns det som av någon anledning att vi är i mitten av oktober och att det är ett halvår kvar. Varför känslan är så? Jag talar ju självklart om det svenska missbildade vädret.

Hur som helst, så kan det bara bli bättre och denna månad har en del att erbjuda. Nästa helg är det bland annat "klassåterträff", där det ska uppmärksammas om att det var tio år sedan vi gick ut nian. Tio jävla år. Eller ja, jävla och jävla, om man ska läsa det bokstavligt. Dessa tio år som passerat har i alla fall satt sina spår i mitt liv om vi säger så. Dessa år har format mig ordentligt mycket till den jag är idag och gett mig en starkare och seriösare syn på livet. Har lärt mig ta vara på det man har då allt snabbt kan vända. Fått unika chanser att stärka banden ännu hårdare till de som står mig nära idag och jag har verkligen tagit vara på det. Det mest unika är just hur allt blev kring min jobbsituation och det jag absolut inte räknat med är hur jag skulle fastna så pass djupt i yrket "barnskötare". Det har gett ifrån sig så sjukt mycket positiva intryck att jag nästan helt glömt bort att jag i princip hela mitt liv drömt om att bli brandman. Tio år är ingenting på tidsskalan och det är vid sådana här tillfällen man faktiskt får chansen att stanna upp och blicka tillbaka på det som har varit. Av dessa tio år kan man kortfattat säga att man ska visst hinna med en hel del som man senare aldrig glömmer.

Värt mer att notera här, är att det även väntar ännu en Drakbåtsfestival i denna kära kommun. Där ska jag bland annat visst ska vara med och veva kanot med ett gäng andra assistenter. Är rädd vi ska förlora så jag blir sur och kastar iväg paddeln över till krutholmen. Innan denna festival ska det i alla fall också hinnas med ett 30-års-raj raj för herr Holmkvist. Är det också då han själv kommer ställa frågan "vart fan tog alla åren vägen"? Kanske kommer man själv göra det igen då det bara är lite mindre än 4 år kvar för en annan.

En liten återblick i bild:
Riktigt het selfie från 2006, där bland annat tjockis-TV, Xbox och Karamellkungen var aktuellt i min lökiga gamla etta på Tunalundsvägen!

Då har man även besökt Gran Canaria!

I lördags kväll var man tillbaka igen från en vecka nere i Gran Canaria. En vecka värt varenda krona. All inklusive fungerar utmärkt på en vecka innan man känner det börjar bli enformigt och tråkigt. I alla fall kring maten. Att ha tillgång till dryck när man vill kan nog vara det mest uppskattade kring hela det paketet och jag tror många andra som en gång haft detta håller med mig.

Vädret låg kring 25+ när solen var framme. På kvällen blev det som kalla svenska sommarnätter och åker du dit i april utan tröja blir det tufft om du fortfarande vill njuta med att sitta utomhus.

Det är mysigt att dra iväg någonstans under svenska vinter-halvåret eller så här på våren. Men jag föredrar i första hand den där riktiga hettan med 30+ och något uppåt. Då är det i alla fall garanti du inte kommer frysa det minsta mer än då du kanske råkat pilla ner AC:n 17+ när du ska sova.

Det är några sköna glimtar man kommer minnas bra när man ska minnas tillbaka till denna resa. Att ha Robinson med som kan spanska gjorde en annan nästan lite för bekväm och man lät ofta honom kommunicera när det gällde olika saker. Givetvis passade han på att driva med oss när det bland annat skulle bokas bord inför Jockes födelsedag. Han malde på med sin spanska och en av killarna som jobbar där riktar sedan sig mot Jocke och gör något med tummen upp och drar en fras på svenska i stil med "inga problem". Jocke hakar på och skiner upp och gör också tummen upp och säger "inga problem"! Det visade sig kort efter Robinson sagt Jocke gärna också vill ha en puss när han fyller från grabbarna där. Lita aldrig på en chilenare med ett gäng losta svenskar i släptåget när han får chansen att surra spanska med lokalborna.

Det föddes nya ord där nere dessutom. Här följer några av dem:

Horisont-titta: Du fastnar med blicken du likt dagdrömmer eller "tom-stirrar" på något som inte finns. Jocke är tydligen känd för detta enligt Robisnon.

Spansk cola: Rom och cola med andra ord. För att få mig att smaka vad herrarna beställt sa Robinson till mig att det var "spansk cola". Jo man tackar ja.

Dani Wilson-bränna: Du har solat för mycket med solbrillorna på. På deras förra resa mötte Jocke och gänget en engelsman som bekantade sig med dem och den snubben hade somnat i solen med solbrillorna på. "Såg för jävligt ut".

För att själv imitera spanska sprang jag runt och citera Consuela-scener från family guy med att dra fraserna "cinco, cinco, cinco, cinco och afuera.

Skön resa kort sagt. Förutom att agera reseledare gjorde Robinson också en dokumentär om mig i bilder kring mitt mobilanvändande. Kan hända hans resultat senare publiceras här.

De roligare bilderna finns redan på fb. Men här får man i alla fall en liten blick av hur det såg ut där vi bodde. Riktigt nice!

Sommarhalvåret snart bara dagar bort.

Det är en vecka kvar tills det blir sommartid. Sedan två veckor kvar tills man smiter iväg en stund för att få chansen att starta sommarhalvåret som står för dörren på bästa tänkbara vis! Skön känsla i kroppen det där.

Dags igen då att stämma av händelseförloppet den senaste tiden. Hockeyn är som känt slut. I alla fall för Leksand som inte orkade hela vägen i "play-in" mot HV-71. Jag tänker inte älta något i det. Leksand har gjort det så sjukt bra denna säsong. Hoppas "silly-season" har något fint att locka med inför den annars så icke välkomnande höst som komma skall. Men så långt fram orkar jag verkligen inte tänka.

Det jag också hunnit med som tidigare nämnt är en första "bandy-final" på plats. Den blev dyr parkeringsmässigt med hela 635 kr totalt efter jag vågat lämna bilen vid reserverade platser i kanske 10-15 min. Smällar man får ta i livet tydligen. Väl under själva finalen så var inramningen usel. På läktaren var det ca 20,000 personer. För er som vet är en sådan siffra säkert bra för att vara bandy. Men den håller då verkligen inte på Friends arena. Nej, flytta finalerna i bandy snarast innan den kommer floppa ännu mer publikmässigt. Matchen då? Den vann Sandviken till slut med 5-4 efter att först ha haft ledningen med 5-1. VSK var alltså nära en riktig bragdvändning och var en hörna ifrån att kvittera.

Det enda som inte lyser lika ljust som våren och sommarhalvåret ofta gör just nu, är att min tid på Fredhemskolan bara har en vecka kvar. I alla fall när det har att göra med mitt "långtidsvik" som jag flitigt nämnt om och inget nytt tycks ligga och vänta. Det suger riktigt riktigt hårt.

Introt från finalen på Friends arena får avsluta detta. Bilden tyckte jag blev rätt nice men usch så tomt på läktarna.

Vädermyt och det gamla vanliga!

Idag var det 12+ ute och på nyheterna varnar de redan för gräsbränder runt om i Sverige. Underbart men samtidigt oroväckande att sommaren får sig en törn istället. Det tjatar jag mycket om och har trott på det länge. Kände jag faktiskt var tvungen att kika närmare på detta. Efter lite googlande hittade jag snabbt om ämnet på SMHI:s hemsida där de bekräftar att i alla fall 90-talet haft denna trend. Men i det stora hela stämmer det inte alls. Lite som att gå runt att tro sista novembers väder kommer avgöra vilket väder det blir kring jul enligt min uppfattning. Mer läsning på http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/ger-en-kall-var-en-varm-sommar-1.4752

Efter nyheterna och vädret görs det plats för sporten och jag hakar på med samma upplägg. Det har hänt en del sen sist jag skrev. Vi sammanfattar det hela med en glad punktlista.

• Sverige tog alltså en silver-peng i OS.
• Leksands IF slutar 7:a i SHL och får lira play-in mot HV-71 med start i morgon.
• Leksand blir bästa nykomling genom tiderna poängmässigt.
• VSK slår ut Hammarby i semin och ska lira final igen, då 2009 var senast. 

Dessa punkter som fått min stora uppmärksamhet är det samtidigt lite skoj just bandyn fått en del av det. När VSK gick till semin smög man fram (likt i hockeyns alla medgångs-supportrar) och åkte och tittade på min första live-match på mycket länge. Var nog några år sen sist. Nu ska de lira final mot Sandviken och jag bokade givetvis final-biljetterna direkt. Det är alltid lättare att dra iväg dessutom när man vet att det även finns folk att ha med sig. Nästa söndag är det alltså dags och jag är faktiskt riktigt taggad.

Med vår i luften har jag också varvat ner på Fredhemskolan. Nu mera är jag där på en halvtid-tjänst denna månad ut. Sen är det stopp vad det ser ut med långtidsvikarie-uppdraget eftersom den egentligen skulle tagit slut nu inför denna månad. Vi får se vad som händer framöver. Det är ju som sagt sjukt roligt att vara där!

Med detta avslutar jag med att älska tanken att vintern i det stora hela är förbi. Mot underbara juni, jul augusti!

Svensk kultur- och stolthet!

Sverige vs Finland ännu en gång. På fredag kommer landet att stanna upp för att följa ett nordiskt derby som för mig är bland det viktigaste i livet att följa, att viga sin själ åt. Inget annat går före. Vinster som är så gudomligt underbara att vinna, förluster som gör så förbannat ont att förlora, de kommer alla vid dessa tider mot just Finland.

Jag minns när jag var liten, när jag följde mitt första VM slaviskt. Jag var 10 år gammal och cyklade runt kvarteret med svenska flaggan som jag tagit ner från vårt hus, där den stolt vajade vid vår trappuppgång. Vi hade kört över allt motstånd, vi hade spöat skiten ur bland annat Kanada med 7-1 och gått igenom turneringen obesegrade. Finalspel väntade mot Finland och det var då finalen avgjordes i bäst av två matcher. Jag satt själv och tittade då. Mitt kontaktnät kring lika stora hockeynördar hade inte tagit sin fart ännu. Sverige vann (1-0, 0-0) och jag var nog den stoltaste ungen i världen. I alla fall var jag det överlägset i mitt kvarter. Det var dagen då jag visste att jag älskade ishockey på riktigt och att jag älskade vårt land Sverige mer än någonsin. Men att matcherna mot Finland senare med tiden skulle bli ett fall för också ens nerver och psyke hade jag då inte en aning om.

Idag var jag till ishallen med en gäng ungar när jag jobbade. Ett gäng med åldrar mellan 6-9 år gamla får jag ta ut en hel hög med klubbor åt. Alla ville spela ishockey. Jag får se hur princip lika många tjejer lirar match med killarna och det är svårt att inte känna att man gillar det man ser. Ungarna är totalt fokuserade och jag ser att de på något sett brinner för det de gör. De ramlar, reser sig, ramlar igen men krigar satan. Jag söker ingen debatt nu kring "hen" och det där tramset, men det absolut bästa var att se hur en tjej står för målskörden till det ena laget. Så grymt underbart att se! Svensk kultur och må för alltid så vara!

Det jag vill få sagt till slut med detta är att det är svårt att inte vara taggad inför OS-semifinalen mot Finland på fredag. För det är något som vi flesta svenskar har i oss. Speciellt jag. Hockey är vår sport och att de kallar fotbollen för nationalsporten tycker jag mer eller mindre känns som ett skämt.

Blå som himlen, gul som solen. Står vårt land Sverige som vackrast i norden!

Alla hjärtans dag i ett nötskal.

Kan inte låta bli att skriva ner några rader här. När jag förmodligen är klar och publicerat detta har klockan säkert passerat midnatt och ännu en "alla hjärtans dag" är förbi. Då kan ni säkert redan nu förstå vad detta inlägg kommer att handla om.

Kärleken ska hyllas, kärleken ska ratas denna dag. Det är underhållande att läsa alla inlägg på Twitter och Facebook kring detta tema. Skämten går i omlopp med de faktiskt på riktigt seriösa kärleksförklaringarna. Andra spyr sin avsky. Med andra ord är allt sig likt och här ska jag själv försöka vara i den kategorin som ännu varken delat ut kärleksförklaringar, hatat eller skämtat idag. Men samtidigt ha en åsikt vad jag själv tycker om just "alla hjärtans dag" utan att stå djupt i någon av de nämnda kategorierna. För det är faktiskt lite så jag känner att jag gör.

En dag som denna hinner du (i alla fall jag) känna när man får läsa inlägg från den ena till den andra att man är glad för vissa. Vissa förtjänar det motsatta och de som har "roligt" åt denna dag lever i någon slags förnekelse eller tvärtom, har en hyfsad eller väldigt stark och bra självkänsla. Jag tror med andra ord att bara du själv kan vara med och skapa grunden till att en sådan här dag blir lyckad eller ej. Tro sällan någon annan själv kommer göra det åt dig. Att bojkotta fast det är bra i ett förhållandet ligger mycket i grund tror jag att Sverige allmänt är ett land där knappast Romeo & Julia utspelade sig i, om man fick gissa land första gången man hör den sagan. Hockey är vi bra på, men inte romantik.

Jag själv då? Tro mig, jag har länge nu sett över mig själv varför inget händer eller varför jag fortfarande är singel. Jag tror jag inte riktigt förtjänar det ännu eftersom jag är upptagen med att granska andras, för att en dag se alla fel och förhindra dem i vad jag hoppas kommer bli ett förhållande jag faktiskt drömmer om. En som jag förtjänar, en som förtjänar mig. Eller som ett medium sa till mig för inte alls länge sen. "Ett öppet hjärta skapar tid för kärleken".

Det låter så enkelt med alla klyschor kring detta ämne. Men det är ett mästerverk att överleva. Du ska ha överseende men samtidigt inte låta dig köras över av det dåliga. Du ska våga älska det som är bra utan att bli påmind att du är egoistisk. Balansera på du. Alla kommer vi ändå ramla ner förr eller senare och om du överlever fallet återstår att se. Att bemästra och förstå allt kring kärleken kommer vi aldrig göra under vår existens. Jag tror inte det är mening vi ska göra det heller.  

Förkyld, men inte bitter!

Varje år i februari månad ska man minnas den som den tid då man ALLTID är förkyld. Självklart är ingenting annorlunda nu heller. Traditioner ska man inte bryta. Jag har till och med på rutin börjat gå efter papper för att tömma näsan på 4 liter snor varje gång jag kommer in från en utevistelse. Skyller detta på mitt jobb jag har samt min "kärlek" till grönsaker. Med andra ord, förmodligen brist på C-vitamin. Att jag saknar C-vitamin allmänt under vinterhalvåret bekräftades rejält efter att ha googlat vilka livsmedel som innehåller denna vitamin. Ta en titt om ni är nyfikna och jämför med er själva på: http://matkalkyl.se/naringsamnen46.php

Men här ska icke klagas. Just nu sitter jag och tänker tillbaka lite och på blogginlägget jag skrev efter premiären mot Brynäs i höstas. Jag beskrev den matchen som likt en skräckfilm. Jag var livrädd den dagen. Livrädd ett succé-år som 2013 var, skulle få en baksmälla av det motsatta kring det som väntade in på 2014. Jag skrev i det inlägget ändå en hoppfull rad att en skräckfilm även den brukar ha lyckliga slut och blundade och önskade det jag skrev skulle ge Leksand samma utgång. Redan i lördags borta mot Örebro slog det in! Det kommer bli ett lyckligt slut. Leksands IF kommer lira SHL säsongen 14/15 och som pricken över i:et står även Hersley nu också som ensam herre till backarnas målrekord genom tiderna efter att ha dundrat in 0-1. Denna 1-3-seger som det till slut blev, är en av de man absolut kommer minnas bäst från denna säsong tillsammans med segern i Globen-matchen mot AIK!

Så med en riktig "mansförkylning" känns det ändå skönt att ännu en gång få komma med nåt som lyser upp tillvaron i denna blogg. Här får ni se i följande video firandet efter matchen!

"Han är stor han är hård, han slår Huokkos rekord..."

Årets inlägg nr 2 - in i månad nr 2!

Då går vi in i februari i rasande takt och tiden får som sagt gärna gå fort när det är vinter, för att sedan stanna upp helt, gärna för alltid när det väl blivit sommar igen. Det är skönt i alla fall det är ljust när man kommer hem efter man jobbat på Fredhemskolan. Där kan det nu vara sista månaden innan ett underbart långtidsvik är över. Fortsättning följer.

Idag har första steget spikats för en ny utlandsresa för min del. Denna gång ska jag vara ledig helt trots att det är Jocke och ligan man joinar! I april ska det bli av och resan kan bli en kanonstart av ett kommande sommarhalvår.

I hockeyns värld vann Leksand mot Linköping igår! ÄNTLIGEN! Trodde ett sånt scenario var omöjligt att få uppleva. Tror det var första gången under alla mina år som Leksing jag såg segern live på TV dessutom. Får se hur länge det ska fortsätta dröja innan den sitter live på plats bara. Värt att nämna mest av allt kring detta är ändå hur kung Hersley tangerat målrekordet för backar i elitserien, nu mera SHL! Bästa underbara Hersley!

Nu kan vi också börja ladda för OS när vi ändå är inne på ämnet hockey. Synd man inte kunde få följa Hersley även där!

"Fram-googlad" och klar! Hersley #6!

Nytt år, ny ålder!

På några ynka veckor mellan jul och nyår hinner jag alltså även med en födelsedag, för er som inte visste det. Kan berätta att få allt överstökat på så kort tid är ruskigt skönt och ger ett slags lugn i kroppen när det är över likt våren redan vore här.

Igår fyllde jag alltså 26 år. En siffra som inte innehåller något märkvärdigt alls egentligen. Alla glada siffror man kan fylla är nu förbi. Om jag inte minns fel tror jag snart rabatten ryker hos tandläkaren och att åka på ungdomsbiljett är snart heller inte aktuellt. Eftersom jag inte är en dröm för grön-politiken för den delen, känns förlusten kring ungdomsbiljett inte som den tyngsta förlusten direkt. Vad är då fördelen med att fylla 26 år? "Gammal och vis" i alla ära, skulle kunna vara en av dem. Men det enda jag kommer berätta om till den yngre generationen framöver är inte hur vis jag blivit med åren. De kommer ofta och gärna få höra om hockeymatcher i en uppslutning likt folk satt runt elden förr och berättade sagor. Där har vi en fördel att vara äldre. Du har upplevt mycket de yngre fortfarande bara vågat drömma om. Om det så handlar om hockeyn eller inte.

Leksand fixade en skön present i år igen med ännu en klockren seger mot bland de större rivaler vi har. Förra året var det VIK på min födelsedag, denna gång Brynäs! Matchen slutade 3-2.

Ej på plats igår. Bilden är från matchen mot Luleå och halsdukens dag!