My lucky seven?

Vet ej hur jag ska börja i detta inlägg. Kan i alla fall säga att jag inte orkar sammanfatta allt för mycket hur kvalserien vart hittills mer än att säga att vi är 4 poäng efter med 3 omgångar kvar. Inte omöjligt men det känns omöjligt. DIF hemma nu på lördag, Timrå borta därefter och till sist Örebro hemma. Med övre makters hjälp, så kanske det går.

Det var en gång för länge sedan då Andreas var liten. Han upptäckte då snabbt att nr 7 skulle vara en siffra utöver det vanliga. Året han hunnit fylla 7 år blommade han ut som sportfåne och det med besked. Inte nog att han bar siffran 7 ibland med stolthet i fotbollen, så bodde han ju också på Idrottsvägen 7. Hans namn har sju bokstäver och 1997 fann han sin passion för Leksand, som också har sju bokstäver i sitt namn. I pokerns värld vinner han också sjuka händer med pocket-sjuor. Allt är glasklart den siffran varit och är speciell! I skrivande stund har Leksand i omgång 7 visat att de fortfarande lever. Det är kvalserie 7 i följd sen de åkte ur senast men dock är det inte 7 år sedan detta hände. Även om siffran sju kanske inte har något positivt just kring detta denna gång var jag bara tvungen att skriva ner detta. Ska man tro på den går vi antingen upp nu eller nästa år, vilket då skulle betyda vi lämnat "sju svåra år" bakom oss.

Vi vet ju också denna siffra har en lång historia bakom sig där spel och skrock ständigt nämner den. Man kanske kan tro den siffran ska påverka oss alla? Just mig har den i alla fall funnits med mig mer än kanske det normala.

Även om just detta inlägg nu får ett "snipp snapp slut". Är denna hockeysaga långt ifrån slut.

Känslor och tankar inför KS 2012!

Dagarna går lika sakta som de en gång gjorde varje gång man räknade ner till jul när man var liten. Jag ska återigen få gå igenom en kvalserie med Leksand och är lika taggad som jag alltid vart. Men känslan inför denna är annorlunda. Inte samma press, inte samma nervositet. Sa en gång att jag kommer tro på Leksand som mest då vi lämnat grundserien med att ha släppt in minst mål. Denna gång har vi gjort det! Jag tror på Leksand denna gång, men är samtidigt beredd på att det möjligtvis inte kommer hålla denna gång heller. Förut var det kniven mot strupen, oro hur lottningen skulle se ut med mera. Denna känsla jag har nu är verkligen unik och jag trodde inte på att den fanns. Jag ska återigen bränna mycket pengar på en kvalserie och siffran ligger alltså på ca 1300 kr för er som kanske blev nyfikna. Oavsett resultat i denna kvalserie, vet jag att jag inte kommer ångra det i alla fall!

Jag har samlat på mig adrenalin genom att titta på Youtube-klipp med matchklipp och sjungit klacksånger till och från näst intill varje dag sedan mitt senaste inlägg. Har följt förkvalet intensivt och även varierat med att se på sm-slutspelet på tv. Har verkligen hockeyfeber just nu! Det är 2 dagar kvar nu! Örebro borta först ut sen drar man till Leksand på lördag och ser mötet mot Timrå. Redan på måndagen sen fortsätter man med att åka på Djurgården borta och besök i Hovet för första gången för min del. Sedan blir det lite luckor innan man åker till Leksand för att återigen se dem lirar mot just Djurgården. Sista matchen för säsongen och som är den sista omgången i kvalserien blir matchen hemma mot Örebro. Detta kommer bli hur grymt som helst!

Tänk att Djurgården ska få kvala. Har aldrig hänt på de senaste 35 åren har jag för mig. Många Leksingar drömde ju om att få färga globen blå och vit igen likt de gjorde mot AIK 2002. Men det lär vi kanske aldrig få chansen till nå mer. Här får ni alla fall få se en glimt av vad jag pratar om och man ryser verkligen när man ser det! Se och njut!

Mars mars måne...

Tänk att man ständigt ska bli påmind av att Hallsta är en döende kommun. Att den snart knappt har något alls kvar mer än mark att vistas på, några hus och lägenheter att bo i. Då är det skönt dagar som i lördags kommer till en och den kom då inte en dag försent måste jag säga! Dock heter det ju så snällt, "du kan aldrig få för mycket av det goda" så jag vet att det kommer dröja innan nå liknande dyker upp igen.

Ännu en måndag är på väg mot sitt slut. Ångesten att gå upp i morse då de ringde ut en runt sju har aldrig vart så hög på länge som den var just då. Sen självklart på det hade jag ett av mina mer minnesvärda uppdrag sen jag startade i vikariepoolen sen slutet på 2010. Barn må vara söta men en del visar ju att motsatsen finns mer än andra och det var denna dag extremt!

Vet ni? Jag längtar till kvalserien! Lite mer än en vecka kvar och vi är med i år igen, efter att ha floppat och missat den helt förra året. Nu jävlar kör vi!

* Mars mars måne... Simone lurar sig lätt ner till Skåne!