Over and out 2011!

För precis ett år sen satt jag här och trodde det skulle finnas något ljust att hämta från det här året. Men jag hade fel. I denna lilla "årskrönika" ska jag nu såga av siffrorna 2011 på mitten och samtidigt svära på att inte ha en enda förhoppning på nästkommande år. År 2011 var på ren och fin svenska, kort sagt, skit!

Året hann bara börja innan allt drog igång. Jag minns hur jag hela tiden tänkte att jag hade ju det där som egentligen borde vara en dröm. Jag vågade i alla fall tro på det. De som till och med inte ens känner mig väl skulle kunna se och säga, att det där borde vara himmel över jord för Andreas. Men ack, jag hade fel. Den synen var så väldans, väldans fel. Så började årets första månader med ett fiasko och helt plötsligt var jag singel igen. För er som vet, blev det fem och ett halvt år för mig totalt i förhållandets värld. Även om det nu inte handlade om så lång tid denna gång, så blev det i alla fall totalt det. Jag svor och lovade mig själv att jag behövde singellivet nu och att jag inte skulle fördjupa mig på ett tag i just "förhållande-delen" framöver. Senare skulle det naturligtvis sättas på prov ordentligt.

Det dröjde inte länge förrän nästa bomb slog ner. Kära farmor lämnade oss och allt annat som fanns kring en vägde helt plötsligt inte lika mycket.

Varför inte fortsätta med det bedrövliga när vi ändå håller på?

Sverige blir ägda av Finland i VM-finalen med 6-1. Leksand missar kvalet efter att ha kollapsat helt i play off. Inte ens i sportens värld fanns lycka att hämta.

Sommaren stod helt plötsligt, efterlängtad som den alltid är och har varit, utanför dörren och jag hade förhoppningar att en skön semester (som jag heller inte haft på många, många år) skulle lugna ned det som vart och kanske vända den sega trenden. Lite mer än två av fyra veckor regnade näst intill bort. Min semester dominerades av nöjen man annars gör under vinterhalvåret och det hände absolut ingenting. Det var nu man verkligen fick svar på hur jävla dött det egentligen är här i Hallsta. Nog har det vart så mer eller mindre hela tiden. Men nu var det extremt.

Sommaren blev alltså också den, inte som jag riktigt hoppats på. Lagom då jobb och sådant ting som hör hösten till skulle dra igång, stramar kommunen till det ordentligt i vikariepoolen så ekonomin blev lik den jag en gång haft då jag hade socbidrag. Tack och lov fanns ändring på det runt hörnet. En ljuspunkt att notera i alla fall! Sen vill jag också lägga till en sak på tal om jobb. Jocke rör sig allt smidigare fram och hans framgång detta år blir den att han går i "gå-barren" helt själv. Antalet varv ökas hela tiden. Keep up the good work!

Det börjar dra ihop sig nu, som alla har förstått. Detta år ska inte hyllas med varken dricka eller fest, raketer eller tomtebloss. Ska bara dra en lättnadens suck att den är över. Nu följer några kategorier jag tänkt placera lite saker i. Där det också kommer nämnas saker som inte fått uppmärksamhet ännu i denna text. Kategorierna får detta år bli följande:

"Årets knall" - Syster Emelie och Daniel får en liten son.
Mer om det finns från mitt tidigare inlägg. (Öppnas i ett nytt fönster) http://lundiish88.blogspot.com/2011/08/det-blev-en-liten-pojk.html

"Årets mysterium" - För den står en söt filur vid namn Simone för.
Mitt i sommarens händelsefattiga dagar hittade jag på dig från ingenstans. I skrivande stund förstår jag fortfarande inte hur det kommer sig vi aldrig hunnit träffats ännu.

"Årets plattfall" - Leksands IF.
Utöver också en mycket tråkig bortgång får också Leksand denna bemärkelse detta år igen från min sida.

"Årets skräll" - Sebbe skaffar flickvän.
Efter att ha gjort en pakt med Jocke att för evigt vara singel och ungkarl, sprack den bubblan relativt snabbt.

"Årets besvikelse" - Uppslutningen kring jul.
Nu när farmor inte kan vara med mera och fira, ville inte många andra det heller helt plötsligt.

 Sist men inte minst...


"Årets fotografi"- Sebastian Andresson him self!

Så nu tackar jag för mig. Ännu en liten "årskrönika" är nu i hamn.

Andreas L.

Skön "sista" helg 2011.

Så här på sena söndagskvällen är jag nu på väg att lämna min sista lediga helg för det här året bakom mig och jag gör det med ett leende på läpparna. Tänk vad lite sportslig medgång kan göra.

Vad det hela handlar om har nog många säkert redan klurat ut. Men vissa segrar är större, skönare och lyckligare än andra. Bara djupt insatta sportfånar kan förstå vad jag menar. När en sådan seger kommer och man upplever den glädjen, tar man också vara på den lite extra. För man vet aldrig när den kommer och värmer själen igen. Leksand vinner ännu en gång i ABB-arena mot VIK. Slutresultatet blev 1-2.

Det finns också en medgång i det sportliga som också har en liten roll i den sköna vinnarkänslan jag känt denna helg. Må det bara vara korpen-innebandy men den seger vi fixade då jag kippade dit 5-7 lite retfullt över målvakten, (slutresultat 6-7) var bra fin den med!

Men utöver också trevligt sällskap från denna helg, hänger vinsten mot VIK klart tyngst ännu i julgranen! Nu väntar jobb tre raka helger eftersom jag kör extrajobb med Jocke under julafton och även dagarna efter.

En vanlig dag på jobbet.

Så var det då fredag igen och helgjobb med Jocke väntar. Arbetsplatsen blir den som många, många andra fredagar. Det vill säga, krogen. Det är bara Jocke, Salle och Don som vill dit nu för tiden. Intresset för att mingla runt socialt har vart torrt som få på senaste, likt varma torra länder utan vatten. Men fyra stycken totalt duger ju fint det med!

Så vad har man mer att säga? När saker egentligen inte är sig likt, så har ändå det senaste helgerna i alla fall vart sig likt. Nå slags trendbrott har vi minst sagt åtminstone passerat.

Dåligt lagerutrymme.

Dons lille vän fick inte plats i Jockes kyl och bilden hamnade snabbt på Facebook, i jakten på mer socialt folk. Hur resultatet blev är i skrivande stund fortfarande okänt.

Rember, rember a day in november.

Satt nyss och tittade igenom liter bilder från 2010 som jag fångat med min kära mobil. Fann då en bild hur det såg ut utanför mitt fönster tidigt in i denna månad. Även om jag vet att det möjligtvis inte är långt kvar tills skiten landar på marken igen, vill jag ändå tacka vädergudarna för att det inte blev en favorit i repris! Som bilist är varje snöfri dag under vinterhalvåret uppskattat likt guld.

Snart är detta, som jag själv vill kalla det, bedrövliga år 2011 också genomförd. Har rekordtidigt haft tankar kring självaste nyårsafton. Befarar den kommer spegla sig i en bild likt året vart allmänt överhuvudtaget. Det vill säga, bedrövlig.

"Det blir vad man gör det till". Men ibland behöver man faktiskt flera för att kunna genomföra det.

Klockan närmar sig midnatt. Snart kommer lönen och hur efterlängtad har inte den vart då någonsin? Ett mål att följa tills pengarna ramlar in nästa gång (då det ska brännas på julklappar till de små söta som förtjänar det) är väl den att jag ska ge fan i att spela helt enkelt.

9/11-10 - Svenskt "skönväder".

Snön kom tidigt förra året. Ska från och med nu försöka få med lite bilder till mina texter. Så börjar väl med denna. Det som är älskad av vissa är oftast hatad av andra. Som just det här. Snön.

Lite bitter är jag visst.

Livet just nu i mörka tråkiga november är lika underhållande som ett klassiskt novemberväder. Kall likt isvindar på händelsefronten. Mestadels mörk socialmässigt.

Aldrig har jag fått ställa in så många hockeymatcher jag tänkt åka på som nu. Jag har missat Leksand - Södertälje, Leksand - Västerås, Leksand - Oskarshamn och matchen nu mot Södertälje borta där jag också (äntligen) skulle fått träffa Simone, blir heller inte av. Anledningarna har vart den att intresset inte längre funnits likt tidigare eller så har inte pengarna räckt till osv osv.... Sen utöver det så sitter jag och stör mig nå markant på allas gullande på Facebook om hur bra de har det med sin respektive. Verkligen skittöntigt av mig, men som klassisk svensk fyller även jag upp "har inte jag det bra, ska jag inte glädjas åt andras glädje heller".

Det finns dock en ljus punkt i mörkret. Ekonomin handlar det då om. Men även där som man brukar säga så är det ju alltid som så att "den som väntar på nå gott, väntar alltid för länge". Kortfattat sagt om det är att vi ska få mer timmar hos Jocke. Blir nästan som en liten löneökning kan man säga. Det känns i alla fall svinfint måste jag säga!

Men som sagt. Det händer annars inte mycket. Har sprungit på krogen mer detta år än vad självaste Sebastian Andersson gjort, för att just få lite socialt surr kring mig. Vad i hela friden är oddsen på det?

Lördag.

Lördag kväll i väntan på att få dundra ut till Ängsö ännu en gång. För ovanlighetens skull är det inte jag som kör denna gång. Ikväll blir det istället Rasmus i sin nya svinfina saab 93a! Bara så där lite avis är man allt!

Vad har man annars att nämna en lördag kväll som denna då? Hockeyresultaten har utöver Leksands strafförlust i Borås i onsdags, vart riktigt magiska! Seger i derbyt mot Mora hemma i måndags med 3-2 efter att ha vänt 1-2 underläge i tredje. Sen fick "jobbveckan" avslutas med en skön hemmaseger mot VIK med 4-1 igår kväll! Dock var man tyvärr inte på plats men hade kanske minst sagt lika kul framför tvn om vi säger så.

Så det var hockeyn det för ovanlighetens skull. Får se snart då om Ängsö har nåt lite över det normala att erbjuda denna gång? Nu när det är allhelgonahelg och allt.

Vintertid.

Vintertiden kommer stormades och på söndag är den alltså fullbordad helt då klockan ändras och förmodligen får jag också på vinterdäcken på det. Fint att det väntar lite hockey och lite annat mys då också. Annars hade nog helgen inte alls vart lika efterlängtad som den är just nu!

Ämnet fick alltså bli vintertid denna gång. Vad har man att säga om den om man inte ska låta negativ? Jag är inte speciellt taggad kort sagt.

Eftersom detta handlar om vintern blir inlägget kort. Kort som man önskar också självaste vintern var!

Ekonomin gör också ett dyk mot bottennoteringar just nu.

Det som vart tryggt i princip hela året har också börjat sakta sjunka mot botten. Nu är det ekonomin som fått sig en mindre törn och värre verkar det bli. Hallstahammars kommun spar pengar och har begränsat tillgången till vikarier markant på obegränsad tid. Blir jag helt utan uppdrag går jag snart i personlig konkurs. Snacka om ruttet år säger jag bara. Ständigt ska man bli påmind.

I morgon, om jobbtorkan fortsätter, ska jag börja se mig efter fler extrajobb-alternativ. Men vart i hela friden finns dom? Har vart inne lite på att även stå som vikarie i Västerås. Finns det smidiga alternativ tar jag det direkt. Ska också se om möjligtvis ICA vill ha lite vikarier. Skulle jag hamna där har jag tre olika jobb. Låter ganska sjukt. Ibland behöver man kanske tre olika alternativ för att kunna nå 100% i timmar, i detta jobbfattiga land. Fantastiskt! Fast, ne....

Det finns en fördel om att ha lite olika jobb här och där. I alla fall om du gillar omväxling. Du slipper stå med samma arbetsuppgifter dag ut och dag in, vecka efter vecka. Det trivs jag med. Men trivs då inte med tanken att inget är garanterat.

Men vi får väl se hur allt rullar på sen. Utöver det här, så måste jag även kolla upp vad som möjligtvis skulle kunna hända, om det råkar vara som så jag faktiskt kommer in på räddningsverket nu efter jul. Fortsättning följer. Som man klassiskt brukar säga.

Oktober my friends. Någon har dansat regndansen av lycka!

Heja LIF! Efter en mindre lyckad start i serien, har Leksand häng på toppen igen. Men hockeyn är så långt ifrån underhållande just nu. Inte är det någon skillnad i elitserien heller för den delen. Det blir tame fan inga mål längre! Leksand vinner kvällens match mot jumbon Tingsryd, med 1-0...

Det är kortfattat vad svensk hockey har att erbjuda just nu. Vad har livet annars att erbjuda? Första oktober med lite klassiskt höstregn och en tråkig söndag står för underhållningen just nu i alla fall. Men vad kan man begära för skoj nu när klockan i skrivande stund står på 23.31. Gissa om man är less på att bo själv när man har dessa ljuva stunder.

Innan jag hamnade här, blev det i alla fall en liten impulsrunda till donken för att slippa fastna i söndagens annars sega dötråkiga dimma. Det hjälpte lite och milkshaken satt fint!

Strid för det du vill och önskar. Det kommer om du förtjänar det, med tiden.

Söndag.

Som om det inte redan vore nog, ska bedrövligheterna fortsätta ramla in som gör att detta år allt mer glider åt ett håll som ett av det sämsta någonsin. Jag må fortfarande ha hopp. Det har dykt upp ett och annat. Men det känns rätt så svalt i nuläget så drar ner mycket av förhoppningarna för att slippa ännu en törn.

Tänk, när det man längtat efter sedan sommaren ännu en gång susat förbi bakom en, slutligen kommit. Så känner man sån besvikelse att man nästan svär på att aldrig mer komma tillbaka. Då blir man samtidigt rädd att det som alltid hållit en sysselsatt under vinterhalvåret, inte längre kommer finnas kvar. Vad finns det då som ska ersätta?

Men visst, livet är så mycket mer än bara så. Gissa om man längtar dit. Medeltiden is still running. Så bara härda sig ytterligare en stund till.

So small.

Fan vad ItaloBrothers är bra alltså. Men inte förrän nu har jag fastnat ordentligt för deras låt "So small". Kanske har det att göra med att allt stämmer in just nu för mig i den låten.

När man är i kärlekens underbara fördelar, känns inget annat lika tungt längre. Absolut ingenting som sagt. Sen listar man faktiskt ut med tiden, att "kärleken ändå väger tyngst trots allt". Trots ett kanske ganska lätt och spännande singelliv.

Snälla, för mig inte till det nu, om det inte finns ett gott syfte bakom det.

Tänk vad jag levt upp till mycket på senaste för att jag ska kunna vinna på saker som gengäld då jag själv vart god, snäll, generös eller annat liknande som hör där till. Karmans underbara värld dvs. Även om det infaller oftast mig naturligt, känns det som att det enda jag kan säga just nu är att jag gör det i ett enda syfte. Om jag sköter mig bra kanske jag aldrig får veta eller ens kommer märka av. Det enda jag vet är att man oftast får det man förtjänar med tiden.

Åka bil, är väl kanske inte alltid så kul.

Nattens ljuva småtimmar. Det känns allt att jag sov till kl 13.00 idag. Tror jag kanske körde den mest meningslösa rundan igår och den kommer nog vara oslagbar ett tag framöver gissar jag på. Det hela handlade i alla fall om en "impulsrunda" till Örebro med start kl 02.50 här ifrån Hallsta. Då kan man lätt räkna ut att man kommer hem rätt sent.

Jag var hemma igen strax före kl 05.00 och sängen har aldrig vart så efterlängtad. Med min kära rygg som värkte satan, hoppades jag sömnen ändå skulle väga tyngst och ge en så ostörd sömn det bara gick.

Angående det där med min rygg då. Jag är inte van att sitta vid en laptop helt enkelt. Har aldrig haft så ont på länge tror jag.

Resterande av natten och de övriga sovtimmarna blev i alla fall det jag hoppades på. Ryggen är lite bättre nu och energin är på toppnivå. Det börjar bli tråkigt att vara nattmänniska för jag får ändå inte ut något längre av den. Skulle lätt klara en bilrunda till på ca 16 mil om det vore så.

Men ja. Snart blir det åka många mil igen! Hockeysäsongen ligger blott två veckor bort.

Jag och mina små vardagsproblem.

Vilken månad det har vart hittills. När saker man tar för givet ska fungera och det inte längre gör det, kan det bli dyrt. Tack och lov bara för stunden. Det är första gången jag råkar ut för kortproblem när jag handlat och summan på glada 574 kr på ICA drogs två gånger på grund av tekniska problem. När jag för första gången väljer att tanka för en högre summa kontant som 520 kr på Jet, finns det ingen bensin kvar i pumparna! Inte en sketen liter fanns kvar! Inte kul att bli av med 1094 kr på skitgrejer som betyder att du måste vänta en vecka minst på att få tillbaka pengarna. Sen är det alltid kul att fundera på, vad i hela friden oddsen är på sådana ting?

Som om det inte vore nog, regnar det in här hemma så fort vädergudarna tycker regnet ska falla lite extra hårt där ute. Självklart vid det fönster jag har datorn ståendes dessutom! En liten vilsen herre tittade på mitt fönster här om dagen. Inte fan hittade han nå fel inte. Blir att ringa Hallsta hem för tredje gången och påpeka att det faktiskt måste göras något och det är nu! Orkar inte sitta och vara skitnödig mera om man till exempel är ute så fort himlen öppnar sig, att jag ska behöva torka vatten så fort man kommit hem igen.

För stunden är man rasande och så sur att man inte vet vart man ska ta vägen. Men så här i efterhand kan man bara skratta åt ens lilla tur man har ibland. Man ska aldrig sluta förvånas.

Det blev en liten pöjk!

Vill man få det "senaste nytt", bör man inte följa denna blogg. Men det blir i alla fall en uppföljning från mitt förra inlägg så här in på 1 augustis första småtimmar.

Syster Emelie och Danne fick till slut den 27 juli en liten Viggo, som ska (om jag nu förstått rätt) ha kommit på sin beräknade dag dessutom! Grattis ännu en gång till er som fått ännu en söt liten filur! Jag själv har då blivit morbror ännu en gång och är lika stolt varje gång!

Det är en härlig tid de lever i må jag säga. Men själv har man en hel del tid kvar till något liknande. Har tippat lite på skoj jag åtminstone hunnit bli minst 28 år innan jag själv kanske kan kalla mig farsa för första gången. Har ju en del mål, förhoppningar och önskemål just nu, men det är ju en annan historia ni förmodligen redan känner till som sagt.

Idag är det alltså 1 augusti. Årets tyngsta månad som innehåller alla övergångar en svensk varje år önskade att få slippa. Nu finns det i alla fall ingen skolångest att hämta och det känns förbannat skönt varje år nu sen man slutade där. Är faktiskt riktigt taggad på att få börja jobba full fart igen, för nu drar vikariepoolen igång igen på allvar för mig! Men det är ju bara det. Om man ändå fick ha sommar lite lite längre.

Vill också bara avsluta med att hälsa grattis till Mickis och Sebbes lilla son Loke som blir 2 år idag! Så lilla Viggo och Loke kommer nog få riktigt härliga sommarlov sen i sina dagar gissar jag på.

En dag man kommer minnas.

Klockan har passerat 02.00. Fredagen som vi nyligen lämnat bakom oss har vart väldigt uppmärksammad och kommer nog med stor sannolikhet att vara en dag man kommer att minnas även framöver. Åskan härjade här på hemmaplan, Norge har åkt på ett sjukt terroristangrepp och mitt i allt surr om världens bravader, meddelar syster Emelie och Daniel att deras bebis nummer två är på gång! Så nu sätter jag lite fokus på detta en stund.

Visst, att uppleva lite åska är inge nytt. Men att få läsa om sprängdåd och annat skit som hör till feghetens största grad, samt att få bli morbror till ännu ett barn på det, händer ju som sagt inte varje dag. Det är blandade känslor man har i kroppen. Man är glad men samtidigt också med handen på hjärtat, lite tagen över det som hänt i Norge. Känns overkligt sånt kan ens hända här uppe i norden. Nu får media sköta resten för nå djupare om det som hänt, tänker jag då inte dra ner här.

Nu får också fortsättningen stå för all fokus på syster Emelie och Daniel. Nyfiken på om det blir en kille eller tjej. Många, även jag tror det lutar åt ännu en tjej. För Emelie är lika fet som hon var sist! Det är i alla fall det enda jag har att gå på varför jag själv tror det blir en tjej. Jag lämnar ljudet påslaget på min mobil i natt och hoppas de vill ringa och störa med ett besked!

En dag så här in i juli månad.

Vad är fyra veckor på ett år? Semestern hann bara starta så var den slut. Sista veckan så blev det hyfsat väder igen men det var bara blott en kortvarig lycka det. Inte för att jag sliter ihjäl mig nu, det är ju bara Jocke jag jobbar med nu juli ut. Men fan, man önskar det fanns minst fyra veckor till att hämta!

Nej, inte hann jag göra så mycket när jag väl vara ledig. Men det kommer visst lite utflykter om några veckor som kan förhoppningsvis bli lite roliga. Mer om det får jag skriva om en annan dag.

Idag (om vi ska prata lite nutid istället) så fick jag på ett par fälgar som tillhört Jocke förut när han hade sin saab. När man äntligen fått på dem och glatt betalat 600 spänn till snubbarna på Jet som utfört jobbet, upptäcker man att fälgarna inte riktigt passar ändå. Nån "rotationsring" eller vad det nu kallas som skulle fixas så man slapp den sjuka obalansen fanns helt enkelt inte att få tag på någonstans!

Alltid jag och lyckas investera pengar på skit. Massa skit jag senare inte har nytta av för fem öre. Men som jag brukar säga i dessa lägen. Alltid en erfarenhet rikare! Men dyrt har det blivit minst sagt.

Nuläget så här under semestertider!

Att sitta inne när man äntligen har semester, är fan då inte kul! Klockan närmar sig 02.00 och jag är långt ifrån trött. Inte bränner man nå energi efter några timmars tv-tittande framför några bra serier man har direkt.

Det är alltså, vilket man både vet och förstår, inte världens bästa väder just nu. Inte nog med det, finns det heller inget hopp om ändring inom närmsta veckan! Jag har med andra ord lärt mig att det heller inte lönar sig att vara optimist. Att våga tro på en ljus framtid är som att svära på sitt liv när man inte menar det. Man åker på ett bakslag så man får ångra man ens sagt nå.

Att jag lägger så mycket energi på just vädret kanske känns en aning överdrivet och onödigt, jag vet. Men när man inte får uppleva en av de saker man saknat mest det senaste halvåret, är det kanske inte så konstigt att man blir en aning uppgiven och småsur.

Starten på min semester har alltså inte vart 5-stjärnig direkt när det gäller vad just sommaren kan erbjuda en. Är i alla fall nöjd över friheten att bara kunna driva runt utan större krav. Det behövs det med.

En sak är i alla fall solklar nu. Här och nu drar jag ner all förväntan om allt och allt runt omkring. Att ha förväntningar gör en bara besviken i slutändan. Det är ren fakta just nu för mig.

Drömmar som fört mig till Rosornas äng. En Ocean av tankar där i min säng.
Det är dig jag tänker på innan Sömnen tar vid. Önskar jag Alltid fick ha dig bredvid.
Du finns där i mina tankar dag som Natt. Hela kroppen ryser När jag får höra ditt skratt.
Men läget är inte det man Alltid vågat tro. Jag hoppas vi ändå kan mötas nånstans, på kärlekens bro.

Till och från saknar man oftast nåt.

Det är sommar mina vänner. Då borde livet i det stora hela vara som man alltid önskar? Det ska grillas, bada tills läpparna blir blå, bli solbränd, sitta ute med roligt folk på sommarkvällen och annat skoj som hör där till. Vad många kanske inte vet eller tänker på är att sommaren och dess förväntningar också ger folk ångest och kanske mer depression än vad de flesta vanligtvis kan få under exempelvis en mörk vinterdag. Folk är kort sagt, oavsett vad, aldrig hundra procent nöjd.

Det jag nyligen skrev är inte direkt framforskat igår. Med andra ord inget som kommit fram på dagens nyheter idag. Har bara ställt den frågan till mig själv ibland på senaste. Varför känner jag mig inte hundra procent nöjd? Sommaren är ju trots allt här, semestern är blott dagar bort...

Sällskapssjuk är ju en diagnos. Vilket man kan förstå med tanke på hur mina senaste 5-6 år sett ut. Men det kan även hända när jag har mycket roligt folk omkring mig att man ändå faller in i någon slags "koma" av grubbel och funderingar. Börjar jag kanske också, som många andra, få någon slags "omedveten stress" inför denna sommar? Svaret ligger väl runt hörnet. Efter min semester, då man fått vila helt från allt ansvar kanske man är som pånyttfödd igen, vem vet.

Om Sverige hade garanterat bra somrar, hade stressen inför den aldrig funnits. Tänk vad vädret avgör mycket hur man mår.

Om jag haft ett förhållande, vad hade jag istället hittat då som gjort att man trots allt, inte känner sig hundra procent nöjd?

Hej och hå!

Bryter nu ett mönster här med att dra ett "rekord". Under mycket lång tid har bloggsnittet vart 2-3 inlägg per månad. Nu bryter jag alltså detta mönster med inlägg nummer fyra och sköna maj får alltså stå för detta trendbrott! Rolig fakta va?

För att då inte bryta nå slags löfte jag dragit, ska alltså detta inlägg få bli speciellt ägnat. Nämner dock inga namn. Hoppas läsningen blir rolig ändå!

Nu ska jag göra detta kort och enkelt. För jag nämner ju som sagt inga namn. Vill du fixa något flyter det oftast lätt i hamn!
En glad och rolig tjej, med säkert många idéer. Jag tror du jämfört med syrran din, leder!
Klockan är ju rätt mycket, tröttheten gör snart att jag inte vet vad jag heter. Tror jag snart börjar se Avatar figurer på Jockes tapeter.
Även om detta nu blev ganska kort likt sommarnatten. Hälsar jag också god natt från den farliga katten!

Adiooos!

Ibland vinner man, ibland förlorar man.

Det som jag fruktat länge har då till slut nåt sin rot. Sverige förlorar en VM-final mot Finland och igår var det alltså dags. Efter att ha haft med sig 1-1 in i tredje perioden orkade inte Sverige mer och Finland lekte hem sitt andra guld någonsin med slutsiffrorna 6-1!

Många kan nog tro nu att jag mådde sämst av alla igår, men jag tog det inte så speciellt hårt faktiskt. Om man ska tänka på hur jag mådde efter matchen det vill säga. Är lite förvånad över mig själv, men jag tror det hela ligger bakom att jag inte trott Sverige skulle klara sig i en kvartsfinal ens. Så jag är nöjd över att Sverige tar hem en andraplats, även om utgången kanske kunde vart lite roligare än just 6-1! Sen att finnarna är skadeglada som odjur förstår jag ju. Jag var- och är ju likadan själv! Även om jag jobbar på det.

Ännu en hockeysäsong är alltså till enda. Nu kan sommaren börja på allvar! Drygt 2 och en halv vecka kvar nu på knegarfronten!

Nattbloggar för fulla muggar!

Klockan är nu 02.07 i skrivande stund. Jag är som vanligt pigg som få och ännu en natt hos Jocke står för dörren. Neradio har bytts ut till det lite lugnare låtarna på min Spotify och i denna lite neddragna och lugna stämning som nu är ska jag försöka hitta på nå kul att skriva.

Vi kan ju börja med att kasta in oss i pokervärlden en snabbis! (För er som inte förstår kan ni hoppa till nästa stycke) Det var ju i alla fall ett tag sen sist man nämnde nåt om det här. Men istället för att klaga över förlorade pengar eller gotta sig i det man har vunnit drar jag bara en liten snabb fråga istället.
- Jag sitter på utg med AQ och höjer till klassiska 3.50 kr. Killen bredvid mig slår upp till 12 kr, där alla lägger sig fram till mig. Jag synar. Floppen visar tia hög med låga kort, inge färgdrag, inge stegdrag. Killen dundrar ut 25 kr direkt. Jag är 99% säker jag leder så jag ställer honom för ca 70 kr till. Han synar... Turn och rivern är också låga (dvs betydelselösa) och jag vinner!
Vad i hela friden hade den killen för hand?

Jag undrar hur många händer det pratas om, varje dag, året om. Lär vara en del minst sagt och denna jag nyss pratade om är kanske värd en liten diskution i alla fall. Pokern har då sina sidor den. Men nog om det! Att bränna energi på natten görs bäst på en blogg, som sagt. När jag postar detta inlägg har jag nog suttit en timme sen jag startade.

Jag ger nog tyvärr upp här för denna gång och gör ett försök att i alla fall krypa ner. Får se vad denna lördag, som nu är blott några timmar gammal, har att erbjuda mer. Time will tell! Om en månad kan man säga god morgon vid den här tiden. Men utöver det och för denna gång, god natt!

Sköna maj, välkommen!

7 plus och hagel med isvindar har invigt denna månad. Det blåste så mycket på valborg att brasan vid skantzsjön inte gick att tända. Har vädergudarna läst mitt förra inlägg köper jag detta utan gnäll alla dagar i veckan.

Nu ska bara denna månad betas av sen är det semester som gäller. Den drar igång för min del då vackra flaggan ska hissas och hyllas runt om i vårat underbara land. Rätt klockrent datum att börja sin första betalda semester på!

Just denna dag, är jag i alla fall riktigt glad jag slapp jobba. Att låta pokern ta över ens nattrutiner var absolut ingen vidare succé.

Dock väntar ju lite arbete hos Jocke nu ikväll. Men det är ju något helt annat än att få gå upp runt 08.00 med galet lite sömn. Så ikväll blir det hockey VM på arbetstid!

Vår med besked!

Det har vart runt 20+ idag. När det var så här varmt i april senast minns jag inte. Nu går man istället runt och oroar sig lite av tanken att sommaren kanske får bakslag av denna varma vår. Det är dock bara skrock och skrönor bakom den källan. Men om man ska följa den hade jag gärna frusit en månad till.

Det är i alla fall underbart att få kunna vara ute igen och bara sitta och slöa någonstans i timmar utan att göra ett skit. Som jag har längtat!

Som jag också sagt förr, så har denna tid den där underbara känslan då man gör sig medveten om att snö, slask och allt annat med dess innerbörd, är så långt bort den bara kan komma! Att bara finna sig i det behövs det inga extra vitaminer från nå apotek för att göra en människa piggare och gladare om vi säger så.

Kort och gott även denna gång. Med Jockes katt i knät och en bärbar dator som låter som en industrihall hittar jag inte på så mycket mer att skriva nu. Så nu får det bli tvn och möjligtvis en cola på det!

Begravningen var då också i hamn.

Idag fick vi säga farväl en sista gång till kära farmor. Men det är knappast sista gången vi ägande henne en tanke. Om du har ett vakande öga på oss där uppe nu, kommer du se mig mycket vid minneslunden framöver.

Det var som mest tungt idag att se all sorg. Emellanåt var det nästan otröstbart hos vissa av oss. Man kunde verkligen se hur mycket farmor betydde för oss alla. En äldre herre, som vart en av hennes närmsta vänner genom alla år höll ett spontant, men ändå så oerhört klockrent tal när vi väl alla hade samlats efteråt. "Jag kan inte hur mycket jag en försöker, finna något negativt hos Nancy". Han sa också, "Fanns det fler människor som henne i denna värld, skulle det nog inte vara lika eländigt".

Även om vi alla vet det där redan, är det lika kul att höra det varje gång. Jag hoppas hon visste om detta.

Vi ses igen farmor. Bevaka över oss, och framför allt, vila i frid!

Vår med glödheta ItaloBrothers!

April månad är här. Snön syns fortfarande lite grann där ute men snart är äntligen allt skit borta! Snart är det äntligen varmt och skönt ute igen!

I förrgår besiktade jag bilen. Det enda jag behövde få fixat är bromsarna där bak och en blinkerslampa. Så förutom att sommardäcken ska på denna månad ska jag också hinna få det fixat som sagt. Så har man förhoppningsvis ett skönt sommarhalvår framför sig även med "rally harryn" del 2!

Och nu till gårdagen som kommer vara oslagbar länge inom kategorin uteliv och musikuppträdanden! Självaste ItaloBrothers var i stan på silk igår! Det är massor av år sen man hitta dem på en av de skivor jag jämnt lyssnar på. Vågade inte ens drömma om att de skulle komma till Sverige då och inget var väl annorlunda nu heller. Igår var de blott 2 mil bort och det var klockrent och förbannat kul! "Radio hardcore" vann överlägset i vilken låt det var bäst drag i. Enda låten som kunde utmana var nog "Stamp on the ground". Sen inte nog med det, att självaste ItaloBrothers var där denna klockrena kväll, dammades det också av hardstyle sista timmen efter deras uppträdande! Hatten av till de som ordna detta. När de lyckas få en nykterist att längta till "krogenlivet" har man lyckats ganska fint om vi säger så!

Idag är det söndag och grått ute. Men med tanke på hur kvällen var igår finns ingen söndagsångest denna gång att hämta.

Vila i frid världens bästa farmor!

Det är med stor sorg och en enorm saknad jag ännu en gång bemöter ett nederlag på en mycket kort tid. Men vad är av alla jordens bekymmer som kretsar kring mig nu jämfört med det här?

Av den fria själ du är nu, för den underbara människa du nu en gång var, kommer jag alltid att minnas dig med värme och kärlek! Det är främst tack vare dig man är så grymt stolt över att bära efternamnet Lundström.

Du gav verkligen mer än vad du själv tog. Jag hoppas verkligen du känt av hur mycket vi uppskattat allt du gjort för oss. Har Gud ett uppdrag till åt dig på andra sidan, tvekar jag inte en sekund på att han utsätt dig till att bli vår bevakande ängel.

Att du satt ett spår av glada, underbara minnen finns det inget tvivel om. Skulle man samla allas fina minnen med dig skulle det fylla jordens alla hav. Och lite till. Vi kommer sakna dig väldigt väldigt mycket!

Från mig, Andreas - från en syskonskara som stolt även fick ge dig en roll som farmor!

Vila i frid.

Bara går och tänker och tänker...

Hemska dryga tid. När man tror det mesta äntligen lagt sig kommer alltid nya saker upp som får magen att vrida sig så man knappt får nå luft. Det som också tar emot mest är att veta jag aldrig kommer hitta nå liknande igen. Aldrig någonsin.

Allt skulle kunna vara likt en saga uppbyggd på alla mina drömmar. Jag fick också leva det livet ett litet tag. Men senare skulle man gå till mötes av en stor våg med massa skit likt en förbannelse sänt från ovan makter. Vill inge annat än att ha nån vid min sida som ska vandra med en hela livet ut. Bättre trygghet i livet finns ju inte. Antar den tiden får vänta ett tag till nu.

Varje blogginlägg jag nu får ner om detta hoppas jag är den sista. Men varje dag dyker det upp saker som antingen bara behövs skrivas ner eller så ska det vara ännu mer djupdykning efter ett svar. Hoppas alla fördelar dyker upp snart med detta liv jag nu fått ge mig in i ofrivilligt. Annars kommer det bara gå mer utför.

Ännu ett avslutat kapitel.

Här sitter man nu fortfarande och funderar på vad det egentligen är som fått allt att, rent ut sagt, gå åt helvete. Hur kan allt bekräftas med ett ras en och samma vecka? Även om saker och ting känns klarare nu kommer jag nog, så länge jag lever, att alltid undra varför allting kunde gå så fel. Just under samma sketna vecka dessutom.

Det var inte länge sen jag kände på mig detta. Jag behövde ingen spåkula för att se in i framtiden. Svaret låg bara 24 timmar bort. Nu väntar ett nytt liv jag inte fått känna på under nästan 6 år.

Sedan första dagen jag såg dig, har det inte gått en dag då jag inte tänkt på dig. Inget är hellre annorlunda nu. Hoppas du vet om det i alla fall.

Jag sover snitt fem timmar per natt och matlusten är rätt kass för allt jag äter känns bara torrt och meningslöst. Ibland vaknar man av en dröm man haft och får svårt att somna om. Nog vet jag hur olycklig kärlek kan vara men inte fan blir man härdad mina vänner. Mitt i allt bevittnar man också Leksands förmodligen sämsta säsong i sin historia. Utomhusmatchen blev ett fiasko och torsk med 1-4. Play off för Leksand nu då alltså och det blir nog inte mer än så. Blundar en stund och ber att allt jag ser bara är en förbannat tråkig dröm.

År 2011 har för mig nog inte kunnat börja sämre. Men jag känner att jag sakta börjar ta mig uppåt igen. Hellre en kass start på året än ett kasst sommarhalvår om vi säger så. Men för att inte åka på fler smällar drar jag nu ner mina förväntningar. För det är just nu till sommarhalvåret jag behöver lugn och trygghet för att lyckas ladda om helt. Låt mig då få slippa att få slitas mellan hopp och äcklig förtvivlan.

Fick jag tre önskningar hade den första önskan utan tvekan vart, "att aldrig mer behöva få uppleva olycklig kärlek".

Ett nytt kapitel börjar nu där inga förväntningar i förväg denna gång ska skrivas i bland de tomma bladen. Även om jag nu faktiskt fokuserar på att bli brandman ska jag inte låta mig få panik för att jag inte kommer in på de första försöken som exempel. Nu får allt bli som det blir.

En söndag kväll.

Läkarkollen såg bra ut men blev en dyr historia. Antar det är värt varenda krona. Nu återstår bara fullbordat rullbandstest och ett uppdaterat CV och andra intyg från arbetsvärlden innan alla papper ska skickas iväg, i mars någon gång som sagt.

Det är en sen söndagskväll just nu lik de flesta. Lite halvseg kort sagt. Övre raden fick stå som uppföljning medan jag nu kastar mig in på annat. Men vad?

Värt att notera nu i alla fall är att det bara är sex dagar kvar tills det är dags för utomhusmatchen för Leksand mot Mora. StorJocke är livrädd för snö och skulle det nu komma till helgen får jag åka upp själv. Men titta på matchen själv, slipper jag då i alla fall om vi säger så! Inte mycket kvar nu som sagt. Inte mycket kvar av säsongen heller för den delen.

Är det någon gång i livet man verkligen önskar att man kunde se in i framtiden så är det nu.

Ovisshetens moln finns då kvar än som snön på backen. Antar den blir kvar minst lika långt som det tar innan det blir vår och all snö försvunnit. Tålamod.

Nej. Macka och oboy på det här blir det i alla fall och följa Rasmus lite på full tilt poker. Snart dags själv att prova på lite poker igen känner jag. Men även det får dröja lite tills månaden mars gjort entré igen!

Det börjar närma sig nu.

Idag har jag tagit första klivit till allt som ska ordnas inför ansökan till räddningsverket! Har kollat upp vart jag ska göra rullbandstestet, bokat läkarundersökning och jagar för fullt en som ska hjälpa mig att uppdatera mitt CV. Första försöket att få söka till det jag drömt om sedan jag var ett dagisbarn, ligger nu blott en månad bort!

Men det kommer sannolikt inte vara en lätt match det här. Även om platserna nu inte är det lättaste att få på utbildningen som man fått höra, känns det ändå kul man kommit så långt att man åtminstone får göra sig ett försök. Sen hur lång tid allt tar återstår ju att se.

Det kan med andra ord bli ett väldigt spännande sommarhalvår det här. Där just hockeyn inte längre står högst i årets förhoppningar och förväntnigar.

Ja, mer än så här blir det inte i detta inlägg denna gång. Förut om jobb, slutspurt i hockeyn och längtan efter vår kommer denna månad alltså handla om att fixa ansökan till räddningsverket!

Ovisshet och denns innebörd.

Att leva i ovisshet kan nog vara bland det drygaste som finns. Att inte veta hur långt det kan dröja innan det sker en vändning eller att inte ens kunna veta om "vändningen" har det man vill och önskar med sig. Man lever i väntans tid kort sagt. Det må verka hopplöst men jag har en känsla att allting ändå med tiden kan bli riktigt bra!

När jag satt mig här kände jag för att göra en uppföljning av det jag tidigare skrivit. Kände att läget just nu kunde beskrivas och placeras i kategorin "ovisshet". För att finna mer vad just ovisshet verkligen innebär passade jag på att googla lite och fann ganska snabbt en "blogg". Det jag senare skulle få läsa fastnade verkligen.

Min blogg däremot har vart till och från ett klotterplank för att gnälla av sig då man inte riktigt kunna ta det med någon utanför dataskärmen. Det har gjort att mitt syfte till att blogga inte riktigt uppfyllts. Jag har oftast strävat efter att på nå vis få ner roliga, lättlästa, kortfattade texter för att inte tråka ut den som läser redan efter första raderna. Men ibland tar det emot en del och att få ventilera sig genom att skriva istället för att få öron att blöda, funkar verkligen måste jag säga. Så det har tyvärr blivit några undantag. Men det jag fick läsa på bloggen nu som jag hittade gjorde så pass mycket att jag valde att ändra innehållet, som jag först tänkt skriva i detta inlägg, helt. Det vill säga, till något "roligare".

"Utan ovisshet och det okända är livet bara en avslagen upprepning av utslitna minnen. Du blir ett offer för det förflutna och framtiden du plågas av gamla krav på dig själv från igår och i morgon."

"När du tvingar fram lösningar på problem skapar du bara nya problem, lägg din uppmärksamhet på ovissheten och otryggheten istället medan du avvaktar en lösning."

Mitt tålamod är kort och jag går ofta efter att det som sker har en logisk förklaring. Det har gjort att jag också snabbt vill ha svar på allt. Har också vart bortskämd på det som tidigare vart tryggt och därför varit svag för förändringar. Redan nu 23 år gammal har uttrycket "det var bättre förr" slagit mig då och då, vilket är skrämmande för mig eftersom jag bara trott otrygga "vuxna i sina äldre dagar" haft det som uttryck. Tänk då vad en liten text kan göra mycket. Jag har tänkt om ganska mycket nu och tror faktiskt på det som står.

Läs mer här: http://www.kjellhaglund.com/sjalslig_andlig.htm
(Om just "ovisshet" finner man lite längre ner.)

Seg lördag.

"Livet är inte alltid en dans på rosor" finns det ett ganska välkänt citat som säger. Under sina dagar bör man lära sig och bli härdad tycker man. Om det ändå alltid vore så. Idag har jag haft mentalt en av de segare och "tyngsta" dagarna på ett tag nu. Det roliga är att jag inte vet vart det kommer ifrån. Kanske är det vädret som stör mig, sömnen som stör mig, hockeyn som stör mig? Har då ingen aning i alla fall. Det enda jag vet är att jag inte känner mig allmänt trygg någonstans, vart jag en kommer. Vill ha vår och det är snabbt som fan. Tiden står för första gången på länge, väldigt still.

Rastlös i själen är jag. Vill bara dra ut någon stans. Men vädret är ju som det är just nu. Plusgrader på väg in som ska ligga kvar ett par dagar och göra livet extra halt för oss där ute. Känner för att det ändå inte ska få hindra mig att dra ut en stund i alla fall.

Har väl inte så mycket mer att säga just nu. Kan avsluta med att säga i alla fall att segern i sudden för Leksand nu ikväll mot Malmö var en av de skönare "sudden segrar" jag vart med om! Snacka om timeing, för det behövdes verkligen.

Sverige faller tungt ännu en gång!

Att spela en bronsmatch är inte värd ett skit. Sverige faller igen på sjuka grejer och ett JVM-guld får alltså dröja ett tag till. Det var ju där på 60-talet vi vann senast, så man får väl be för att vi slipper vänta i 40 år till. Så pass bra som Sverige är, så är det nog bara en tidsfråga innan vi får utdelning på det slit det lagts ned och samtidigt kanske få tillbaka lite från den annars sinnessjuka otur som också grinar över landets kära landslag. JVM som VM.

Sverige faller tungt efter straffar mot Ryssland efter att tappat in 3-3 i slutminuterna av tredje. Sverige får inte hål på Ryssland under den fjuttiga 10 minuters rundan till sudden som det är och är alltså en kryssribba från att kanske senare ta hem straffarna. Kryssribban räddad Ryssland. Helt sinnessjukt, katastrofal jävla otur! Tänk vilken start man kunde fått av detta "sportår" om vi bara vunnit. Nu väntar som sagt en bronsmatch. Antingen mot USA eller Kanada. Den känns väldigt väldigt avslagen just nu.

Årets första blogg fick bli lite "avskrivnings psykologi" för min del över en hockeymatch. Man är nog glad och pigg som om ingenting har hänt i morgon igen. Bara man slipper bli påmind om vad man som hockeynörd nyligen fått uppleva.

Nu väntar näst intill en veckas ledigt med Denise vid min sida. Kommer bli riktigt skönt. Veckan avslutas med födelsedag på det innan man ger sig ut i en ny vecka, som tar en tillbaka till vardagen igen från allt jukstök och annat skoj!