Over and out 2017!

I skrivande stund har det nya året hunnit nå fram till dag nummer tre. Det är en försenad årskrönika som publiceras efter flyttkaos och även annat smått och gott som julledigheter erbjuder. Men här har ni den, i ren traditionell anda!

Jag beskrev kort i ett inlägg på Facebook hur jag upplevt året 2017 och här finns nu chansen till att i en lite mer djupgående form, kunna ta del utav innehållet.

Jag vill minnas att året började lugnt med en klassisk vardagslunk, med en mindre lugn klassisk irritation över att det gick dåligt för Leksand och med också en klassisk status som student att klaga över hur fattig jag var. Av allt att döma befann jag mig i ett klassiskt i-landsproblem. Jag räknade ner till sommartid samma sekund år 2016 ändrades till år 2017 i almanackan. Jag längtade till våren samtidigt som jag som Leksing inte borde ha gjort det. I februari förutspådde jag med en annan inbiten Leksing att det skulle gå åt helvete.

Och givetvis blev det så. Sportens finrum kompenserade dock senare i alla fall med ett VM-guld till Sverige mot Kanada. Alltid något!

Februari var kanske annars den månad som får ses som den bästa det här året. Jag och Sandra firade 1 år tillsammans i lugnets tecken med att äta ute i Norrköpings charmiga citykärna. Kanske är det just lugnet som Sandra bidrar med som vart en viktig pusselbit för att hålla saker och ting flytande detta år. Jag tycker vi kompenserar varandra helt fantastiskt och vi hjälper varandra att utvecklas ytterligare. Det är ett starkt kvitto för att vi börjar bli redo för det som komma skall detta år 2018.

Tänka sig att året 2017 skulle bli ett år där Köping av alla ställen, skulle bli den stad som faktiskt också står som vinnare när det kommer till årets bättre ljuspunkter. Även detta sker alltså under februari månad. Helt otroligt! Jag har bott 2 mil ifrån den staden i princip hela mitt liv och aldrig haft något märkvärdigt minne ifrån den. Denna månad bjöd också på 1-års-kalas för sysslingen Jocke och Lindas dotter Izabella. Inte allt för lång tid efter så dammade jag och Sandra upp ännu en gång från Norrköping för att besöka Köping och gå på Italobrothers med en riktigt, riktigt fin uppslutning! När Italobrothers dammar av sina låtar live blir en utgång aldrig dålig. Det är sen gammalt!

När våren äntligen kom blev det mer resor upp till hemtrakterna. Syster Emelie och Daniels lilla tjej Signe döptes under en kylig dag den 20 maj. Det var ännu en dag under tecknet "en seger för Signe". Född samma dag Leksand spöade Brynäs på bortaplan och har dop samma dag Sverige spöar Finland. Mer behöver jag inte säga om det.

En del resor har det vart mellan hemtrakterna och Norrköping i år och även mycket besök från diverse sköna individer som valt att komma ner hit av olika anledningar. Detta sprider en skön positiv energi men som sker i för små fragment sett till årets 365 dagar. Sent ska jag i alla fall glömma när jag spontant slår mig ner på Cromewell för att hälsa på några bekanta ansikten från hemtrakterna som var i stan med massa andra Djurgårdshuliganer för att ladda upp för matchen mot Norrköping nästkommande dag. Väldigt speciellt men bra underhållande måste jag säga. Fick i princip samma insider-syn när Hammarby var i stan, men inte samma "helkväll" som det till slut blev med Djurgårdarna. Jag säger då det. Vill inte ge dem allt för mycket kredd för inramningen, för jag kan ju aldrig säga att några slår Leksands inramning, right?

Hur var sommaren då? Aftonbladet berättade det med denna rubrik.

Är sommaren inte varm, då är den som Aftonbladet säger - sämst! Det är väl kanske här det börjar eskalera. Mitt dåliga humör det vill säga. Sommaren var i alla fall tack och lov lugn med ledighet, så stress gick inte att skylla på när humöret var lika lågt som graderna visade på termometern. Jag fick en mycket tacksam gästvänlighet när jag sommarjobbade i Västerås, det ska nämnas! Men det tar på en så hårt i själen när du i 4 veckor som du är ledig på, sitter och kliar dig i huvudet och undrar om det vädermässigt möjligtvis inte är ett påsklov från skoltiden du upplever. Tror till och med syster Emelie har en fin bild på mig när jag sitter i min brasse-stol uppe på Skantzöbadet inlindad i min handduk och fryser ihjäl. Jag och Sandra stod dock inte sysslolösa denna sommar, trots detta omtalade, klassiska sommarväder. Vi flängde runt kors och tvärs och hann med Hallsta och Västerås ännu en gång, för att sedan även damma iväg till Vadstena, Motala, Gränna och även Strängnäs.

Ågelsjön utanför Norrköping.
Lyckades fånga en bild av de få bättre dagar denna sommar vädermässigt. 

Hösten kom med något balanserade känslor. Jag hade lyckats nå en mer human nivå på utgifterna och jag lyckades samtidigt för första gången på många år att inte titta bakåt och sörja över att sommaren var bakom oss. Kanske var det utöver mer stabilitet i det ekonomiska också vetskapen att det endast återstod ett läsår kvar utav utbildningen som bidrog till en skönare känsla än vad hösten annars brukar ge en.

Jag lade upp för en tid sedan lite statistik från korpen i innebandy här i Norrköping, där jag passade på att skryta lite över min fina framgång. Här kommer en uppdatering hur tabellen och poängligan slutade inför juluppehållet! När allt börjar igen kapas tabellen på mitten, där jag antar plats 6 räknas som den övre halvan.

Jag har några herrar framför mig allt och det stora utropstecknet måst ändå vara herren som vinner poängligan på endast 5 matcher spelade! Inte illa det heller!

Till sist. Jag må ha klagat att jag är en fattig student. Men jag har också investerat en del av min ekonomi i bra saker som är värda att minnas. Bilden av år 2017 som jag kort gav på Facebook kanske inte visar hela sanningen. Men året har vart slitsamt på det personliga planet. Pluggandet tar ens energi och min stubin har vart oerhört kort detta år av olika anledningar. Dock så ligger jag i fas. Den stora bidragande energi-tjuven detta år har vart den obalans som ständigt cirkulerat inom min familj. Jag är oerhört trött på det och har väl vart det i stort sett hela 2000-talet. Jag vill gärna uttrycka att mina i-landsproblem är en börda, men jag tror också samtidigt dessa "småproblem" blir större när andra saker drar i en. Eftersom du redan är ganska trött mentalt så krävs det heller inte mycket när andra "nederlag" vill ansluta till festen innan du tappar humöret fullständigt. Jag önskar mig mycket här i världen men det jag kanske önskar mig mest är åtminstone ett år med lugn och ro på detta plan. Annars är jag (nu svär jag) jävligt nöjd över vad jag hittills åstadkommit med detta år. Jag är nu bara halvåret ifrån en examen innan nästa äventyr kan börja. Dessutom känns det fantastiskt skönt att jag fått avsluta detta år med att få bli sambo med Sandra på riktigt!

Tack för mig och gott nytt år 2018!

/// Andreas L.