Nulägetsrapport.

Kan börjar detta inlägg med att berätta jag denna vecka vart kattvakt åt Sickan efter att Jocke, Sebbe och Robinson flytt landet för en stund. I övermorgon är de hemma och allt kommer vara i sin någorlunda ordning igen. Har fått ett ganska sjukt sms från Jocke om just hans tid där nere. När han "äntligen" lämnar en lägesrapport väcker han mig 04.00 på natten/morgonen dessutom och berättar om sin dag/kväll. Innehållet får rakt upp- och ner en fet censur!

Min tid här hemma då. Vikariepoolen har haft lite jobb, vilket vart uppskattat nu när jag kunnat vara öppen hela veckan ut. Två dagar kvar att utnyttja dock. Borde lagt mig för länge sen men det blev lite spontan besök hos Louise (Rasmus egna "girl next door") och kika på CL-semifinalen, då hon och Rasmus hamnat där istället efter att Salle ställt in. Igen. Real Madrid missa finalen på straffar mot Bayern Munchen. 10 år sen sist fick jag också höra det var senaste Real tog sig till final. Nu får de surt nog fortsätta vänta ett tag till.

Då fick man ned lite fotbollsresultat här också då, vilket är ytterst ovanligt. Mer en det här blir det inte denna gång, för ska lägga min sista energi på att borsta tänderna och försöka sova. Innan jag slutar måste jag också klämma in:
Faaan vad skönt, den andra maj kommer mina pengar!

En lördag natt.

Den ena helgen avlöser den andra och de flesta är sig lik. Medeltiden är svår just nu. Nu känns den av igen mer än vanligt.

Nuläget för den rastlöse själen Andreas är den att ännu ett rullbandstest har genomförts i veckan för ännu en ansökning till räddningsverket. Skam den som ger sig, som det så fint heter. Behöver dock inte göra simtestet igen som jag först trodde. Den är giltig i 5 år framåt.

När jag var och jobbade på Jan-Pers i fredags var det en som också jobbade tillfälligt där som hade bra koll på Skåne och trakterna kring- och utanför Lund. Hon tipsade om olika orter man lätt kan hitta bostad på i fall man skulle komma in på räddningsverket där. Hoppet om att Lund ska kunna vara ett alternativ att gå räddningsverket på, tändes plötsligt igen! För den här gången sökte jag bara till den uppe i norr.

Det fick alltså bli ett nytt nattinlägg här för att döda lite tid. Innan jag går och lägger mig nu måste jag komma på nåt att köpa till lilla Tove som fyller 2 år på tisdag. Så redan i morgon är det då det ska fikas och grejer och här sitter jag fortfarande utan present. Inte direkt nå nytt jag får fixa sånt i sista minuten. Men det löser sig nog!

Det är inte bara lilla Tove som fyller år denna månad direkt. Här följer några till som hunnit med sin födelsedag redan.

Grattis!
...Jocke som fyllde 22 år den 8 april.
...Ola som fyllde 40 år, också den 8 april.
...Simone som fyllde 20 år, den 10 april.
...Sebbe som fyllde 20 år, också den 10 april.

Tove med mössan som alltid åkte ner.

Passade på att ta denna bild på Tove och syster Emelie i bakgrunden med Viggo snoozades i vagnen då jag gjorde dem sällskap utan för sig då det var så där skönt ute redan i slutet av februari. Inför Toves födelsedag fick det bli den här bilden denna gång!

April april, med uppföljning och annat trams.

Det blev en resa att minnas minst sagt. Men som det var förutspått, som de flesta redan visste så gick det ju så klart inte hem denna gång heller. Vi slog i alla fall ut DIF efter att ha vunnit över dem med 2-0. Känslan, inställningen, inramningen, klackens sång och dess förhoppningar om framtiden den matchen gav, fick en nästan bara där att fälla en glädjes tår. Besviken som man ändå var senare så fanns samtidigt en känsla som man aldrig känt förr efter ett misslyckande. Den går inte att beskriva riktigt mer än att, nu jävlar, detta lag har självförtroende och trygghet vi aldrig känt förr. Man är grymt taggad redan nu för ännu en säsong helt enkelt! Leksands IF, nu och för alltid!

Nu ska jag viga all min kärlek åt det själen hämtar sin kraft ifrån, det vill säga underbara sommarhalvåret! Det finns planer allt minsann och jag hoppas jag kan få glida runt vart fan jag vill och inte behöva bry mig om ett skit. Det finns också en önskan jag har som faktiskt väger tyngst just nu. Men den är hemlig och den enda ledtråd jag tänker ge är månad juli som kännetecken.

Livet är då sig likt ändå trots allt. Samma känsla i kroppen som många andra år tillbaka vid den här tiden. Är det nån månad man minns bäst på ett år måste det vara april.

Till sist. Alla aprilskämt som dök upp detta år sög allihopa. "Jag är gravid", "Jag har ett förhållande", vinster på trisslotter dök upp i rutan med mera. Jag själv har inte det som tradition att lura folk, men något år måste jag hitta på något fint. Något som i alla fall slår den gången under min tid då jag bodde hemma, då min mor lurade mig att min cykel blivit snodd ute i Nibble....