Over and out 2013!

För två år sen satt jag och sågade ett flopp-år som 2011. Aldrig kunde jag ana att ett underbart år som 2013 låg runt hörnet. En känsla likt när man som liten gick på sommarlov, har känslan detta år vart med mig i princip alla årstider. Jag kan inte minnas sist jag hade ett år som liknar detta. Ett år som från start till mål, varit helt otroligt bra!

Året hann bara börja. Sedan drog jag med Jocke, samt hans mor och far till Thailand. Sommarlängtan man brukar ha i januari skulle botas något med en 2-veckorskur via ett jobbuppdrag. Det var underbart där nere.Värmen var perfekt och inte blev känslan i kroppen sämre när man på nätterna följde Leksand och fick se dem spöa Mora med 5-0 i globen och för att sedan se dem tvåla dit VIK på ens födelsedag med 4-1. 2013 startar på bästa tänkbara vis.

35+ i glada Thailand byttes ut mot 20- när vi väl var hemma igen. Men vintern hann aldrig bli en plåga. På något vis hjälpte en resa som denna en hel del att undvika liknande känslor. Även då våren blev en kall historia vädermässigt fanns det något inom mig och många andra Leksingar i det här landet som höll själen varm. När sedan våren äntligen tog fart var en kvalserie redan klar. Ett 7-års långt krig var över och folk kände inte längre igen ett klassiskt vårtecken. Leksand togs sig äntligen upp igen! I nio av tio matcher var jag på plats. När allt var över kan det ha varit en av de bästa stunder en vinnarskalle kan uppleva i sitt liv. Jag är en vinnarskalle. Jag upplevde en av de lyckligaste stunder i mitt liv.

Det blev även en underbar vår. Kort efter succén i kvalserien åkte jag på ännu ett VM på hemmaplan och fick bevittna något som inte landat i vårt land på (även det) 7 år! På plats fick jag se ett straffdrama i kvartsfinal mot Kanada som gått till historieböckerna med Fredrik Petterssons sjuka straff! Pang, boom och det slagskottet satt som ett smäck! Kanada bränner sedan sin straff och Sverige är vidare. Innan VM började köpte jag två final-biljetter på kredit för 3419 kr och det kan vara det bästa impulsköpet jag gjort i hela mitt liv. Sverige spöar sedan Finland komfortabelt med 3-0 i semin och ska lira final, där motståndet visade sig vara Schweiz! Matchen var spännande en kort stund innan Sverige drar ifrån och vinner guld med siffrorna 1-5! På plats igen, ännu ett historiskt ögonblick och jag var som ett litet barn på julafton. Jag hade svårt att förstå hur jag kunde ha sånt flyt att få uppleva två otroligt stora underbara framgångar i något jag lagt ner så mycket fokus på i stort sett hela mitt liv.

Sommaren kom med ro och ännu mer glada dagar. Studenttider väntade för nära och kära och bröllop för kära syster Emelie och Daniel! Vädret hade ingen direkt lång värmebölja som man alltid hoppas på men det var långt ifrån dåligt. För det mesta var vädret kanon, vilket gör att även den kan kalla sig själv för just en solskenshistoria.

Jag kommer också minnas detta år som en av det absolut bästa jag upplevt på jobbfronten. Ett långvikariat på Fredhemskolan trillade in när väl hösten drog in. Det har aldrig vart så lätt att uppleva hösten som den i år. Jag har hyllat detta tidigare och hyllar det igen. Av alla vikarieuppdrag väger den skolan klart tyngst.

Tänkte hålla mig kvar på jobbfronten och även minnas tillbaka vad som hänt på assistentfronten. Denna gång kan jag stolt skriva att Jocke slipat till detaljer som visat att det vi tror på- och samtidigt jobbar efter, har stärkts ytterligare. Men det finns mer att ge. Det behövs mer tid och för att sno ett skönt citat från Leksands väg tillbaka till eliten säger jag bara inför fortsättningen, "tillsammans ska vi göra det"!

Vi lämnar nu ett år jag fått känna så sjukt mycket glädje utav. Från det som berör mig, det jag ofta lägger fokus på och det jag fått uppleva tillsammans med nära och kära. Jag kan förstå om detta är unikt, för inte kommer dessa år på löpande band och sällan flera år i rad dessutom. Tack för detta år, tack ni som vart med mig dessutom! År 2013 är värd att ristas in i sten.

Sist men inte minst i traditionell stil! Checklista och bildspel. Det som hamnat utanför min uppmärksamhet i skriftlig form ovan hamnar på ett eller annat vis på bild eller i denna lista. Dessa kategorier skiljer sig från år till år men två punkter är alltid med och det är de två första.

"Årets knall" - Svenska ishockeylandslaget och älskade Leksands IF!
Utan tvekan årets knall! Behöver jag säga mer? Ni förstår redan varför.

"Årets plattfall" - Inge Italobrothers på 100%-party-kryssningen "xtreem".
Fick tänka efter länge för att hitta något till denna kategori men det fick bli denna. Jag var länge taggad för att se dem på kryssningen men i sista stund kom de aldrig med. En miss och dålig info från 100%-party-teamet gör att detta fick bli just "årets plattfall". 

"Årets klonk" - Lite spelpengar rullade in!
Har sällan tur i spel. Men i år har vinstsumman landat på ca 17000 kr på kortare tid. Nå liknande lär inte ske på ett bra tag igen.
 
"Årets kortaste glädje" - Sverige - Portugal (5 min).
Det tog bara 5 min, sen kvitterade Ronaldo i 77 minuten för Portugal i den avgörande matchen om en plats till VM. Synd det sket sig, men det man minns bäst från denna match är lyckan man upplevde när Zlatan gjorde 2-1, som tyvärr blev väldigt kortvarig.

"Årets snackis" - En bussresa hem.
Är det något mina nära och kära kommer minnas från detta år så är det då jag skulle ta bussen hem efter krogen. Resan hann knappt ens börja innan mitt överförfriskade tillstånd tog över totalt. Lite pinsamt för min del, hysteriskt roligt för mina nära och kära. Kan också ha vart årets skräll.

Nu över till bildspelet där jag äger mestadels av bilderna. De bilder som inte tillhör mig är noterad med en "källa". Musik: Krewella - Alive (Teqq remix)

Andreas L.

Sista "ordinarie" inlägget för i år.

En vecka kvar på Fredhemskolan, sedan går de på jullov. Det bästa av allt, förutom att jag själv kommer vara ledig lite extra, är att jag kommer vara med dem när de kommer tillbaka. Jag kommer fortsätta där även januari ut. Älskar verkligen att få vara där. Inom alla jobb jag provat på genom åren, det unika med att få jobba med Jocke, så trodde jag aldrig att jobba inom barnomsorgen och Fredhemskolan skulle sätta sådant avtryck att jag till och med som extremt morgontrött människa kliver upp 06:00 utan minsta bekymmer. En viss jobbmoral föds också via den vägen om en människa trivs med det den gör.

Detta får bli det sista "ordinarie" inlägg för i år innan det bästa på denna blogg publiceras här. Jag pratar självklart om min legendariska "nyårskrönika" då allt som stått i fokus för mig och även för mina nära och kära (som jag ibland också fått vara inblandad i) skall uppmärksammas och hyllas ännu en gång!

Till sist:
 - I ett försök att skapa stämning med miljoner ljus och julmat proppfullt i magen. Uppskattas ändå julen bäst av barnen. God jul i alla fall! Önskar jag Andreas, som älskar sommaren mer än vad barnen älskar paket.

Ät mycket lax i jul. Det är dyr.. nej jag menar gott!

Tack och hej!

Nytt och fräscht samt en väldans massa tack!

Nytt och fräscht har man sällan känslan av i slutet av en mörk, kall och oftast grå månad som november. Efter lite tjat, upprepande tjat och missförstånd och annat skoj har Hallstahem äntligen fixat en målare som det vill säga målat om väggarna i mitt kök till vitt. Tog väl si så där ett halvår för att vara exakt att få igenom. Nu kan man tända lampan i köket och se vad man håller på med ordentligt utan att mörklila väggar äter upp ljuset. Men jag ska inte klaga. Ett erbjudande på en parkeringsplats med eluttag ramlade ner i brevlådan lagom inför denna vinter inte långt efter jobbet var klart. Tack och bock för det!

Det har också blivit ett soffbyte här hemma. När Don fick en ny från Bålsta som vi drog och hämta så sent som idag (läs: igår) passade jag på att köpa hans gamla för en schyst slant! Att bära soffor slog nog han och jag rekord i när det gäller snabbhet. Anlitar gärna Don fler gånger om det skulle råka bli flytt/liknande uppdrag nästa gång. Det kan jag rekommndera er andra också. Tack för offrade tid för att få hit soffan till min lägenhet.

Mer fräscht och snyggt. Inför jul händer det faktiskt jag städar här hemma lite mer noggrant. Denna gång var skrällen som ni kanske känner inte riktigt i detalj ett faktum. Den helhjärtade insatsen, det där lilla extra fixade Tova åt mig. Så tack och bock även till henne för hjälpen!

Och för underhållningssyfte kring denna blogg och ett underbart avslut. Förra veckan fick jag äntligen besöka Friends arena för att se Sverige möta Portugal i returen i playoff till VM. Trots resultatet fick jag med Zlatans 2-1 mål på film. För er som alltid undrat hur jag kan låta när jag går bananas (av lycka) finns givetvis det med också i klippet! Tack Sebbe för att du fixade denna match!

Blogginlägg nr 200!

Det har tagit mig drygt 3 år att få ner 100 inlägg till på denna blogg. Nu är det dags igen att få ner ännu ett "100-inläggs-jubileum" och med detta blir det alltså inlägg nummer 200 sedan min start i augusti 2008.

I ett rasande tempo uppdaterar man här, som alla vet. Men inte tror jag heller någon sörjer för den delen. 100 inlägg var tredje år är ingen hit och lär heller inte blivit stämplat som spam om vi säger så. En sak är jag i alla fall säker på. Innehållet här kommer i framtiden vara ruskigt underhållande att titta tillbaka på!

Av det senast 100 inläggen fram till nu hade min första rapportering från Thailand mest klick. Ämnet "resor" tycks vara det folk vill läsa mest om, ifall man inte håller på med rykten och känsliga avslöjanden det vill säga.

Kastar mig in i vardagstugget en stund nu innan jag avslutar - med lite rolig info. Igår fick jag nya uppdateringar om chansen att nå jobbet som deltidsbrandman. Här i Hallsta har folk slutat fick jag först höra från Hannes, för att sedan några timmar senare under kvällen när jag agerat lite taxi från Västerås, även få det uppdaterat från Andreas Karlsson. Jag var inte sen med att kolla upp detta och fick höra via telefon att utbildningarna börjar inte förrän till våren. Nu ska jag bara lösa schemat på fredag via ett möte sedan kommer jag vara bland de första att söka när ansökningarna släpps! Nu händer det grejer minst sagt!

När 200 inte alltid betyder att saker går i rasande takt, välkomnar jag dig ändå att följa denna blogg lite då och då även i fortsättningen! På återseende!

Jobb- och ekonominyheter!

Fredhemskolan och övriga skolor tar höstlov denna vecka som kommer och det ger även mig en vecka i ett lugnare tempo. I morgon börjar jag bland annat kl 10.30 och är ledig på onsdag. Då blir det äntligen hockey live i Leksand igen mot HV-71. Även på fredag blir det att återvända dit igen och då står Frölunda för motståndet. Vore nå stört skönt om det kunde bli sex poäng av detta.

Fredhemskolan har förlängt mig ytterligare eftersom en sjukskrivning ännu inte är återställd - hela november ut. Jag är aldrig glad åt andras olyckor. Men jag är hur glad som helst att få vara där, vilket många redan vet. De är verkligen grymt bra på vad de gör på den skolan. På verkligen alla områden för att inte överdriva!

Under den senaste tiden har jag kanske haft mitt livs spring när jag tippat. Har sedan 17 augusti och fram till nu dragit in runt 17000 kr på fotbollsmatcher samt hockeymatcher! Passar rätt fint när lönen tidigare varit lite lägre och övriga utgifter varit lite fler. Nu kan jag bland annat skicka bilen på service och vänta in bilskatten utan större problem. Så även detta tackar jag djupt mycket för!

Har vart lite torrt på bilder här på senaste då jag avslutat mina inlägg. För att hålla denna blogg mer levande med medias konst slänger jag upp en musikvideo i stället. Kan vara en av mina favoritlåtar just nu!

Nuläget så här i oktober.

Ännu en lördag som lika bra skulle kunna representera morgondagen. Dålig energi och seg. I väntan att få smita hem väntar ännu en säsong med korpen då första matchen ska liras idag. Namnet på serien för i år blev nytt med det påhittiga namnet "Svenska svettbandyligan", som Västmanlands innebandyförbund nu mera har hand om. Vår kära trupp vi har är tunn och förväntas bli slagpåse. Då vi förra året skulle ha åkt ner ett snäpp i seriesystemet gjordes allt om samtidigt med namnbytet och vips blev vi kvar mot samma motstånd, i numera SS-li div. 1. Fjolårets Hällaserie med divisionerna Hällaelit, div. 1 och div. 2 är nu mera bara SS-li div. 1 och SS-li div. 2.

Snabbt över till hockeyn då. Leksand gör knappt några mål. Men inte släpper man in så mycket heller. Två riktigt bra målvakter, lite finslipning i truppen och fortsatt krigande kommer vi fixa detta, som budskapet förra året sa. "Tillsammans ska vi göra det"!

På jobbfronten har jag två veckor i sträck vart på skolan jag så länge hyllat då jag är ute i vikariepoolen. Nu väntar en tredje. I höstmörker och allt vad skiten drar med sig är det så sjukt roligt Fredhemskolan ger mig detta förtroende!

Långhelgen blev en sliten historia.

När jag slutade i onsdags tog jag långhelg för vad som skulle bli den mer intensiva helgen jag haft på mycket länge. 2-dagarskryssning och premiär i hockeyn väntade.

100% party var först ut. Kryssningen där alla får vara sig själva, där man kan flippa ur lite mer än vad man annars vågar göra hemma och samtidigt få slippa massa fyllebråk med flygande flaskor eller annat liknande, är bland deras största mål med kryssningen. Jag som åkte första gången kan mer eller mindre bekräfta att detta (i alla fall denna gång) stämde som ett smäck. Stort minus dock var bara den att Italobrothers inte kunde komma trots allt. De var riktigt dåliga med att informera det innan avgången. För att få mer info fick man helt enkelt ta reda på det själv. Men själva kryssen var väl genomförd minst sagt. Mycket roligt folk och den var nog invaderad av norrlänningar. En kille vi surrade med var ifrån Sveriges absoluta topp. Orten minns jag dock ej. Jag passade också på att gå med av i Riga för att se staden lite och även få i mig lite lunch. En restaurang med medeltids-tema hamnade vi till slut på och jag käkade nå slags "lammsoppa". Smakade inte alls så dumt den inte. Väl där nere satt också en herre som vi fick sällskap av som är mer känd som "snövit" via 100%-party. Han hade också med sig en kille som han jävlades med ordentligt. Stackarn var bakfull som få och ville nog allt annat än sitta där nere just då.

Att tända en cigg när man väntar på att få gå av båten är visst också nåt man kallt kan räkna med bland alla roliga själar på den båten.

Med dålig sömn skulle jag också köra bil på 51 mil efter vi kom hem. Det gick förvånansvärt bra, men jag var totalt sopslut när jag kom hem sen på kvällen. Leksand föll med 1-3 och det vi fick se var som hämtad ur en skräckfilm där man får se en efter en av karaktärerna man känner empati för, slitas i stycken. Det var i alla fall min känsla. Men i skräckfilmer börjar det alltid chockartat. Sedan finner man sig i situationen och börjar jobba för en vändning och ett lyckligt slut. Efter bara en spelad omgång kan man i alla fall säga som så, vi har mycket tid kvar för det.

100% party och hockeypremiär bör inte ligga under samma helg framöver för ens bästa angående hälsan. Det får bli min lilla sammanfattning på det hela! Tack i alla fall till Angelica, Alex och Linda samt Jocke den äldre, Victor och Oliver för er medverkan!

Full fart just nu!

En uppdatering denna gång med det senaste och vad som är på gång för att bryta lite trender.

Igår åkte jag in till Vallby brandstation och fick vara med på en så kallad prova-på-dag där man lite lätt provade på vad jobbet helt enkelt handlar om. Vi fick bland annat testa olika brandsläckare, släcka dockor med filt, klippa i bilar och även prova på rökdykning, dock utan rök och värme. Jag kände igen det mesta redan och det vi fick göra var inga större problem att genomföra. Vägen till att bli brandman på heltid för mig ligger antingen via 2 år som deltidsbrandman eller ett lyckat resultat på högskoleprovet som i sin tur ger en plats på smo-utbildningen som också den är på 2 år. Nu blir det all in på båda alternativen!

Det var gårdagen det, som var värt att nämna. I helgen hann jag också med att fixa ny lur. En Sony Experia ZR, inbakad och klar på 24 månader i mitt abonnemang. Elgiganten som jag först ville köpa den hos sålde den för runt 479 kr/månaden med Tele-2 medium med 3 gig i surf. Då telefonen naturligtvis var slut på lagret där hittade jag denna även på Mediamarkt för 489 kr/månaden med ett helt annat alternativ på abonnemanget. Där fick jag veta Tele-2s small, medium och large är på väg bort. För en tia mer i månaden fick jag istället abonnemanget Volym och en gig extra att surfa för. Det går fort i svängarna när det gäller företagens prisplaner.

Mer roligt är det även på gång den här veckan. Först 100%-partykryssning på torsdag och sedan premiär i hockeyn med Leksand - Brynäs på lördag! När båten går i hamn är det jag som står först vid dörren att kliva av för att spara tid då man styr bilen vidare mot kära Leksand igen!

Sommarens sista dagar.

Sensommar av dess slag kan jag inte minnas när vi hade det sist. 3+ på nätterna och 22+ i skuggan under dagen utan princip ett enda moln på himlen. Jag kan inte riktigt den här gången heller ta avsked från sommaren ännu. Jag önskar det kunde vara så här skönt ute under dagen åtminstone en månad till.

Jag tänkte ändå smått blicka tillbaka på vad denna sommar innehållit. Det har vart en sommar som tack och lov inte var som den förra. Förra årets varningar om översvämningar byttes istället ut mot risker för gräs- och skogsbränder. Det är väl lite av det en svensk sommar brukar zappa mellan helt enkelt.

Jag skulle låta denna sommar stå för impulser då det skulle handla om resor eller andra påhitt. Lite av det blev det allt då jag hamnade bland annat i Herrfallet, sedan Strömstad, en weekend i Göteborg (som blev en aning åt svindyr-hållet) och till slut en liten kryssning på det. Semestern som jag tog ut i juni var på tok för tidig då värmen inte kom förrän i juli då jag började jobba igen. Så klart. Men jag ska inte klaga. Det där med att sätta sin semester är ju som att gambla lotto. Det har med andra ord heller inte varit en hektisk sommar. Den saknade ändå lite fart och fläkt. Sommarens kännetecken detta år får bli jag och min brassestol.

En lite närmare återblick då till Strömstad. En helt klart sevärd plats efter västkusten med så klart pubar och restauranger vid vattnet som vi kunde hänga vid under kvällens gång. Det fanns även mysiga klippor man kunde sitta vid. Vill jag sitta i en brassestol på en strand vet jag dock inte om jag kommer välja västkusten i första hand. Har fått befara det blåser en del där. Att jag kom på idén att åka ner dit var dock inte i syfte att få sola och bada. Jag var nyfiken på att se vad som fanns där nere, vad det fanns att hämta samt kanske få knyta lite nya band. Om jag ska minnas det som var bäst där nere så måste det vara utflykten till Kosteröarna. Nykapad frilla på Don utan hatt får representera att solen sken på blå himmel den dagen.

Jag är nöjd med vad denna sommar haft med sig men långt ifrån mättad. I och för sig har jag aldrig vart det något år tidigare heller i hela mitt liv vad jag kan minnas. Man kan aldrig få för mycket av det goda!

Kosteröarnas ena del innan man klev av båten.

Strömstads hamn.

Sist men inte minst, det roliga folket utöver det vanliga!

Bilderna är tagna av Evelina A.

Försmak av höst.

Alldeles nyligen har jag bevittnat säsongens första hockeymatch. Leksand mötte Södertälje i Surahallen och förlorar till slut med 2-5. Slarv och uddlöshet ger SSK denna seger. (2 av dem var straffmål dessutom).

Förutom mörka kvällar, full aktivitet i arbetslivet igen, drar också hockeyn in en svepande känsla att hösten är runt hörnet. Snart finns också ett helt hav av olika matcher att tippa på när vi ändå talar om sport. Är det inte poker man sätter pengarna i rullning på så hittar man lätt något annat dessa tider. En liten prenumeration på lotto är också ordnad så dagdrömmarna kan leva vidare ett tag till. Spela lagom heter det.

Förutom höst och hockey som är på gång, ligger också en liten kryssning och väntar. 100% raj raj och Italobrothers står för underhållningen där. Även sällskapet kan nog vara med och bidra med ett och annat gissar jag på. Kort sagt. Mycket, mycket trevligt!

Innan nedsläpp passade man på att tacka Salo för bland annat att han ordnat denna match. Man passade också på att nämnde att Salo blivit årets Suring. På läktaren fanns ca 800 åskådare där i princip samtliga höll på Leksand!

Kort och gott.

Det är första kvällen för den här gången, man noterat att det är ganska så mörkt ute när mörkret väl tar vid. Utan att jag tänkt på det förr, så tar det alltså blott en månad innan man börjar notera vad midsommar representerar. Intressant fakta? Nej, kanske inte. Min poäng är bara den att jag inte vill känna redan i slutet av juli hur hösten närmar sig med stormsteg.

Sista helveckan av underbara juli månad har i skrivande stund äntrat. Av denna helg som varit kommer jag minnas två saker lite extra. Tortunas så kallade kalkbrott hittades till slut efter många frågetecken och spekulationer samt x antal kilometer jag, Rasmus Oliver och Louise också fick vandra totalt innan vi slutligen fann det. Kommer också minnas att Stureplan i Stockholm faktiskt har sin lilla charm, trots att de "hetaste" uteställena aldrig besöktes. När Jocke är på sin själsliga hemmaplan kan man ju alltid lyckas som den herren, att fiska upp ett namn på en servitris via kvittot.

Detta vet ju alla. Söndagar är ju som sagt oftast ganska tråkiga. Därför bjöd jag på ännu ett inlägg för att underhålla er en smula ytterligare innan sömnen tar vid eller för att ge er nåt roligare att läsa till morgonkaffet än vad media har att erbjuda. Ni kan tacka mig senare.

Fyller ut med en denna fina bild från en av delarna av Kosteröarna i Strömstad tagen av Evelina Andersson. Mer kring mitt besök i Strömstad kommer senare när sommaren ska sammanfattas ordentligt.

Syster Emelie och Daniels bröllop!

Dags för ännu en sammanfattning med denna gång fokus på kära syster Emelie och Daniels bröllop. Klockorna ringde denna dag (29/6-13) för ännu ett par och ringde förmodligen också in starten för en ny, mycket härlig och spännande tid!

Innan jag belyser Emelie och Daniel mer i detta inlägg snor jag strålkastarljuset själv en stund och hyllar mig själv för talet jag lyckades framföra. Skakade som ett asplöv men rösten höll, trots farhågor att den skulle kärva likt en 15-årings. Hade inte vågat skriva detta om jag inte fått all den kredd jag fick efteråt. Fantastiskt kul att få höra av alla där att det hela gick hem med en mer eller mindre succé! Tack och bock. Även om jag lyckats värma många hjärtan då, så värmde ni även mitt! Även en ljusglimt från strålkastaren förtjänar de övriga som var fram och bjöd på några ord och sång och sist men inte minst Ted, som var toastmaster på ett helt makalöst bra sett!

Åter då till själva bröllopet. I Strömsholms kapell skulle vi alla bevittna denna tårögda stund till ett mycket varmt kapell där sångbladen kom till användning för mer än just bara sång. Jag hittade några sidor som var trasiga i en av böckerna och fattade misstanke direkt folk tidigare upplevt samma sak och använd sidorna till att torka sitt fuktiga ansikte. Idén må vara lockande. Men ordentlig som jag är föll jag inte för frestelsen att göra samma sak och stängde igen boken. Trots värmen kändes det som alla ändå härdade ut utan nå större problem i sin ivriga väntan att få se er, Emelie och Daniel att slutligen och äntligen bli som det kallas, man och hustru.

Redan från start bjöd ni oss alla som var där på något som garanterat alla kommer titta tillbaka på med ett leende. Det är inte bara av det visuella som man upplevde som man kommer göra det, då när ni stod där och blev fotade efter vigseln eller då ni dansade eran bröllopsvals. Utan också av alla klockrena människor som var med och gjorde denna dag. Roligare gäng med så mycket glädje och energi har jag nog aldrig träffat på år och dar. Festen speglade mycket kring just den biten.

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer kring denna dag. Tycker jag målar upp det tillräckligt med det lilla för att man i alla fall ska förstå dagen var magisk. Må bilder ni fått se på sociala medier ge er ytterligare en bild av vad jag menar.

Slutligen...

För er som blev nyfikna på mitt tal så får ni den här:

Klockan är runt 23.36 i skrivande stund.

Det rör sig mot torsdagen den 27 juni 2013 och här sitter jag i Strömstad och
funderar på vad en vettig text till ett bröllop kan innehålla. Jag bestämmer mig till slut att ni får detta likt jag sänt er ett brev.

Kära syster Emelie, bäste herr Daniel Karlström. Här kommer ett brev från en bror, en morbror till era bedårande barn och som funderat ibland på vad det är ni egentligen gett er in på. Men innan jag ska grubbla mer på det vill jag berätta lite hur jag har det.

Västkusten är en fin plats. Det är andra året i rad jag besöker den, fast på två olika orter. Nu är jag som sagt i Strömstad. Staden som har branta upp- och nedförsbackar, en mysig hamn och en dialekt likt Göteborg. Det ska tilläggas också, en jävla massa norrmän. 

Det är lätt att älska det man ser här nere, speciellt så länge vattnet är spegelblankt och solen är framme. Det är lätt att älska det man gör, när man får dela det med de personer man tycker om.

Det har slagit mig lite, att staden här faktiskt har materiella ting som är en bra liknelse till vad livet egentligen innehåller. När platsen man förväntar sig ska ha det varma sköna, istället innehåller isnade vindar, regn, jobbiga backar eller otydligheten när grannarna från Norge kommunicerar, kommer det ändå inte hindra mig att vilja åka tillbaka igen.

Vart jag än må vara i den stora vida världen, så finns det inget som kommer få mig att sluta älska sommaren. Likt då när man faktiskt är kär, likt då när man är där ni är idag och bestämt er för att muntligt lova varann att ert liv, trots motgång, ska vara den samma. Samma känsla, samma glöd, samma passion. Att för alltid älska stunderna tillsammans. Jag önskar av hela mitt hjärta ni inte bara muntligt ska leva upp till detta. Utan att det även kommer vara med er själsligt.

Vad är det då ni har gett er in på? Svaret på det finns nog redan i denna text. Ni ska ut i livets resa tillsammans och skriva nya kapitel likt inga andra kan. 

Önskar er också nu all övrig lycka i livet som man kan få. Men lova mig, att aldrig ta varann för givet.

Mvh Andreas.

Sommarsurr i mitten av juni.

Man kan ju inte få allt man önskar här i livet. Därför har vädret vart halvkasst större delen av semestern hittills, så klart. Nästa år ska jag prioritera tungt på en utlandsresa på 2 veckor utan tvekan.

Varje år kommer olika tankar och funderingar i repris. Som denna då, att veckorna man får ut per år i semester är en pissdroppe i havet. Är jag fortfarande inte "vuxen" nog som inte finner mig i att just dessa 4 veckor är något som faktiskt duger trots allt? Speciellt när man längtar tillbaka till barndomens 10 veckors sköna sommarlov. Att vara lat med dessa tankar vill jag heller inte köpa riktigt att jag är i alla fall. Skulle vilja säga som så att är man livsnjutare som värderar sommaren som det absolut bästa i livet, duger inte fyra veckor alls alla gånger.

Vi är nu bara dagar från ännu en midsommar. En sådan jag ännu en gång firar i Herrfallet och jag vågar faktiskt samtidigt ha en liten förhoppning det kan bli riktigt nice där ute. Mycket roligt folk, då näst intill alla nära och kära är samlade. Efter Herrfallet hoppas jag Strömstad blir nästa hållplats! Då ökar chanserna att min sista vecka på semestern kommer bli minnesvärd markant!

Gott och blandat denna gång.

Så var det dags igen! Semestern är här och jag önskar av hela mitt hjärta dessa fyra veckor innehåller sol och värme så gräsmattan nästan blir brun. Med det kan mycket annat spännande också komma på köpet.

Denna gång ska det hoppas från det ena till det andra i detta inlägg. Det jag först vill veva iväg här är dagens "snackis", som förmodligen också kommer bli årets efter "hen-debatterna". En slags krönikör på Aftonbladet (eller vad jag nu ska kalla henne) har fått nå ryck och skriver att man borde skriva om vår nationalsång. År 2013 i början av sommaren kommer denna kvinna på helt plötsligt att sången handlar om förtryck, då Sverige röjde runt "likt Sovjet och andra stormakter" för si så där 400 år sen. Aftonbladet stängde kommentarrutan till det inlägget på grund av att för många bröt mot lagen och på Facebook haglar delningarna. Vill man reta upp en nation så kan man ju alltid göra som denna kvinna gjort. Här har ni länken i alla fall.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article14924968.ab

Sommar och sol! Nja, inte idag i alla fall. Men Dannes svensexa i helgen blev en solskenshistoria från start till mål! Killen samlade ihop runt 800 kr på blott ett par timmar i sin jakt att hitta kvällens outfit. Han satte också bland annat Västerås på kartan för oss alla då han med ett elegant "svandyk" helt näck hoppade i ån!

Och nu vidare till Andreas ekonominyheter.

När man har tid ryker pengar. Igår när min semester började brände jag iväg ca 1500 kr på lite ärenden, lunch och kvällsmat. Kan inte vart en bättre tajming att mina skattepengar rullade in just idag minst sagt.

Sist men inte minst.

I morgon springer mr Norris ut och kommer få vara med om att vara de absolut sista som någonsin kan berätta för framtida människor att han tagit studenten i en stackars kommun som Hallstahammar.

Skål för framtiden!

Med det sätter vi spiken i kistan för denna gång. Tack och bock!

VM-GULD FÖR SVERIGE!

Jag hade väntat så länge på detta VM. Redan i september förra året köpte jag gruppspelsmatchen Sverige - Kanada och drömde samtidigt om en final. När inte alla tankar och planeringar låg fokuserade på Leksand började jag titta datum och om finalen låg på en ledig helg eller inte. Jag fick ändå nöja mig med att ha matchen mellan Sverige - Kanada bokat på förhand så länge.

Tiden ticka på och plötsligt var det då dags. Lite innan VM började köpte jag till slut final-biljetterna på krita. Två biljetter för totalt 3390 kr och ingen hade jag klar som kunde följa med mig. Men köpa hockeybiljetter på förhand är då något man även hunnit med förr så varför inte chansa denna gång också.

Efter succén i våras med mitt älskade Leksand trodde jag att jag inte skulle få träffa de flesta Mälarmasar igen förrän till hösten. Fortfarande hade jag bara Sverige - Kanada bokad. Då hör Larsson av sig med ett helt sjukt bra erbjudande. Han hade fått 20-tal biljetter till matchen som var gratis. På plats skulle vi dessutom få en matchtröja samt öl/läsk- och korv-biljett som även det också var gratis! En perfekt start för ett underbart VM tänkte jag. Allt var guld utom självaste slutresultatet. Schweiz vinner med 3-2 och Sverige såg bleka och tama ut. Jag var tagen men nå oro att detta skulle kunna bli ett fiasko rakt av hade inte hunnit bita sig fast ännu. Senare kom då också brakförlusten mot just Kanada. Matchen som jag sett fram emot i 8 månader slutade 0-3. Två matcher live i globen. Två förluster.

Sverige övertygade inte alls i gruppspelet och pikarna kring Per Mårts haglade från mig och många andra svenskar ute i landet. Jag började planera hur jag skulle sälja mina final-biljetter och hoppades på att Finland av alla lag för första gången i världshistorien skulle gå bra så chansen att få dem sålda skulle öka. Plötsligt har Mälarmasarna fått gratisbiljetter igen! Denna gång stod Klingan him self för utdelandet av biljetterna och jag var inte sölig med att tacka ja och samtidigt få med mig Jocke den äldre, Linda och Sebbe. Vi skulle på kvartsfinal och Kanada stod för motståndet igen! Med förstärkningar av bröderna Sedin och backen Edler, fanns plötsligt hopp, glöd och adrenalin igen som om det inte fanns något tvivel om vårt landslag tidigare. Hur det hela senare gick vet vi alla. Jag upplever en av det mest magiska matcher någonsin, där Sverige till slut vinner på straffar med 3-2! Sverige står för en sjuk bragd och sedan finns det inget som kan stoppa oss. I semin spöar vi sedan Finland med 3-0!

VM-final och Sverige är där! Kunde knappt tro det var sant. Lika sjukt var det att Sverige möter Schweiz som gör en helt fenomenal turnering! Med mig fick jag till slut Hannes som av ren impuls tackade ja till att köpa min andra biljett. Live i globen fick vi se Sverige skriva historia ännu en gång då en hemmanation vinner guld. Senast det hände var under Sovjet-tiden år 1986. Sverige vinner till slut den underbara finalen med 5-1 och kasserar in sitt 9:onde VM-GULD!

Grymt taggade före match och bra nöjda efteråt! Eftersom det inte går att lägga upp video direkt från Youtube av nån anledning den här gången, så petar jag istället in länken till den nedan där jag filmar slutsekunderna, för er som missat den på min Facebook. 

http://www.youtube.com/watch?v=D0aRFIq1EIM

Framtidens jobb i fouks!

Maj månad börjar närma sig! Det betyder att det bara återstår en månad kvar av arbete innan man själv får ta ut ännu en semester. Har även i år tagit ut den väldigt tidigt, dvs hela juni. Nå planer på att dra iväg i år finns dock ej. Istället får impulser avgöra vart man kan hamna denna sommar.

Denna vecka har jag fått besked om att det ska med stor sannolikhet strejkas inom "barnskötarområdet", vilket då betyder att vikarier inte får sättas in med start nu på måndag. Vet ej om jag ska kalla det bra tajming att det sker just nu på året då semestern inte ligger långt bort eller om jag ska känna någon slags oro kring detta inför hösten. Det vore i alla fall helt sinnes om det blev så pass långvarigt att de inte är klara med detta innan augusti.

Läget är i alla fall som så att jag har ca 40 timmar bokat på förhand nu i maj. Dessa bokningar är giltiga oavsett beslut om strejk eller ej. Det kan jag klara mig på utan större problem. Jag har alltså haft turen att få fortsatta "specialuppdrag" på Brinken. Jag har fått jättemycket bra kredd av både dem på Brinken och självaste bemanningen för det jag gör och för att jag alltid lätt går att få tag på. Fantastiskt kul att få det bekräftat att man har bra arbetsmoral och är en trygg person man vill ha med under speciella uppdrag. Det får en att verkligen vilja fortsätta jobba när en semester och underbar sommar tagit slut.

Det roliga i detta inlägg slutar inte här. Idag ringde Jocke mig och bad mig gå ner till ishallen och besöka Kanalmässan av ett speciellt syfte. Kortfattat kan jag säga som så att jag fiskat upp ett tredje jobbalternativ för mig som jag hoppas kan slå verk nu i höst. Det hela handlar alltså om inge mindre än deltidsbrandman!

Fortsättning följer!

Ännu en seg söndag.

Det är med en något söndags-seg men ändå rastlös själ som jag gör ett försök att uppdatera här igen. Sedan kvalserien nåt sitt slut även officiellt har allt för det mesta vart lugnt och stillsamt. När man upplevt en sån hektisk kvalserie med framgång, är lugnt och stillsamt inget jag fördrar just nu.

Nej, när allt är lugnt och stilla hamnar jag ovanligt lätt nu mera i tristess som har sina olika grader. Har precis lämnat ännu en hockeysäsong med Leksand bakom mig, innebandyn är också över för säsongen och besöka gymmet har jag heller inte gjort regelbundet på ett tag nu på grund av en mer brutal förkylning med mera. Tror jag redan här kan ge mig själv svaret varför jag helt plötsligt känner mig rastlös.

Jag lever åter igen då i väntans tid. I väntan på sommaren där då faktiskt man uppskattar både lugna sköna dagar lika mycket som fartfyllda och äventyrliga. Det är oftast nu man nästan dagligen påminns om saker man inte har.

Dags att bomma igen nu i alla fall. Ny arbetsvecka väntar och jag är nästan helt uppbokad samtliga dagar av vikariepoolen, vilket är något slags rekord då jag sällan får bokningar långt i förväg. I morgon kommer även Jocke, Robinson, Sebbe och Don hem från sin lilla runda till Gran Canaria. Enligt rykten av en mamma till dessa herrar har pengar gått åt. Måste betyda de haft det fin fint med andra ord!

VI ÄR TILLBAKA!

Dagen efter den stora älskade dagen, då vi vunnit kvalseriens skitiga krig! Leksands IF är tillbaka i elitserien igen och jag har nog inte varit lyckligare i hela mitt liv. Kan i alla fall inte minnas den senaste dagen som går att jämför med vad jag kände efter slutsignalen mot Rögle då vi alla stod upp och sjöng "vi är tillbaks". Har drömt om detta i större delen av mitt liv att få vara på plats när Leksand vinner något stort. Äntligen fick jag det. Äntligen är Leksands IF tillbaka!

Att vara djupt insyltad i sportvärldens känslor så här bygger mycket på gemenskap där man tillsammans bygger upp mål som man just tillsammans ska nå. En tävlingsmänniska hatar att förlora och det är då lätt att fastna i en läktarkultur när man möter annat folk som försöker mäta sig med det vi gör och tror på. När man vet i allmänhet att man har folk som avskyr en, försöker trycka ner en eller bara allmänt vill säga nåt skit, så vill man inge annat än hävda sig och kriga arslet av sig för att slå tillbaka på det. Det är väl just det som gett oss styrkan detta år, en styrka likt skänkt från ovan makter. De tände våran eld, de stod för grunden till våran glöd. Leksand slog tillbaka när alla trodde vi var svaga och låg ned för räkning. Istället reste sig laget igen... och vann!

Jag vill speciellt tacka Andreas Lundgren, Victor Werner, Oliver Werner, Joakim Åman och Linda Bäckgren för att jag denna säsong fått dela denna underbara resa med er. Ni får just detta speciella tack för att ni vart med mig på de flesta resorna på senaste. Underbart var det också att få fira detta med Sebbe, Don och Fanny. Nu är även Don en del av vårt fin fina blåvita gäng! Stort tack också till Niklas Larsson och alla andra störtsköna Mälarmasar! Ni är fan bäst!

Idag ställde vi om klockan till sommartid igen. Av allt själen älskar så är sommaren en av det jag värderar högst. Utan Leksand och alla dessa sköna människor man träffar under hockeysäsongen hade jag aldrig klarat av vinterhalvåret. Ska njuta varenda minut nu och ta vara på allt av vad sommarhalvåret har att erbjuda för att sedan känna att hösten kommer vara mer välkommen än någonsin! Leksand är hemma igen, i elitserien!

Jag med några av alla dessa sköna Mälarmasar. Kvalseriens absolut bästa resa. Timrå borta!

Uppdaterar nuläget så här en fredagskväll.

Solen skiner om dagarna med isande vindar. Solen gör en del gott, trots kylan, med humöret. Trots man gått snorig och hostat i drygt tre veckors tid har jag en skön känsla i kroppen. Det har väl helt enkelt med att göra det inte längre är kolsvart ute när man slutat jobba och att solen smälter snön trots att minusgraderna krigar in i det sista för att behålla vintern. En helt vanlig effekt vi alla går igenom år efter år, men som är (och kommer säkert så förbli framöver) fortfarande lika underbara att uppleva. Men jag tror också det är nåt mer runt hörnet som jag inte lika lätt kan sätta finger på.

Snart börjar kvalserien. Då jävlar ska det krigas! Fortsättning följer...

Att sitta och dra ner ett inlägg så här dags på en fredagskväll hör inte till det vanliga. Mycket annat kring mig och mitt levnadssätt har också på senaste hamnat under samma kategori. 

Det är i skrivande stund en lugn fredagskväll hos Jocke och femte helgen i rad med jobb här har börjat. Trots att det är högtryck i vikariepoolen och att inte en hel ledig helg på en månad skymtat, vill jag inte klaga i onödan. Mina jobbuppdrag måste man påminna sig om då och då att det faktiskt bara är på "lånad tid". Nästa vecka är det också dags för att lämna över mina torsdagar till Emelie. Syftet med det är att det är önskat från Jocke att Emelie ska få mer tid så jag gav det ett första försök med att skänka den tiden och göra mig istället nästan 100% tillgänglig dagtid i vikariepoolen.

En del är på gång allt. Klickar allt åt rätt håll nu för en gångs skull, kan det bli den lyckligaste tiden jag upplevt på mycket, mycket länge!

Rekonstruktionen gick i hamn!

Det blev som många av oss hoppats på! Godkänd rekonstruktion och vi får kriga vidare med det vi fokuserat på under senaste tiden. Fantastiskt skönt och övriga Sverige är nu i uppror. Finns det aktier på hushållsrullar-industrin är det läge att slå till! Det kommer gå åt mycket av sådant för att lyckas torka deras tårar.

Leksands IF. Länge har vi vetat om att många har fokus på oss. Även individer som inte ens håller på Leksand, har lagt ner energi till att följa laget i vått och torrt. Det som nu spys ut över nätet är åsikter att vi särbehandlats. Att vi är bortskämda och borde skämmas. Kan säga det rakt av. Tänker fan i helvete inte be om ursäkt som Leksing över detta i alla fall eller ens ursäkta att vi får fortsätta jobba vidare nu. Malmö har gjort detta två (!) gånger redan. Vart såg ni en artikel om det senast med samma hysteri? Hitta den gärna åt mig och länka den rakt av här i kommentarsfältet. När Malmö gick igenom detta minns jag att jag inte kunna låta bli att faktiskt tycka synd om dem. Med handen på hjärtat trodde jag samtidigt inte en sekund Leksand var lika illa ute inom den kommande framtiden. Jag dömde inte ut laget Malmö för en sekund. Jag grät inte när de fick jobba vidare.

På följande blogg, http://barkskog.se/2013/02/leksand/ finner ni ännu mer hur det också gått till- samt ser ut i andra klubbar som Södertälje, Modo, Oskarshamn, Timrå, Frölunda, Tingsryd, Örebro och Karlskoga.
Vart har ni hittat artiklar med samma hysteri? Sett nåt? Nej tänkte väl det.

Låt mig också citera Andreas Lundgren (en som jag har relativt tät hockey-kontakt med). Det han skrev på aftonbladets kommentasfält var alltså följande:
"Känner att jag vill rikta ett tack till Djurgårdens IF som dels gick med på ackordet på 25 procent men även för några år sen var med och bidrog till att reglerna angående elitlicensen ändrades. Tack Djurgården som gett oss i Leksand en chans att ordna upp det här istället för att bli nedflyttade."

Kortfattat. Bland annat så har då DIF-fansen lite att forska i där om vi säger så.

Den senaste "alla hjärtans dag" jag kommer ihåg än idag var den då jag för första gången var riktigt, riktigt kär. Jag var 15 år och hade utan tvekan kommunens finaste tjej! Så här blankt 10 år senare kommer en "alla hjärtans dag" ännu en gång för alltid bli ihågkommen. Dessa för alltid ihågkommen som en fin tid i ens kärleksliv av den ena, som en fin del för min kärlek till det sportsliga och Leksand i den andra.

Nutidens fokus och en återblick.

Vi närmar oss hostande och med snoriga näsor alla hjärtans dag. Varför jag av alla gånger lyser fram den dagen här har inte med att ett singelliv fått sig en ändring eller liknande. Kärlek är ändå temat på sett och vis. För det hela handlar ju om Leksands IF. Dagen då vi ska få reda på om vi kommer fortsätta kriga i den sits vi nu är i. Har inte så mycket att säga kring det mer än att jag naturligtvis vill minnas en annars överskattad dag som en av det bästa på länge.

Sedan hemkomsten från Thailand har vardagslunken haft samma rasande tempo. Inte heller dröjde det länge innan man drog iväg på resande fot igen med många, många timmars bilfärd denna gång. Jag och mr Don dundrade upp till Örnsköldsvik förra helgen och träffade på Nathalie, (en nära tjejkompis till Don från hemtrakterna) sedan hennes vän som Don lindat in sig till lite, därav syftet med resan dit. Vi hann även träffa ytterligare en rolig typ men som vi dock såg lite mindre utav. Kortfattat var dessa tjejer i kategorin - roligt folk man gärna träffar igen inom en snar framtid! Resan upp tog ca 7 timmar att köra dit med tre stopp, med pisspaus, köpstopp vid bolaget och senare donken.

Denna helg som passerat har dock inget "jättehäftigt" med sig som är värt att nämna här. Varför skriva ner sitt liv i detalj när man kan följa det så pass bra på Facebook.

Givetvis var jag tvungen att titta in i Fjällräven arena när vi kom fram! En mycket fin arena, även det kort sagt. 

Hemma igen då från Thailand.

Vips så var man hemma igen. Om en sommar känns kort, vad är då 14 dagar. Thailand var en upplevelse och är ännu ett land värt att minnas. Inte helt omöjligt det blir ett återbesök någon gång framöver om chansen skulle dyka upp ännu en gång. Nu ska man kasta sig in i vardagslunken igen och kriga vidare. I längtan som alltid vid den här tiden, efter en underbar vår.

"Borta bra men hemma bäst". Termometern visade -20 på Arlanda när vi landade. Att gå från +30 till -20 var lite speciellt men i samma sekund du klev ut i kylan så kändes det som man inte skulle uppleva några större besvärligheter kring den övergången och så blev fallet. Jag var trots allt ändå glad att vara hemma igen.

En liten utvärdering av det hela följer då här. Ett fantastiskt jobbuppdrag som få får ta del av. Det som dock tog ut sin rätt efter en tid var 13 dagar av 14 med nattjour. Där önskade jag att man kunde vara två ordinarie assistenter, annars gick allt galant! Jag har lärt mig att det går utmärkt att resa även för handikappade med bra hjälp från flygpersonal och från personal som jobbar på flygplatserna. Dock fick jag inte någon uppfattning om hur toalettbesök på planet fungerar. Att det är lika fint och lätt att ta sig fram på gatorna i Hua Hin som i Sverige var det då inte minst sagt! Stort minus där. Thailand har otroligt hjälpsamt folk och är mycket vänliga. Maten är alltid perfekt tillagad, om du så äter vid stränderna eller inne i städerna. Vad jag förstått är temperaturerna som bäst där nere runtomkring januari om du vill komma så nära som möjligt en perfekt sommar som vi kan ha i Sverige. Helt underbart för själen! Resan hem gick också fint med ett uppgraderat plan med skärmar i varje säte, som nu alltså ska vara standard med Thai air. Det jag tidigare skrev att man ska ha med sig en del grejer när man flyger vill jag ändå fortfarande varmt rekommendera.

Den lite speciella men ändå sköna strand med hårt packad sand, som vi ofta besökte där nere, var alldeles utmärkt att vistas vid med Jocke i sin speciella strandstol.

 

Uppdatering från Thailand - del 3.

Det må vara skön temperatur här nere (likt en perfekt sommar hemma) men solen bränner som sagt på mycket mer effektivt än på hemmaplan. Jocke har nyligen blivit halvt knockad av den och åkte på världens solfrossa, efter att från gårdagen ha legat och flutit runt i poolen i uppskattningsvis över en timme. Efterklok och tagen på sängen ännu en gång att man har ganska kass koll på vad solen kan ställa till med, lärde jag mig själv också att hela kroppen bör smörjas in oavsett grund till solbränna man skaffat. Men jag kom lindrigare undan denna gång med svidande resultat på mina underarmar samt så fick en liten del av mina kritvita lår också sig en omgång.

Så idag har vi bara vart ut på en kort utflykt under förmiddagen innan vi återvände till huset igen som vi resten av dagen höll oss till utan en sekund i solen. Jocke framförallt som krigat med sin solfrossa. Under själva utflykten hann vi få en snabb skymt av deras tågstation, (som inte alls var nå märkvärdig) ståtliga statyer med Buddha som vi bara åkte förbi med taxin innan vi slutligen nådde fram till ett ställe där man kunde få bekanta sig med elefanter! Tyvärr har jag missat att ta med usb-kabeln, vilket gör att jag inte kan bjuda på så mycket bilder från denna tripp denna gång. Kan möjligtvis finnas på Jockes Facebook inom kort.

I skrivande stund sitter jag som varje kväll sist kvar uppe ute på altan-delen och låter själen få ro. Att få uppleva sommarkvällar i mitten av januari är något som jag också verkligen vill ta vara på. En och annan mygga får man så klart också slåss med men myggorna stör inte lika hårt vad jag märkt av som hemma under sköna sommartid. Det som skiljer sig lite med att vara här är att man också titt som tätt ser småödlor eller vad man nu kallar dem kuta förbi på väggarna.

Uppdatering från Thailand - del 2.

En födelsedag jag hade 2008 då jag fyllde 20 år hade jag "värmerekord" med hela tolv plusgrader. Denna gång slogs det rekordet med hästlängder! Nå väl. Även om man kanske inte ska räkna in planerade utlandsresor med 30+ i den statistiken är i alla fall min poäng den att jag nog inte kunnat få en så mycket bättre födelsedag som jag denna gång fick! Allt tack vare ett jobbuppdrag utöver det vanliga.

En fortsättning från vår tid här i Thailand utan att gnata och tjata om att vi solar, badar, springer runt på centrum, solar lite till och äter mat eller dricker alla möjliga drycker så blåsorna spricker, kan bli ganska svårt. Men goda ting är ibland värda att upprepas. Kortfattat från detta stycke skulle jag bara kunna skriva denna mening: I Thailand lagar man sinnessjukt god mat! Utöver den perfekt värmen som folk redan förstår vi har, så är maten bland det bästa jag ätit.

Eftersom jag jobbar här nere kan man ju kanske vara nyfiken på vad jag egentligen gör kring den punkten. Här kommer nu en liten beskrivning kring det hela.

Jag delar upp "kalaset" med Jockes föräldrar, så jag jobbar inte dygnet runt dessa 14 dagar vi ska vara här. Så under dagtid fram till kl 17.00 kan jag göra lite vad jag vill. Men jag är ändå med och hjälper Jocke med det lite svårare momenten om det skulle behövas. Där är förflyttningar den vanligaste biten, då vissa är klurigare än andra. Så för dem som redan hunnit tänka logiskt gör jag inget annorlunda här än det som görs under ett arbetspass på hemmaplan. Det som dock skiljer sig från hemmaplan är att Jocke har en "strandstol" med gigantiska gummihjul (bild kommer senare) som han sitter i då han ska ta sig ut för att bada lite. Från den har jag flyttat honom i och ur havet. Man kan dock inte gå ut på djupt vatten för då flyter den och nästan välter med vågorna. Ett litet minus här borta är då man ska ta sig fram när man är i det centrala delarna. Där får man samsas med en drös moppar och bilar som samtidigt vill ta sig fram. Deras trottoarer är höga och trånga fullt med massa annat, så där kan man inte gå alls. Även toaletterna är en konst att finna där man kan gå in även med rullstol.

Åter kring själva gårdagen då, som blev en riktigt fin födelsedag att fylla sina sköna 25 år på. Jag hade en fri dag fram till kl 22.00 och jag latade mig så mycket det bara gick samt åkte lite jetski på det! Senare under kvällen blev jag bjuden på käk och fick avsluta den (under svensk tid) med att se Leksand spöa VIK med 4-1! Succé och en aning oslagbart!

Gott med mat i Thailand!
Mvh fotograf Zabine samt Alva, Alicia, jag själv, Mia, Vivvi, Odden, Jörgen och Jocke!

Uppdatering från Thailand!

Har en känsla ni sett fram emot ett första blogginlägg nu när jag är här nere i Thailand och nu ska ni äntligen få ett! Trötthet och full fokus på hockeyn hemma har gjort att jag skjutit upp mitt skrivande fram tills nu.

Jag vill börja direkt med att hylla mitt älskade Leksands IF för derbysegern i globen igår kväll! Det var mycket känslor igår och att bara inte få vara där var en av dem. Att samtidigt få ha det varmt och skönt igen tack vare ett jobbuppdrag var en annan. Det gick i alla fall inte att sitta ner och säga att Thailand var mer het än vad globen var då om vi säger så! Hyllning nummer två skickar jag ut även här till syster Jenny och hennes familj som alla lät mig via Skype följa matchen på deras TV, då man inte har tillgång att se material som sänds i svensk TV utomlands. All god karma och lycka till er! Tack även till dig Tova som tog dig tid att ringa och kolla upp den frågan om utlandssändningar. Nu hoppas jag Leksand landat på jorden igen för mer stora matcher står för dörren inom bara ett par dagar. Hur jag följer dessa matcher här nere återstår att se. Mora - Leksand slutade alltså 0-5!

Åter då till fokus på Thailand. Resan ner gick bra, men var ett fint test för resnerver och tålamod. 9 timmar flyg plus 25 mil till i en taxibil, vilket blir bara det ca 3 timmar ytterligare innan man nåt fram. Utan den extra lilla service som vi haft tack vare att vi rest med Jocke hade tålamodet säkert rykt tidigare än vad den gjorde. Kortfattat fick vi alltså hjälp med allt kring Jocke. De gjorde alla förflyttningar och när vi landat körde en av killarna Jocke i rullstolen, hjälpte oss att hitta våra väskor (han bar dem till och med åt oss till en vagn och lastade på samtliga väskor). Killen hjälpte att leta på taxichauffören och stod och väntade med oss tills chauffören rullat fram taxin samt hjälpte även där med att få Jocke ombord. Vi har även en egen liten chaufför som kommer med taxin när vi vill dra någonstans. Allt assisterat av två tjejer som är husets "värdar" och som vi kan vända oss till om vi har några frågor.

Det är alltså grym service i Thailand. Vill man åka hit kan jag varmt rekommendera ifall ni åker med Thai air, att se till ni ha saker att göra på planet! Vi hade i och för sig nu bra plats på planet till närmsta storbildsskärm men det som visades på den var inget du klarar dig på i 9 timmar. Jag hade laptopen med och hann se en film på lite mer än två timmar innan batteriet var i botten. Jag hade även offline-lista på Spotify och en del mobilspel som tillsammans med filmen i alla fall brände av halva flygtiden utan problem.

Vad vi hunnit pysslat med här nere är inte så mycket ännu mer än att sola och bada och en kortare tripp till nå slags centrum nu under kvällen. Där fanns en fantastisk rolig gata, med tjejer som nästan slet in dig till närmsta pub om du inte höll dig till mitten av vägen. Syftet med det? Inte var det för att jag ser så förbannat snygg ut i alla fall, skulle jag tro.