Rekonstruktionen gick i hamn!

Det blev som många av oss hoppats på! Godkänd rekonstruktion och vi får kriga vidare med det vi fokuserat på under senaste tiden. Fantastiskt skönt och övriga Sverige är nu i uppror. Finns det aktier på hushållsrullar-industrin är det läge att slå till! Det kommer gå åt mycket av sådant för att lyckas torka deras tårar.

Leksands IF. Länge har vi vetat om att många har fokus på oss. Även individer som inte ens håller på Leksand, har lagt ner energi till att följa laget i vått och torrt. Det som nu spys ut över nätet är åsikter att vi särbehandlats. Att vi är bortskämda och borde skämmas. Kan säga det rakt av. Tänker fan i helvete inte be om ursäkt som Leksing över detta i alla fall eller ens ursäkta att vi får fortsätta jobba vidare nu. Malmö har gjort detta två (!) gånger redan. Vart såg ni en artikel om det senast med samma hysteri? Hitta den gärna åt mig och länka den rakt av här i kommentarsfältet. När Malmö gick igenom detta minns jag att jag inte kunna låta bli att faktiskt tycka synd om dem. Med handen på hjärtat trodde jag samtidigt inte en sekund Leksand var lika illa ute inom den kommande framtiden. Jag dömde inte ut laget Malmö för en sekund. Jag grät inte när de fick jobba vidare.

På följande blogg, http://barkskog.se/2013/02/leksand/ finner ni ännu mer hur det också gått till- samt ser ut i andra klubbar som Södertälje, Modo, Oskarshamn, Timrå, Frölunda, Tingsryd, Örebro och Karlskoga.
Vart har ni hittat artiklar med samma hysteri? Sett nåt? Nej tänkte väl det.

Låt mig också citera Andreas Lundgren (en som jag har relativt tät hockey-kontakt med). Det han skrev på aftonbladets kommentasfält var alltså följande:
"Känner att jag vill rikta ett tack till Djurgårdens IF som dels gick med på ackordet på 25 procent men även för några år sen var med och bidrog till att reglerna angående elitlicensen ändrades. Tack Djurgården som gett oss i Leksand en chans att ordna upp det här istället för att bli nedflyttade."

Kortfattat. Bland annat så har då DIF-fansen lite att forska i där om vi säger så.

Den senaste "alla hjärtans dag" jag kommer ihåg än idag var den då jag för första gången var riktigt, riktigt kär. Jag var 15 år och hade utan tvekan kommunens finaste tjej! Så här blankt 10 år senare kommer en "alla hjärtans dag" ännu en gång för alltid bli ihågkommen. Dessa för alltid ihågkommen som en fin tid i ens kärleksliv av den ena, som en fin del för min kärlek till det sportsliga och Leksand i den andra.

Nutidens fokus och en återblick.

Vi närmar oss hostande och med snoriga näsor alla hjärtans dag. Varför jag av alla gånger lyser fram den dagen här har inte med att ett singelliv fått sig en ändring eller liknande. Kärlek är ändå temat på sett och vis. För det hela handlar ju om Leksands IF. Dagen då vi ska få reda på om vi kommer fortsätta kriga i den sits vi nu är i. Har inte så mycket att säga kring det mer än att jag naturligtvis vill minnas en annars överskattad dag som en av det bästa på länge.

Sedan hemkomsten från Thailand har vardagslunken haft samma rasande tempo. Inte heller dröjde det länge innan man drog iväg på resande fot igen med många, många timmars bilfärd denna gång. Jag och mr Don dundrade upp till Örnsköldsvik förra helgen och träffade på Nathalie, (en nära tjejkompis till Don från hemtrakterna) sedan hennes vän som Don lindat in sig till lite, därav syftet med resan dit. Vi hann även träffa ytterligare en rolig typ men som vi dock såg lite mindre utav. Kortfattat var dessa tjejer i kategorin - roligt folk man gärna träffar igen inom en snar framtid! Resan upp tog ca 7 timmar att köra dit med tre stopp, med pisspaus, köpstopp vid bolaget och senare donken.

Denna helg som passerat har dock inget "jättehäftigt" med sig som är värt att nämna här. Varför skriva ner sitt liv i detalj när man kan följa det så pass bra på Facebook.

Givetvis var jag tvungen att titta in i Fjällräven arena när vi kom fram! En mycket fin arena, även det kort sagt.