Over and out 2016!

Ett fullspäckat år jag sällan beskådat. Ett år med en uppsjö av blandade känslor som gett en puls som sällan vart under det som anses normalt. Lite mer än ett år i Norrköping har inte bara tagit mig ett år närmare målet i min utbildning. Jag har även fått sett saker från ett annat perspektiv och ibland chockats över vad jag fått bevittna. Sällan har jag beskådat människans sett att vara som detta år. "Du ska sällan tro att du sett allt", är ju ett fantastiskt citat för att beskriva detta. Det har dessutom vart rekord av födelsedagar med jämna siffror. Denna gång skrivs de händelser jag för evigt kommer bära med mig från året 2016 - under olika små rubriker.

Lägenhet i bästa tänkbara läge
En nyhet i slutet av fjolåret skulle vara startskottet för det nya. Av de få gånger det är läge att ha tur så var det sanslöst underbart att få ha det vid denna tidpunkt. Jag fick i slutet av januari flytta in här i Norrköping i en egen etta med kokvrå och balkong, med 5 minuters promenad från centrum. Allt tack vare att nära och kära från hemorten hjälpt mig med detta. Guld och gröna skogar till er! Ett stort tack ännu en gång att sådana som er finns!

Sandra

Du skulle ju bara vara en av många, en i mängden av alla människor som kommit och gått för mig. Vi hade setts förr på min VFU-plats, sedan en enda gång under en utekväll då jag inte ens till en början kände igen dig. För visst var du lite sötare den kvällen än då jag såg dig första gången i din mössa du sprang runt med när du jobbade. När jag gjorde ett försök att fortsätta hålla kontakten med dig och ditt sällskap dagen efter, konstaterade jag att du inte gick att få tag på mer. Du var inte lika mycket Facebook-nörd som jag är. Från de övriga blev det snabbt kalla handen till en fortsättning att ses igen och jag viftade bort det hela i tron vi aldrig mer skulle ses. Sedan flyttade jag och den fantastiska appen Badoo talade om att du och jag bor väldigt nära varann. Det var du som skrev först och jag kan inte påstå att det osade hett i luften när vi skrev med varandra. Badoo är skit, tänkte jag. Här gör man aldrig succé och samma visa ännu en gång. Innan jag var på väg att lämna dig ännu en gång till en i mängden av alla som kommit och gått, skrev jag en sista "hint" i stil med: "Kul att surra lite. Vill du snacka mer kan vi alltid ses någon gång. Men om det sker lämnar jag över till dig." Vi sågs efter det och aldrig trodde jag du skulle vara en sådan intressant och fantastik filur som du är. Jag känner verkligen att vi finns där för varandra i alla lägen, precis som det ska vara. Och jag lovar dig, jag kommer aldrig ta sådant för givet.

Leksand reste sig från de döda - och vann!
Det var på väg mot vår. En av det bästa stunder på året och datumet var 1 april. Ett upplägg med Leksands avgörande match borta mot Modo som uppladdning innan Freddy Kalas skulle stå för finalen mot småtimmarna. Jag minns känslan som om det vore igår och gåshuden når inga gränser när jag blundar en stund för att minnas tillbaka till denna dag. Jag sa till Sandra att vi kan köpa med en liten champagne till förfesten, utifall det jag inte vågade tro på skulle hända - att Leksand faktiskt vinner. Den här kommer jag aldrig få öppna ikväll, tänkte jag. Jag var inställd på det värsta och hade mentalt ställt in mig på att inte deppa om det blev en förlust. Förfesten jag befann mig på var ute i Hageby här i Norrköping och matchen rullade utan ljud i bakgrunden. Stämningen är lite på mys-nivå och samtliga verkade ha det trevligt. Jag satt själv och tittade på matchen och gjorde inte mycket väsen av mig. Jag satt där, nästan som ett litet väluppfostrat barn på släktmiddag och kände att jag inte ville störa någon. Vid 3-1 till Modo var jag mer mentalt med på förfesten än djupt uppslukad av händelserna som utspelade sig på TV-matchen. SÅ! Jävlar, där satt den! Leksand reducera. Folk ryckte till, men inga drinkar hamnade i knät. Jag fick med mig två herrar som tyckte detta också börja bli spännande. När Leksand kvitterade nådde jublet från mig inga gränser. Jag hann inte notera om folket på förfesten blev halvt ihjälskrämda eller ej. Enda som fanns i huvudet på mig var ett enda sus som försökte koppla tillbaka verkligheten som försökte att förstå vad som hänt. När allt för tillfället lugnat ner sig var väntan på sudden längre än julafton som liten. Sedan sker miraklet. 05:52 in i sudden händer det. Hörde inte folk mig i Hageby vid 3-3, så hörde de mig definitivt nu. En av mina lyckligaste stunder i sportens värld var ett faktum. Video-klippet från TV-sändningen får stå för resten. Underbara, älskade Leksands IF!

40-års-kalas i sköna maj
Fest skulle det även bli en bit in på maj. Äldsta syster Jenny fyllde vuxen och hade ordnat en mysig idyll i sin trädgård och hade en trevlig uppslutning. Jag vill minnas att jag för ovanlighetens skull tyckte det var kallt den dagen. Men den sköna stämningen som fanns där höll mig kvar ute. Det var bra energi i luften och jag vill också minnas när jag satt där smått huttrandes att åter igen fastna i tankarna hur fort tiden går. Det fanns deltagare på festen som bara för några år sedan fått visa leg för en Redbull på Ica. Sedan slog jag fast att det är varken jag eller min syster som är gamla numera. Det är de stackarna som börjar växa ikapp! Bra fest var det, från start till mål.

Ett läsår i hamn - idrott och hälsa får sig en känga
Jag är riktigt nöjd med mitt första läsår här i Norrköping. I skrivande stund är det dessutom så gott som halvlek av utbildningen. Tiden går fort, som så klassiskt nämnt många gånger förr. Jag har i dagsläget i princip hunnit nöta klart kursen Idrott och hälsa 1 och jag har inte riktigt blivit inspirerad av att undervisa i ämnet framöver. Klassen och lärarna är fantastiska, så inget ont finns att belysa där. Att barnen ska träna så mycket motorik det bara går i all ära. Men att det i princip är ren och skär tabu att låta barnen tävla får mig att känna avsmak för ämnet i stort. Ja, jag vet, jag är ju själv sportnörd, givetvis tycker jag att tävling är bland det bästa som finns i ämnet. Givetvis är idrott och hälsa bredare än så. Men varför denna trötta inställning att skydda barnen från allt som inte är solsken och gröna ängar? Jag vill minnas hur Nils Arne Eggen, efter Norges praktfiasko under sommarens OS i Rio, belyste just detta ämne.

Det har smugit sig in en idrottspedagogisk missuppfattning om att idrottsarenan bara ska vara en social samlingsplats. Du får inte bli bra för tidigt – för då skapar du bara förlorare. Det är bara nonsens. Vi måste acceptera att alla inte kan bli lika bra. Det måste man helt enkelt lära sig. Vi har haft det så bra i det här landet sedan oljan kom att man tror att det är en rättighet att bli lika bra som de bästa. Då är något allvarligt fel. Det är en hopplös tankegång, säger Eggen. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2016/article23385646.ab

Detta fenomen skulle garanterat kunna nå Sverige med. Jag anser själv att det är nyttigt att stöta på konkurrens för att sedan kunna hantera den senare i verkliga livet som vuxen. Och finns det konkurrens någonstans så är det i idrottshallarna. Tävlandet ska inte dominera ämnet, men den ska heller inte raderas helt ifrån det. Amen.

Kostar det, så smakar det?
Denna sommar smakade det inte så bra som det kostade. Fotbolls-EM blev som sagt ingen hit sportsligt för vårt kära Sverige. Landet Frankrike imponerade inte så stort heller för den delen men, resan i stort var en mäktig sådan. Att flänga runt som vi gjorde från norr till söder är det få som får göra och som jag är tacksam över att ha fått uppleva. Jag älskar verkligen uppslutningen Sverige har år efter år! Ännu en stor sport-resa har bockats av och fler kommer det garanterat bli om jag får chansen.

30-årsfest blev till ett "överrasknings-bröllop"
Det slog ner som en bomb likt när Leksand gick upp i SHL våras. Inte den att du i år fyllde 30 år, utan även den dagen din fest skulle äga rum, smög du och Linda iväg och gifte sig! Den såg i alla fall inte jag komma. Vilket fantastiskt år ni fått uppleva. Nyblivna föräldrar till Izabella, bröllop och nyligen även en flytt till Köping för att fortsätta skriva nya kapitel i era liv. Ta verkligen hand om varandra nu. Jag hoppas ni står lika tryggt vid varandra även de dagar de blåser som hårdast omkring er.

30-år ung
Jag skryter gärna om att jag ser ung ut för min ålder. Men det finns filurer i släkten som jag inte slår. Världens yngsta 30-åring finner vi här (till höger i bild) i bästa form och vilken bra fest du bjöd på. Eftersom även du fyllde 30 år detta år så får du också en egen kategori i denna krönika. Vi må inte umgås flitigt med varandra, men varje gång vi får tillfällen att göra det är allt sig likt. Det är samma Mikaela som alltid. Finns det någon som är lika nostalgisk av sig som jag kan vara, så är det du och finns det bra tillfällen att vara det på, så är det ju på en 30-årsfest! Det ges tid att minnas allt kul som varit och lova att morgondagen inte ska ändra på det. "I don't know how to act my age. I've never been this old before". Det är ett citat som även passar dig!

Signe gav ljus i höstmörkret
Lillsyrran och Daniel får stoltsera i höstmörkret med guldklimp nummer tre och jag säger välkommen till världen, bästa fina Signe. Något hockey-intresse kanske du inte kommer finna i ditt liv, men din födsel kommer en hockey-nörd och Leksing till morbror för alltid förknippa den med en tung seger mot självaste Brynäs. Jag har aldrig gillat hösten men du tittade ut en dag som denna och gjorde dagen ännu mer ljus. Segern blev på något vis din. Din födelsedag är en seger-dag och det betyder väldigt mycket för mig och jag hoppas att varje födelsedag du får, ska bli den samma. En seger för Signe och född till en vinnare!

Till sist
Det finns en önskan från mig till min kära mor att fortsätta tro på framtiden. Du fyllde också en jämn siffra detta år för inte alls många dagar sedan och du om någon har haft åldersnoja halva mitt liv. Men glöm aldrig att du kommer aldrig bli för gammal för att till slut finna tiden att vilja nå det som är bra igen. Vinnarskallar viker sig aldrig.

Jag har sett nya starter hos många i min närhet detta år. Det har handlat om flytt till nya bostäder eller som nämnt ovan, förökning i familjen eller där något tagit slut som gett en ny start med något annat. Jag har känt att det är precis det som vart välbehövligt för dessa individer och jag har känt glädje för er skull. Jag vill också lägga fram att jag upplevt att folk i min närhet haft beteenden jag inte trodde fanns. Emellanåt har jag fasat över hur otroligt dåligt och lågt beteenden människor haft detta år. Det har både vart personligt och allmänt hur folk beter sig mot andra. Det var många år sen sist jag faktiskt var i sådan chock. Långsint eller ej? Nej, jag sörjer inget idag, trots allt. Men vill ändå avsluta med att säga: Kamma till er! Låt inte nästa år bekräfta att det jag sett tillhör eran standard.

Over and out och gott nytt år 2017!

Med all vänlig hälsning, Andreas.

Frankrike - ett land för sig med många intryck

"En resa jag sent ska glömma". Det må vara en klassisk fras alla en gång säkert använts sig utav och det är en fras som jag vill inleda detta inlägg med. Att flänga runt i Frankrike har kostat pengar, vart sevärt och bekräftat fördomar. Sedan har det visat sig återigen under detta EM att läktarkultur är något vi svenskar åtminstone kan och som vi samtidigt är världsbäst på fortfarande. Klart underhållande att få stå och hoppa ett tåg i gungning under färden mot arenan med ett gäng Irländare bland annat.

I Frankrike kan de inte engelska i nå bredare former. Det visste alla redan. I början var jag dock lite fascinerad över att en viss mängd ändå kunde svara på engelska. Dock var dessa folk som jobbade i receptioner och restauranger. Även en liten klick av de taxi-chaufförer samt tåg-personal vi stött på gick det att prata engelska med. Summeringen av detta är att när det går att tjäna pengar för dem, då flyter engelskan på. Annars är det en oerhört kass och nonchalant jargong som dominerar där nere. Ytterst få som drar på smilbanden och vill godhjärtat hjälpa en på ett så ärligt sätt som möjligt. Tågresan hem tog priset när de tog betalt 50 euro/skallen (ord.pris 6 euro) eftersom vi "inte hade sökt upp personalen på tåget" när vi missat göra förköp. Då hade vi innan vi klivit på tåget frågat personal som "visslar iväg tågen" om det är okej att betala resan inne i tåget. Ett kort enkelt "ja" klämde de ur sig och inget mer. Reglerna säger att du måste söka upp personalen själv, inte vänta in konduktören när du är på plats i tåget. Att vi redan sökt upp dem på perrongen var alltså inget som var giltigt enligt dem.

Även om majoriteten av folket vi sprang på (av att tolka) inte är så förtjusta av turismen så går det inte att neka till att de har det sanslöst vackert i deras sydligaste delar av landet. Det var verkligen ett klockrent gäng jag fått resa med och oavsett hur miljön ibland kan vara runt om så är det fortfarande ens sällskap som gör den största delen av resan. Det skulle ta alldeles för lång tid att berätta allt annat vi gjort mer detaljerat här och er läslust skulle förmodligen dö ut halvvägs. Därför har jag istället listat upp de mesta som jag kan komma på. Mellan matcherna gjorde en del av skaran eller samtliga av oss detta:

• Inhandlade 26 plattor öl (26-pack 225 ml)
• Två av herrarna intervjuades av sky-sports från Irland
• Var tillsammans med andra svenska- och Irländska fans vid Eiffeltornet och drack upp utbudet av all öl (jag var inte med)
• Rekat på stan
• Promenerat uppskattningsvis snitt 1 mil om dagen enligt app i en av herrarnas mobil
• Hängt i Camp Swedens festivalområde och kikat andra matcher
• Käkat ryggbiff x antal ggr för totalt ca 900 kr (åtminstone jag själv)
• Erfarit att senap är något de i Frankrike gillar
• Hängt i poolen
• Hängt på stranden
• Lirat beach-volleyboll i glödhet sand
• Skaffat årets sol-bränna (min flagnar just nu bort i skrivande stund)
• Lirat öl-spel och beer-pong x antal ggr (två plattor blev ändå över varav en/två dumpades efter vägen på väg till ett tåg)
• Besökt nattklubbar och barer (jag nattklubbade inte, anledning rädsla för evig avbetalningsplan at Mastercard)
• Kortfattat i det stora hela fått se en liten bit av Frankrike från norr till söder

Tackar så mycket för denna resa och tack ännu en gång till Marcus som vart hjärnan bakom detta. Blir det liknande resor framöver kommer jag ha svårt för att tacka nej. Ett återbesök till Frankrike utanför temat fotbolls-turneringar blir det i alla fall inte för min del. 

Innan flyget skulle ta oss hem. Det blev en del selfies från Rasmus sida denna resa och här har jag och Larsson turen att få vara med. 16 dagar från underbara Sverige har gett bilden ännu en gång hur bra vi egentligen har det här hemma. 

Sveriges utgång ur EM gav ändrade planer

I bedrövligheternas tecken åkte Sverige ut ur EM med ett facit som fick mig att minnas matte B-lektionerna under skoltiden. Poängen man skrapade ihop var inte ens i närheten till godkänt. Jag sa för mig själv innan detta att Sverige skulle få med sig blott ett kryss i denna grupp. Varför tippade jag inte på det? Då hade det aldrig slagit in. Då hade lätt Sverige vunnit gruppen.

En tröst idag efter eländet var vädret och att hela Camp Sweden packade ihop sitt och drog hem. Även några herrar i sällskapet gjorde samma sak. Detta innebar för resten av våran lilla liga som valt att stanna en natt till, att vi hade en sportmössa till chans att få välja solstolar och slippa trängas i poolen. Och där hängde många av oss länge. Alldeles för länge. Jag har gått och trott att den fjantiga solbränna till grund jag samlat på mig skulle räcka att fuska med solskyddet och har därmed lackerat baksida lår och rygg med gallant matchande färg likt mina röda badbrallor. AJ SOM *** vad det svider.

Lugn och ro vid poolen och solbränna blev det dock inte för Rasmus idag som krigat länge nu med sina inflamerade bihålor och 39 graders feber. Jag följde med honom på en promenad på totalt 4 km tur- och retur till en fransk doktor utan tänder. Där fick han mediciner utskrivna som bland annat är borttaget från Sverige eftersom bland annat bieffekterna vart för många och klassas som mycket starka. Detta var något som hans mor tagit reda på. Stabilt.

I morgon åker vi bort från denna riviera i Agay, som alltså ligger dryga 7 mil från Nice. Från början trodde jag detta ställe låg just i- eller i närheten av Nice, men så var alltså inte fallet. Vi har nu beslutat att skippa husbilarna i Paris och bokat ett annat boende istället i Cannes. Inte allt för långt bort - betydligt bättre väder. Detta innebär också sen att vi istället flyger hem ifrån just Nice, istället för ifrån Paris. Det är samma resdag hem som det först var tänkt, men denna gång med en annan ankomst hem.

Blir en spännande natt detta eftersom boendet saknar AC.

Eftersom appen jag skriver ifrån i denna blogg har fruktansvärt usel möjlighet att redigera bilderna kan jag inte lägga en text under bilderna som jag är van vid. Istället får ni en liten notis här, där ni kan se grupp-bilden på samtliga i ligan som SVT-Västmanland tagit del utav, samt en skön bild på arenan som jag tagit innan avspark. Detta är vad jag har att bjuda på här denna gång. Ses och höres!

Mvh solbrännan 2.0.

Lång bussresa och sur förlust

I skrivande stund är klockan 06.23. Sitter just nu på bussen som ska ta oss till Toulouse och matchen mot Italien. Bussresan förväntas ta 7-8 timmar. Vi startade runt 05.20. När detta sedan ska publiceras är vi tillbaka igen och vi har förmodligen passerat midnatt. På bussen sover de flesta och jag är som ni säkert förstår knappast en av dem. Sova i bilar, bussar, flygplan och tåg med mera fungerar absolut inte för min del. Nu får kladdande här offline, mobilspel, ljudbok och Spotify stå för underhållningen.

Sedan vi kommit fram till Rivieran har vi haft bedrövligt tråkigt väder. Ingen sol alls och en del regn. Dock har det vart varmt i luften tack och lov. Inte nog med att stället är knökfullt med svenskar. Varför även inte ha med oss vädret vi är vana med hemma när vi ändå håller på? Mer svenskt kan det inte bli tror jag. Men idag väntas 28+ och inte ett moln på himlen. Då sitter vi på en buss mer än halva dagen istället. Inte synkat någonstans men många dagar finns kvar att få jobba bort bondbrännor och vita ryggar på mellan fotbollsmatcherna.

***

Paus på 40 min. Klockan är nu 09.51 och vi har stått stilla i ca 30 minuter av denna rast. Jag är sömnig, som väldigt många andra. 18 mil kvar har vi på oss att rycka upp oss så det inte blir lika sömnigt på läktaren sen.

Motorvägen som vi rullat på mestadels av tiden har en Silja-lainen-känsla. Det guppar och har sig och har knappast en vaggande effekt. Av vad jag förstått är det ett 20-tal bussar som är på väg. Vi är först av dem!

***

Nej, detta sög ju. 25 mil kvar hem och klockan är 22.24. Det är tufft ibland att vara supporter. Att Italien vinner med 1-0 är väl inget världen höjer ögonbrynen åt. Men Sverige var bra. Därav det tagit x antal timmar att grina färdigt på denna buss över matchens resultat. Resans innehåll hem hittils har vart mestadels att sitta och tomstirrat ut på Frankrikes landskap och studsat upp och ner med frillan touchandes i taket. Hur kan de ha 130 km/h på denna skitväg för personbilar? Förmiddagens aktiviteter har också ingått något även nu. Jag har spelat, lyssnat på ljudbok med mera medan Rasmus har sovit princip.

Före matchen dök jag och Rasmus in på första bästa restaurang vi hittade. Jag frågade om de hade pasta och fick svaret "nej vi serverar fransk mat här".. och erbjuder lax på menyn. Fransk mat, right?

Har facinerats över att de ändå kan surra lite engelska här nere vart vi än vart i detta land. Vissa envisas ändå med att svara på franska när man exempelvis frågar efter priser på engelska. Då känner jag ibland för att dra ett svar på svenska åt dem likt "ni borde börja servera bättre baugetter som inte sågar sönder gommen på en i det här landet".

Nej, nu orkar jag inte skriva mer. I morgon får jag äntligen sova ut igen. På återseende och over and out för den här gången.

Kaos igen på flygplatsen - entrade planet med fem minuter kvar

Resan ner till Nice blev en kopia av resan från Arlanda ner till Paris. Har aldrig vart med om maken till jämförelse. Inte nog med att vårat flyg flyttades från 13-tiden till kl 17:10. Vi fick också veta att det inte väntade några tåg när vi skulle komma fram. Anledning? De sköningarna strejkar de med. 7 mil i taxi väntade och det hamnade i kategorin oförutsägbara utgifter a la 50 euro per skalle plus 35 euro till för att checka in våra väskor på flygplatsen. Det kunde de inte bjuda på, trots förseningarna vi drabbats av.

Vi tar detta igen från början. Första ligan, dvs jag, Rasmus, Larsson och Marcus fick en "tidig" ombokning, dvs kl 17.10. Resterande sju herrar fick tiden runt 19.30. Vi flög från flygplatsen Orley och när vi ska fixa våra boarding cards får vi veta att planet är överbokat. Endast Marcus kan kliva på får vi sedan veta. Vi andra glada själar får gå till en klassisk söt liten disk igen och får veta vi ska få kompensation och en annan tid att flyga. Men de bad oss först vänta tio minuter. Med blott fem minuter kvar av boarding-tiden får vi veta att vi får kliva på ändå. Sanslöst underbart och samtidigt helt makalöst.

Senare i Nice möter vi upp ytterligare en herre, som väntat på oss på flygplatsen i ca fem timmar. Han fördrev sin tid med att ligga och sola och dricka öl i baren. Lite lugnare tempo där kan man säga. Nå väl. Vi är framme nu och i morgon ska jag bara ta det lugnt och inte gå nå extra meter i onödan mer än mellan poolen och solstolen på en uppskattat tid på minst 9 timmar. Finns fler som känner likadant. Mr Rasmus exempelvis. Det behövs och vi är så värda det efter detta res-kaos. Avslutar med att säga att det är fantastiskt fint här, alla kategorier!

Det blev en spännande resa från start.

Vi är i full gång nere i Paris. Resan ner gick som planerat men den var inte fri från nerv, stress och för min egen del även fri från pirr och nervositet i magen. Jag har så sjukt kassa resnerver. Varför då inte få dem satta på prov igen när resan startade med att min och Rasmus flygbokning inte gick att få fram när vi skulle checka in vid nå dryg touch-skärm. Vi hänvisdaes till en info-disk med några andra med liknande problem. Skönt vi inte är ensamma tänkt jag men eftersom vi anslutit blott 1.5 timme före avgåg smög stressen sig på när vi hade cirka tiotalet människor före oss och kön vid den disken STOD I PRINCIP STILL.

Med 40 min kvar till avgång kommer vi fram och tjejen bakom disken står och stirrar undrande på sin skärm. Tyckte jag i alla fall.
- Finns inte bokningen alls där eller!?
Jo då, den fanns. Men inte vart vi ska sitta...

Suck.....

Tjejen skriver äntligen ut nå slags boarding cards men platserna skulle lösas vid gaten. Vi får förtur så vi kan gå före i den redan långa kön som väntade. När vi ska passera säger herren som scanade dem, "ni är på fel flygplats".

Eh, vänta va!?

- Ni är på fel flygplats. Ni får tyvärr gå tillbaka till disken där borta och be dem göra om så det inte står ni redan är i Amsterdam...

Full fart tillbaka. Klockan går.

Det är stressigt för dem på Arlanda och allt är lite rörigt nu får jag förklarat på grund av strejken. Men en plats på planet är vi lovade. Vi får rätt kort denna gång och kan passera till gaten. Samma förtur denna gång - vi får gå före alla andra. Men först skulle platserna i planet lösas. Det slutar med att alla vi fått gått före redan gått om oss igen och fått kliva på planet. Med TVÅ MINUTER kvar innan de stänger butiken för avfärd kliver jag och Rasmus på planet, sist in av alla. Äntligen fick vi sätta oss till ro. Ja, lugn och ro i en kvart kanske tills planet ska upp i luften och sätta igång nästa procedur av magsår för min del. Min söta lilla flygrädsla. Kaos. Men det ordnade sig, som det bör och brukar göra.

Jag är oerhört glad jag slapp åka buss från Amsterdam senare. Det gav mycket värdefull tid att vila på hotellet när vi kom fram, för jag var totalt genomslut. Resan gick i alla fall bra och som ovan nämnt också enligt planerna. I skrivande stund snarkas det friskt i rummet från herr Larsson. Rasmus har däckat med hörlurar och paddan i ena handen och jag har en ny utmaning att möta. Försöka sova till ljud som tar mig tillbaka till nattpassen med Jocke det vill säga.

I morgon kör vi! Sverige - Irland kl 18. Fick förresten veta att svenskarna och irländarna drack upp hela öl-sortimentet borta vid fans-zonen de har vid Eifeltornet. Var väl knappt ens 1.5 gånger pengarna på att det skulle inträffa. När två glada alkohol-kulturer möts.

EM i Frankrike - Här kommer en liten hint av det som komma skall!

Bloggen får nytt liv igen. Denna gång med all anledning till att ännu en resa till fotbolls-EM står på agendan. Här kommer ni kunna följa resan, för det mest från mina ögon och från mitt eget tyckande och tänkande. Det kommer handla om allt från resans gång, vad vi i ressällskapet har för oss, till möjligtvis även en liten hint om hur matcherna var. De mer djupa analyserna och övrigt matchsnack tar TV och annan media hand om.

Jag har inte en aning dock hur pass mycket wifi jag kommer ha tillgång till. Detta kommer avgöra hur mycket jag har turen att kunna dela med mig av allt i så aktuell tid som möjligt.

I dagsläget stör flygstrejk våra planer för resan något med Air France. Vi är garderade med buss från Amsterdam om strejken är ett faktum. Restiden kommer då att landa på 9 timmar efter vi först landat i Amsterdam med KLM, istället för 1 timme och 15 min som nästa flyg med Air France alltså kommer att ta.

I skrivande stund har jag fått veta att eventuellt SVT kommer göra en del intervjuer och följa denna resa. Detta ska även gå att följa på SVT-play. Av att tolka är detta något som alltså SVT-Västmanland vill göra men att det inte alls är spikat om det blir av eller ej.

Så här kommer min samt även en del av de andra herrarnas resa att se ut:

# Söndag 12/6:

Flyg till Amsterdam via Arlanda, sen flyg vidare till Paris eller ev. buss till Paris från Amsterdam.

I princip alla i ressällskapet möts upp på Paris CDG flygplats. Övriga träffar vi på hotellet.

# Måndag 13/6

Match Sverige-Irland i Paris.

# Tisdag 14/6

Kl 13.55 flyger vi till Nice via Orly flygplats.

Kl 15.20 landar vi i Nice.

Kl 16.34 tar vi tåg från flygplatsen till Camp Riviera!

# Fredag 17/6

Kl 05.00 åker vi buss till Toulousse för att se Sverige-Italien som startar 15.00. Bussen hem avgår kl 18.00.

# Onsdag 22/6

Vi åker till Nice med buss kl 13.00 för att se Sverige-Belgien.
Bussen hem avgår kl 24.00.

# Fredag 24/6

Midsommar. (Inga planer ännu vad som händer då).

# Lördag 25/6

Vi lämnar Camp Riviera och tar tåget kl 8.00 till Nice flygplats.
Flyget till Paris avgår 11.25 och är framme 12.50.

Vi hämtar sedan upp husbilen och åker mot okänd destination.

# Tisdag 28/6

Vi åker och lämnar tillbaka husbilen innan vi åker hem kl 20.05, vi landar på Arlanda 22.35

Allt detta är planerat och klart av ingen mindre än Marcus Lindqvist. Vilken hjälte!

Nu kör vi!

Det fanns tid över att skriva om detta.

Det händer det med. Klockan 22.31 en fredagskväll kan man fördriva tiden med att skriva några rader här igen. Det hjälper en del mot rastlösheten. Har roat mig ikväll med att spela bort en hundring på AIK - VIK och letat efter ny bra musik som i vanlig ordning är för jävla svår att hitta. Det släpps så mycket skit i musikens värld så man blir alldeles rolös. Men men. Har ändå inte tänkt skriva om det ämnet denna gång.

Jag lutar mig tillbaka i datastolen då och då i skrivande stund och njuter av tanken hur min tillvaro är just nu. Bäst av allt är att jag har ett eget boende igen efter att ha bott en tid i det där studentboendet som körde tema: istiden-a-la-långt-före-Jesu födelse-standard. Lite bortskämd och kräsen känsla, jag vet. Men jag hade blivit knäpp om jag bott där en längre tid utan tvekan.

Över då till huvudämnet i detta inlägg. Det är en ganska så intressant kurs vi läser just nu. Vi ska granska lite spel ungarna kör på sina paddor med mera samt också titta mer på fritids roll ännu en gång. En punkt i det sistnämnda finns ett område vi dykt ner i som handlar om mellanrum och mellantid. Ett läge ett barn eller vem som helst egentligen behöver ta vara på. Ett läge där du själv faktiskt styr din fria tid enbart åt dig själv, utan att någon annan lagt upp den åt dig. "Egentid" med andra ord som de flesta säkert sprungit på x antal gånger. En del barn väljer att spela på sin fria tid. Av havet spel som finns att välja mellan, vill man nu hitta en slags kontroll på vad barnen ska spela och vips är politiken igång om vart spelen tar våra barn. Skolan ska vara demokratisk men samtidigt vill man styra in barnen i en moral samhället tycker är bra. När barn ska bli fria kritiska tänkande individer med våran pedagogik kommer barnen ändå bli uppläxade senare när de väljer en sida som en annan inte tycker passar in. Ska bli ruskigt intressant om 10-20 år att se hur allt ser ut när vi redan idag märker hur det går för "fria kritiskt tänkande individer" när de yttrar sig. Ett barn som söker sig undan för att under sin fria tid få spela lite, kommer ändå inte ha sin fria tid, för vi vuxna kommer ändå vara där och styra den. Med sin moraliska syn, med sitt kontrollbehov och med sin önskan barnet får en politisk syn som redan är bestämt från övre makt som anses "okej". Så av att tolka det som anses korrekt kan ett barn som vill vara i fred söka sig undan bara den inte i sin tid kan få för sig att fiska upp världsbilder som anses skeva enligt samhället. Och när den väl kanske hittar ett sådant tillfälle som är fri från sådant, då ska man samtidigt granska situationen så det inte handlar om att barnet hamnat i någon slags form av utanförskap eftersom en sådan situation bryter mot normen.

Det är detta som gör jobbet så intressant. Hur mycket kommer lärare och föräldrar våga släppa sina barn i deras väg de ska gå för att upptäcka världen. Lagar och regler är ju givetvis något vi alla uppfostras till att följa. Men när det kommer till åsikter och politik? Är det en senare i livet 18-årings helt egna åsikter eller är det redan vuxnas redan inpräntade åsikter som avgör hur den kommer rösta?

Ska vi värna om mer fritid men acceptera att barnet kommer använda den till att spela spel vi har åsikter om inte är vettiga?

Ett underbart spel jag älskade som liten. Ett spel som ligger till grund över mina åsikter idag till vad man bör göra med folk som kör som idioter?