Satt nyligen och läste igenom förra årets lilla "krönika" som glatt sammanfattade det gångna året. Nu är det alltså dags igen. Vem kunde ana att detta år skulle se ut som det gjort. Innan jag går in mer i djupet vill jag först bara säga kort att den vart klart och tydligt rätt "omtumlande".
Vi fick stå ut med århundrades vinter och inte ser det ut att vara något annorlunda nu. När den äntligen smälte bort tog den visst inte bara med sig snön. Att våren skulle stå för mer hopp och förtvivlan än jag någonsin upplevt tidigare var ju allt annat än något man förväntat sig. Förutom upplevelsen och tanken som slagit en många gånger efteråt, att vi var så förbannat nära i hockeyn, var min fokus helt plötsligt på annat.
Sommaren kom till slut och inget var som det en gång varit. Att jag tog ett nytt kliv i livet med att flytta till lite större var ju bara en liten bit av det hela. Känns som jag fortfarande är kvar där, under varma underbara sommarhalvåret. För hur kan tiden gå så fort som den nu gjort? Allt känns klassiskt sagt "som om det vore igår"...
Det hände också mycket under "förhållande delen" runt omkring en, där kära syster och Daniel fick en liten tjej vid namnet Tove! Nu väntar de ytterligare på en liten en som ska vara beräknad till sommaren. Mickis och Sebbe gifte sig också på det. Dessa glada par får dela på "årets knall" denna årgång 2010!
För Jocke går det sakta, sakta fram. Men visst ser man allt att det tar sig. Jocke har så pass bra balans nu att han kan stå upp själv utan stöd. Det krävs dock mycket energi och skor måste vara på. Minnet är klockrent, nästan som det var före olyckan, när roliga saker är på G. Men notera och minnas det "tråkiga" glömmer han helt ärligt på tre röda sekunder. Allt detta sker från dag till dag. Det är sällan allt går som i en rak linje uppåt när man återhämtar sig så här. Nästan likt ett linjediagram på börsen, som jag brukar säga till honom då och då. Jockes framgång år 2011 kanske kan bli ett par steg utan stöd? Ser fram emot ännu ett år att få se han tar sig tillbaka!
Årets "plattfall" då. Från galen vild lycka till sjuk tung sorg på bara en vecka, går denna utmärkelse ännu en gång till årets kvalserie med kära Leksands IF. Men vi reser oss ännu en gång och laddar om. Hoppas det ändå till slut kan bli årets knall av det här!
Livet är sig ändå rätt likt inom mig, trots en del nytt och spännande och ett och annat galet detta år haft med sig. Så även nu hoppas jag nästa år kan ha allt gott man kan önska med sig. För till våren ska jag bland annat söka till räddningsverket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar