Det är sommar mina vänner. Då borde livet i det stora hela vara som man alltid önskar? Det ska grillas, bada tills läpparna blir blå, bli solbränd, sitta ute med roligt folk på sommarkvällen och annat skoj som hör där till. Vad många kanske inte vet eller tänker på är att sommaren och dess förväntningar också ger folk ångest och kanske mer depression än vad de flesta vanligtvis kan få under exempelvis en mörk vinterdag. Folk är kort sagt, oavsett vad, aldrig hundra procent nöjd.
Det jag nyligen skrev är inte direkt framforskat igår. Med andra ord inget som kommit fram på dagens nyheter idag. Har bara ställt den frågan till mig själv ibland på senaste. Varför känner jag mig inte hundra procent nöjd? Sommaren är ju trots allt här, semestern är blott dagar bort...
Sällskapssjuk är ju en diagnos. Vilket man kan förstå med tanke på hur mina senaste 5-6 år sett ut. Men det kan även hända när jag har mycket roligt folk omkring mig att man ändå faller in i någon slags "koma" av grubbel och funderingar. Börjar jag kanske också, som många andra, få någon slags "omedveten stress" inför denna sommar? Svaret ligger väl runt hörnet. Efter min semester, då man fått vila helt från allt ansvar kanske man är som pånyttfödd igen, vem vet.
Om Sverige hade garanterat bra somrar, hade stressen inför den aldrig funnits. Tänk vad vädret avgör mycket hur man mår.
Om jag haft ett förhållande, vad hade jag istället hittat då som gjort att man trots allt, inte känner sig hundra procent nöjd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar