Igår blev det en lördag lite utöver det vanliga. För några veckor sedan bokade vi in en seans hos Jocke och nu var det alltså dags. Det var jag, Jocke, Jörgen, Sebbe Holmkvist och så Danne (efter att Sebbe fegat ur). Det kommer bli svårt att återberätta precis vad som hände men kortfattat kan jag sammanfatta det hela som att det mesta gick ut på att ta emot tips för den kommande framtiden. Tips som ska hjälpa en orka mera, kanske själva bli bättre medmänniskor. Jag har valt ut att bara återberätta den upplevelse och kontakt just jag fick. Annars finns det risk inlägget blir tok för långt.
Direkt fick mediet kontakt med en hon beskrev som ivrig att vilja träda fram. En man med bakåtkammat, grått hår med kammen i bakfickan. Hade mycket energi och satt sällan stilla. "Nästan så han äter ståendes vid diskbänken för att hinna med det som ska göras". Han gillade att vara ute och promenera och ville vara där man också kan sitta vid vattnet, vad jag uppfattade det som. Jag kände igen allt hon sa, som om jag känt honom hela mitt liv. Efter att ha klurat ut att det måste vara min kära farfar helt enkelt kom goda råd som faktiskt överträffade en lite. Mediet började få fram hur jag är som person i detalj, där vad jag uppfattade det som att tyngden låg mest på att släppa min "lilla ram" jag annars så hårt håller mig inom. Det som jag sällan släpper in som för mig är främmande. "Börja våga följa magkänsla och hjärta igen utan att låta hjärnan ta alla beslut". (Nyligen har jag samtalat mycket med Rasmus hur jag ska börja att bara gå på beslut hjärnan vet och inte vad själen kanske önskar). Jag vet också sen en tid tillbaka att folk tycker jag är väldigt inrutad i rutiner. Att jag grubblar för mycket på allt. Så att få höra det från ingenstans via en främmande människa som tycks kommunicera med min farfar, var en speciell känsla måste jag säga. Mer än så där blev det inte, men det hon fick fram blir ändå svårt att vara skeptisk till. Jag skulle kunna fortsätta i evigheter kändes det som. Är i alla fall jättesugen på göra en mer personlig seans där det just blir fokus kring en själv. Men vi får se när det kan bli av med det. Jag är i alla fall sugen på att fixa det så snart som möjligt.
Till sist då. Min farfar har inte vart med under min uppväxt som min farmor var. Han dog i januari 1992 och jag har inget speciellt minne alls som jag kan säga att vi delar. Jag har bara fått allt återberättat och har direkt känt ett slags band till honom. Hur han var som person, humöret, sportintresset, synen på det ekonomiska med mera. Sen är också hans födelseår 1919 speciellt för mig. Precis samma som när Leksands IF grundades, för er som inte visste det! Jag har också alltid haft en undran om han skulle vara stolt över mig och om han följer mitt liv idag. Det kändes inte riktigt som alla dessa punkter lyftes fram. Men jag tror det viktigaste blev sagt och sen var det faktiskt en bit som fastnat djupt inom mig. Det var hur han beskrev att jag har positiva egenskaper som han själv saknade under sin tid här på jorden. Även om jag inte förstod vad det speciellt handlade om för egenskaper, så tyckte jag i alla fall det bekräftade en hel del. Att han tycker om det jag gör helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar