Läste ännu ett antagningsbesked igår från räddningsverket med samma resultat som förr. Reserv. Jag var inte ens nära denna gång. Plats 64 av blott 2 st som tas ut. Fan så satans hopplöst detta känns. Har funderat lite nu över att vända mig till en studievägledare någonstans i Västerås ännu en gång för att se över vad man kan göra mer. Man hoppas alltså på att åter igen lyckas föda hopp om att mina betyg kan väga tillräckligt för att man äntligen ska lyckas få en plats dit jag vill. Men man är lite skeptisk allt.
Mer negativt kring denna sommar och semester som man har är ju den att vädret är ett rent fiasko och så ska det förbli en bit in på juli också. När man också planerar in roliga saker slutar det ju som alltid, att inget blir som man tänkt sig. Fruktansvärt standard nu för tiden. Tack säger jag bara för tiden i Ukraina. Utan den hade jag spytt galla redan nu även över denna sommar och vad den haft med sig.
Tylösand väntar den 20 juli. Jag orkar inte skriva en rad vad jag förväntar mig av den lilla trippen, i någon slags rädsla över att nå skrock förstör glädjen kring den resan med. Det får bli vad det blir där nere helt enkelt.
Utöver kritik med utdelade tistlar, galla och hat till den svenska sommaren ville jag nu istället avsluta med att dela ut ros, värme och ljus till hantverkaren som ÄNTLIGEN fått mitt fönster stabilt igen från vatten som gärna ville rinna in under dessa neagrafalls-dagar Sverige brukar ha så här års. Det tog ju bara ett år innan detta fall slutligen blev löst. Men bättre sent, än aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar