Rekonstruktionen gick i hamn!

Det blev som många av oss hoppats på! Godkänd rekonstruktion och vi får kriga vidare med det vi fokuserat på under senaste tiden. Fantastiskt skönt och övriga Sverige är nu i uppror. Finns det aktier på hushållsrullar-industrin är det läge att slå till! Det kommer gå åt mycket av sådant för att lyckas torka deras tårar.

Leksands IF. Länge har vi vetat om att många har fokus på oss. Även individer som inte ens håller på Leksand, har lagt ner energi till att följa laget i vått och torrt. Det som nu spys ut över nätet är åsikter att vi särbehandlats. Att vi är bortskämda och borde skämmas. Kan säga det rakt av. Tänker fan i helvete inte be om ursäkt som Leksing över detta i alla fall eller ens ursäkta att vi får fortsätta jobba vidare nu. Malmö har gjort detta två (!) gånger redan. Vart såg ni en artikel om det senast med samma hysteri? Hitta den gärna åt mig och länka den rakt av här i kommentarsfältet. När Malmö gick igenom detta minns jag att jag inte kunna låta bli att faktiskt tycka synd om dem. Med handen på hjärtat trodde jag samtidigt inte en sekund Leksand var lika illa ute inom den kommande framtiden. Jag dömde inte ut laget Malmö för en sekund. Jag grät inte när de fick jobba vidare.

På följande blogg, http://barkskog.se/2013/02/leksand/ finner ni ännu mer hur det också gått till- samt ser ut i andra klubbar som Södertälje, Modo, Oskarshamn, Timrå, Frölunda, Tingsryd, Örebro och Karlskoga.
Vart har ni hittat artiklar med samma hysteri? Sett nåt? Nej tänkte väl det.

Låt mig också citera Andreas Lundgren (en som jag har relativt tät hockey-kontakt med). Det han skrev på aftonbladets kommentasfält var alltså följande:
"Känner att jag vill rikta ett tack till Djurgårdens IF som dels gick med på ackordet på 25 procent men även för några år sen var med och bidrog till att reglerna angående elitlicensen ändrades. Tack Djurgården som gett oss i Leksand en chans att ordna upp det här istället för att bli nedflyttade."

Kortfattat. Bland annat så har då DIF-fansen lite att forska i där om vi säger så.

Den senaste "alla hjärtans dag" jag kommer ihåg än idag var den då jag för första gången var riktigt, riktigt kär. Jag var 15 år och hade utan tvekan kommunens finaste tjej! Så här blankt 10 år senare kommer en "alla hjärtans dag" ännu en gång för alltid bli ihågkommen. Dessa för alltid ihågkommen som en fin tid i ens kärleksliv av den ena, som en fin del för min kärlek till det sportsliga och Leksand i den andra.