Alla hjärtans dag i ett nötskal.

Kan inte låta bli att skriva ner några rader här. När jag förmodligen är klar och publicerat detta har klockan säkert passerat midnatt och ännu en "alla hjärtans dag" är förbi. Då kan ni säkert redan nu förstå vad detta inlägg kommer att handla om.

Kärleken ska hyllas, kärleken ska ratas denna dag. Det är underhållande att läsa alla inlägg på Twitter och Facebook kring detta tema. Skämten går i omlopp med de faktiskt på riktigt seriösa kärleksförklaringarna. Andra spyr sin avsky. Med andra ord är allt sig likt och här ska jag själv försöka vara i den kategorin som ännu varken delat ut kärleksförklaringar, hatat eller skämtat idag. Men samtidigt ha en åsikt vad jag själv tycker om just "alla hjärtans dag" utan att stå djupt i någon av de nämnda kategorierna. För det är faktiskt lite så jag känner att jag gör.

En dag som denna hinner du (i alla fall jag) känna när man får läsa inlägg från den ena till den andra att man är glad för vissa. Vissa förtjänar det motsatta och de som har "roligt" åt denna dag lever i någon slags förnekelse eller tvärtom, har en hyfsad eller väldigt stark och bra självkänsla. Jag tror med andra ord att bara du själv kan vara med och skapa grunden till att en sådan här dag blir lyckad eller ej. Tro sällan någon annan själv kommer göra det åt dig. Att bojkotta fast det är bra i ett förhållandet ligger mycket i grund tror jag att Sverige allmänt är ett land där knappast Romeo & Julia utspelade sig i, om man fick gissa land första gången man hör den sagan. Hockey är vi bra på, men inte romantik.

Jag själv då? Tro mig, jag har länge nu sett över mig själv varför inget händer eller varför jag fortfarande är singel. Jag tror jag inte riktigt förtjänar det ännu eftersom jag är upptagen med att granska andras, för att en dag se alla fel och förhindra dem i vad jag hoppas kommer bli ett förhållande jag faktiskt drömmer om. En som jag förtjänar, en som förtjänar mig. Eller som ett medium sa till mig för inte alls länge sen. "Ett öppet hjärta skapar tid för kärleken".

Det låter så enkelt med alla klyschor kring detta ämne. Men det är ett mästerverk att överleva. Du ska ha överseende men samtidigt inte låta dig köras över av det dåliga. Du ska våga älska det som är bra utan att bli påmind att du är egoistisk. Balansera på du. Alla kommer vi ändå ramla ner förr eller senare och om du överlever fallet återstår att se. Att bemästra och förstå allt kring kärleken kommer vi aldrig göra under vår existens. Jag tror inte det är mening vi ska göra det heller.