Det fanns tid över att skriva om detta.

Det händer det med. Klockan 22.31 en fredagskväll kan man fördriva tiden med att skriva några rader här igen. Det hjälper en del mot rastlösheten. Har roat mig ikväll med att spela bort en hundring på AIK - VIK och letat efter ny bra musik som i vanlig ordning är för jävla svår att hitta. Det släpps så mycket skit i musikens värld så man blir alldeles rolös. Men men. Har ändå inte tänkt skriva om det ämnet denna gång.

Jag lutar mig tillbaka i datastolen då och då i skrivande stund och njuter av tanken hur min tillvaro är just nu. Bäst av allt är att jag har ett eget boende igen efter att ha bott en tid i det där studentboendet som körde tema: istiden-a-la-långt-före-Jesu födelse-standard. Lite bortskämd och kräsen känsla, jag vet. Men jag hade blivit knäpp om jag bott där en längre tid utan tvekan.

Över då till huvudämnet i detta inlägg. Det är en ganska så intressant kurs vi läser just nu. Vi ska granska lite spel ungarna kör på sina paddor med mera samt också titta mer på fritids roll ännu en gång. En punkt i det sistnämnda finns ett område vi dykt ner i som handlar om mellanrum och mellantid. Ett läge ett barn eller vem som helst egentligen behöver ta vara på. Ett läge där du själv faktiskt styr din fria tid enbart åt dig själv, utan att någon annan lagt upp den åt dig. "Egentid" med andra ord som de flesta säkert sprungit på x antal gånger. En del barn väljer att spela på sin fria tid. Av havet spel som finns att välja mellan, vill man nu hitta en slags kontroll på vad barnen ska spela och vips är politiken igång om vart spelen tar våra barn. Skolan ska vara demokratisk men samtidigt vill man styra in barnen i en moral samhället tycker är bra. När barn ska bli fria kritiska tänkande individer med våran pedagogik kommer barnen ändå bli uppläxade senare när de väljer en sida som en annan inte tycker passar in. Ska bli ruskigt intressant om 10-20 år att se hur allt ser ut när vi redan idag märker hur det går för "fria kritiskt tänkande individer" när de yttrar sig. Ett barn som söker sig undan för att under sin fria tid få spela lite, kommer ändå inte ha sin fria tid, för vi vuxna kommer ändå vara där och styra den. Med sin moraliska syn, med sitt kontrollbehov och med sin önskan barnet får en politisk syn som redan är bestämt från övre makt som anses "okej". Så av att tolka det som anses korrekt kan ett barn som vill vara i fred söka sig undan bara den inte i sin tid kan få för sig att fiska upp världsbilder som anses skeva enligt samhället. Och när den väl kanske hittar ett sådant tillfälle som är fri från sådant, då ska man samtidigt granska situationen så det inte handlar om att barnet hamnat i någon slags form av utanförskap eftersom en sådan situation bryter mot normen.

Det är detta som gör jobbet så intressant. Hur mycket kommer lärare och föräldrar våga släppa sina barn i deras väg de ska gå för att upptäcka världen. Lagar och regler är ju givetvis något vi alla uppfostras till att följa. Men när det kommer till åsikter och politik? Är det en senare i livet 18-årings helt egna åsikter eller är det redan vuxnas redan inpräntade åsikter som avgör hur den kommer rösta?

Ska vi värna om mer fritid men acceptera att barnet kommer använda den till att spela spel vi har åsikter om inte är vettiga?

Ett underbart spel jag älskade som liten. Ett spel som ligger till grund över mina åsikter idag till vad man bör göra med folk som kör som idioter?