Vi är i full gång nere i Paris. Resan ner gick som planerat men den var inte fri från nerv, stress och för min egen del även fri från pirr och nervositet i magen. Jag har så sjukt kassa resnerver. Varför då inte få dem satta på prov igen när resan startade med att min och Rasmus flygbokning inte gick att få fram när vi skulle checka in vid nå dryg touch-skärm. Vi hänvisdaes till en info-disk med några andra med liknande problem. Skönt vi inte är ensamma tänkt jag men eftersom vi anslutit blott 1.5 timme före avgåg smög stressen sig på när vi hade cirka tiotalet människor före oss och kön vid den disken STOD I PRINCIP STILL.
Med 40 min kvar till avgång kommer vi fram och tjejen bakom disken står och stirrar undrande på sin skärm. Tyckte jag i alla fall.
- Finns inte bokningen alls där eller!?
Jo då, den fanns. Men inte vart vi ska sitta...
Suck.....
Tjejen skriver äntligen ut nå slags boarding cards men platserna skulle lösas vid gaten. Vi får förtur så vi kan gå före i den redan långa kön som väntade. När vi ska passera säger herren som scanade dem, "ni är på fel flygplats".
Eh, vänta va!?
- Ni är på fel flygplats. Ni får tyvärr gå tillbaka till disken där borta och be dem göra om så det inte står ni redan är i Amsterdam...
Full fart tillbaka. Klockan går.
Det är stressigt för dem på Arlanda och allt är lite rörigt nu får jag förklarat på grund av strejken. Men en plats på planet är vi lovade. Vi får rätt kort denna gång och kan passera till gaten. Samma förtur denna gång - vi får gå före alla andra. Men först skulle platserna i planet lösas. Det slutar med att alla vi fått gått före redan gått om oss igen och fått kliva på planet. Med TVÅ MINUTER kvar innan de stänger butiken för avfärd kliver jag och Rasmus på planet, sist in av alla. Äntligen fick vi sätta oss till ro. Ja, lugn och ro i en kvart kanske tills planet ska upp i luften och sätta igång nästa procedur av magsår för min del. Min söta lilla flygrädsla. Kaos. Men det ordnade sig, som det bör och brukar göra.
Jag är oerhört glad jag slapp åka buss från Amsterdam senare. Det gav mycket värdefull tid att vila på hotellet när vi kom fram, för jag var totalt genomslut. Resan gick i alla fall bra och som ovan nämnt också enligt planerna. I skrivande stund snarkas det friskt i rummet från herr Larsson. Rasmus har däckat med hörlurar och paddan i ena handen och jag har en ny utmaning att möta. Försöka sova till ljud som tar mig tillbaka till nattpassen med Jocke det vill säga.
I morgon kör vi! Sverige - Irland kl 18. Fick förresten veta att svenskarna och irländarna drack upp hela öl-sortimentet borta vid fans-zonen de har vid Eifeltornet. Var väl knappt ens 1.5 gånger pengarna på att det skulle inträffa. När två glada alkohol-kulturer möts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar