Solen skiner om dagarna med isande vindar. Solen gör en del gott, trots kylan, med humöret. Trots man gått snorig och hostat i drygt tre veckors tid har jag en skön känsla i kroppen. Det har väl helt enkelt med att göra det inte längre är kolsvart ute när man slutat jobba och att solen smälter snön trots att minusgraderna krigar in i det sista för att behålla vintern. En helt vanlig effekt vi alla går igenom år efter år, men som är (och kommer säkert så förbli framöver) fortfarande lika underbara att uppleva. Men jag tror också det är nåt mer runt hörnet som jag inte lika lätt kan sätta finger på.
Snart börjar kvalserien. Då jävlar ska det krigas! Fortsättning följer...
Att sitta och dra ner ett inlägg så här dags på en fredagskväll hör inte till det vanliga. Mycket annat kring mig och mitt levnadssätt har också på senaste hamnat under samma kategori.
Det är i skrivande stund en lugn fredagskväll hos Jocke och femte helgen i rad med jobb här har börjat. Trots att det är högtryck i vikariepoolen och att inte en hel ledig helg på en månad skymtat, vill jag inte klaga i onödan. Mina jobbuppdrag måste man påminna sig om då och då att det faktiskt bara är på "lånad tid". Nästa vecka är det också dags för att lämna över mina torsdagar till Emelie. Syftet med det är att det är önskat från Jocke att Emelie ska få mer tid så jag gav det ett första försök med att skänka den tiden och göra mig istället nästan 100% tillgänglig dagtid i vikariepoolen.
En del är på gång allt. Klickar allt åt rätt håll nu för en gångs skull, kan det bli den lyckligaste tiden jag upplevt på mycket, mycket länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar