Att vara djupt insyltad i sportvärldens känslor så här bygger mycket på gemenskap där man tillsammans bygger upp mål som man just tillsammans ska nå. En tävlingsmänniska hatar att förlora och det är då lätt att fastna i en läktarkultur när man möter annat folk som försöker mäta sig med det vi gör och tror på. När man vet i allmänhet att man har folk som avskyr en, försöker trycka ner en eller bara allmänt vill säga nåt skit, så vill man inge annat än hävda sig och kriga arslet av sig för att slå tillbaka på det. Det är väl just det som gett oss styrkan detta år, en styrka likt skänkt från ovan makter. De tände våran eld, de stod för grunden till våran glöd. Leksand slog tillbaka när alla trodde vi var svaga och låg ned för räkning. Istället reste sig laget igen... och vann!
Jag vill speciellt tacka Andreas Lundgren, Victor Werner, Oliver Werner, Joakim Åman och Linda Bäckgren för att jag denna säsong fått dela denna underbara resa med er. Ni får just detta speciella tack för att ni vart med mig på de flesta resorna på senaste. Underbart var det också att få fira detta med Sebbe, Don och Fanny. Nu är även Don en del av vårt fin fina blåvita gäng! Stort tack också till Niklas Larsson och alla andra störtsköna Mälarmasar! Ni är fan bäst!
Idag ställde vi om klockan till sommartid igen. Av allt själen älskar så är sommaren en av det jag värderar högst. Utan Leksand och alla dessa sköna människor man träffar under hockeysäsongen hade jag aldrig klarat av vinterhalvåret. Ska njuta varenda minut nu och ta vara på allt av vad sommarhalvåret har att erbjuda för att sedan känna att hösten kommer vara mer välkommen än någonsin! Leksand är hemma igen, i elitserien!
| Jag med några av alla dessa sköna Mälarmasar. Kvalseriens absolut bästa resa. Timrå borta! |

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar