År 2019 får ses från min sida som ett bra år, men som aldrig överträffade det förra. Visserligen kommer år 2018 att vara svårslaget i princip all evighet, så det vore kanske dumt att sitta här och jämföra i nå större utsträckning med just det året.
Det finns en hel del olika händelser även i år som jag kommer bära med mig i många, många år framöver. Vissa små bagateller, vissa är av mer större rang. Ni som känner mig väl vet redan här att jag kommer nämna blodtryckshöjande och mentala hälsofrämjande laget Leksands IF. Laget som kvalat ta mig fasen 8 gånger detta decennium, men som avslutar med att ändå få säga sista ordet. De slår ut Mora i våras i en "tredje-gången-gilt-batalj" och går upp igen i SHL. Leksand avslutar också decenniet med att få sista ordet i annat derby mot Brynäs genom att vinna med 4-2. Detta sker alltså dessutom under året föreningen firar 100 år. Detta positiva tar vi gärna med oss in i 20-talet tycker jag. Även om det finns en liten klick smyg-leksingar där ute som inte håller med mig.
Vad har året mer erbjudit? Jag har vart ute och rest med Sandra och hennes familj till Rhodos. Resor, sol och värme och allt vad det innebär ger alltid med sig fina minnen och intryck och denna resa blev inget undantag. Men vad är en resa och varmt väder i höjd med känslan att få landa efter en flygresa som flygrädd? Definitivt topp tre, bästa känslor i livet.
Jag har flängt runt en del även i år. Hunnit med en tripp Norge för första gången för att kika fotboll samt även utmanat mig själv ännu en gång i bilkörning med att åka till Öland i somras. Dessa resor var mycket trevliga. Om det vankas Öland igen tänker jag dock ta färjan över i Oskarshamn. Jag har på något vis insett i år att köra bil i många herrans mil a la klassisk "road trip" numera endast ser roligt ut på film.
I år har jag tankat energi på ett håll och bränt det på annat. Det blåser kraftiga vindar runt om mig och jag har fått kämpa hårt för att hålla mig stadig för att inte dras med. Men jag börjar ledsna ordentligt. Om det inte finns kraft så är det i alla fall tålamodet som puttrar på reservern. Om jag ska ge mig ett nyårslöfte som också får sträcka sig minst under hela det nya decenniets gång, så är det att det är dags att börja tänka mer på sig själv.
På jobb-fronten måste jag i alla fall hylla år 2019. Det är ingen räkmacka att jobba med barn och det har de flesta kanske redan koll på. Men det har vart ett bra år där. Mycket av den positiva energi jag stött på det här året kommer just där ifrån. Det blir därför en stor förlust på många plan när fritidsavdelningarna bantas ner från fyra avdelningar till tre igen nu efter jullovet.
Året har givetvis haft mer att erbjuda. Tänkas sig att jag skulle få bli morbror igen. Fantastiskt roligt? Ja! Var det en skräll på oddset när syrran lämnade beskedet? Nej. Vi hälsar i alla fall Ebbe välkommen till världen! Må du få allt gott med dig som du förtjänar. I en knasig värld som denna törs jag i alla fall säga att du kommer få all den värme och kärlek man kan få ifrån din familj, ifrån mig och alla de andra i din släkt som står dig nära.
Sandra, min söta kära sambo, vad jag inte är avundsjuk på dig som pluggar just nu. Men du har kämpat på bra! Det är spännande att få vara med dig i denna resa och nu kan vi titta tillbaka på ännu ett år tillsammans och minnas det med glädje. I år kan jag skriva under på att du vart min största trygghet att luta sig tillbaka mot när vindarna blåst lite hårdare än normalt. Tack för att du finns!
Jag vill nu börja avsluta denna årskrönika med att skriva några rader om min mormor. Vi kände till varandra väl, men vi sågs i det stora hela mer sällan. Under din sista tid i livet hann jag dock hälsa på dig några gånger. Jag vill tro det gjorde dig gott och att du på något vis, trots din sjukdom mindes mig och den tid då vi sågs ofta när jag var liten. Vår släkt är kraftigt uppdelad och du och jag stod på varsin planhalva av den. Vår relation var dock väldigt neutral. Det fanns inga fördömanden oss emellan. När vi väl sågs pratade vi ofta om väder och vind och aldrig om varför det mesta är som det är inom familjen. Jag nöjde mig med det och jag tror du gjorde det också. Det kändes i alla fall som så. Vila i frid nu, mormor. Jag hoppas mina besök gav dig en sista ljusglimt och att din själ nu fått ro.
Till sist. Det ska bli spännande att få se vad 20-talet har att erbjuda. Min största önskan är att dicceniet kommer vara lugnt och harmoniskt för min del. Hur troligt det nu kommer att vara när man heter Lundström i efternamn och håller på Leksand återstår att se.
Till sist. Det ska bli spännande att få se vad 20-talet har att erbjuda. Min största önskan är att dicceniet kommer vara lugnt och harmoniskt för min del. Hur troligt det nu kommer att vara när man heter Lundström i efternamn och håller på Leksand återstår att se.
Med det säger jag god fortsättning till er som läst, skål för framtiden och gott nytt år 2020 till att börja med!
/// Andreas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar